STOCKHOLM den 2 Mars, Herr Carl Ifvarsson har i en vid innevarande riksdag afgifven motion föreslagit, att riksdagen ville hos K. M:t anhålla, det K. M:t vid behandlingen af frågan om organisation af underdomstolarne på landet täcktes vidtaga och föreslå åtgärder, ledande icke allenast till snabbhet i lagskipningen, utan äfven till beredande af tillfälle för handläggning af andra och flera ärenden vid samma domstolar, än de nu dithörande; äfvensom att K. M:t dervid ville taga i öfvervägande dels om icke åtskilliga af rikets mindre städer — efter vederbörandes hörande — må kunna med vissa delar af landet under gemensamma domare eller domstol förenas och domsagorna derefter lämpligen fördelas, och dels om icke, vid inträffande ledigheter, hädanefter och intilldess reformen hinner genomföras, det vilkor må vid utnämnandet fästas, att innehafvarne af dessa befattningar skola vara underkastade den förflyttning samt förändring i tjenstgöring och aflöning, som för ändamålets vinnande kan anses nödig., Detta förslag har lagutskottet afstyrkt, den första delen deraf på den grund att frågan om domstolarnes organisation för närv rande är, med anledning af föregående framställningar från riksdagen, föremål för K. M:ts pröfning, den senare delen, dels på grund deraf, att hinder hittills icke mött för mindre städers förläggande under landsrätt, då sådant af dem blifvit begärdt; dels emedan 31 regeringsformen, som tillförsäkrar städernas invånare att uppsätta borgmästareförslag, förmenas utgöra hinder emot någon stads förläggande under landsrätt emot dess vilja; dels, äntligen, emedan genom en åtgärd, sådan som den föreslagna, domrarne skulle, i strid mot den grundsats om deras inamovibilitet, som genomgår vår lagstiftning, försättas i en osäker ställning. Icke mindre än fem af andra kammarens ledamöter hafva emellertid reserverat sig mot detta utlåtande, och bland dem utskottets ordförande grefve Sparre, som förordat antagandet af ett skrifvelseförslag, hufvudsakligen öfvereusstämmande med senare momentet i, hr Carl Ifvarssons motion. Arendet har i dag förevarit till behandling i kamrarne. I den första har lagutskottets utlåtande blifvit utan nämnvärd diskussion bifallet, och frågan har sålunda för denna riksdag förfallit. Andra kammaren har deremot åt ämnet egnat en långvarig och i vissa hänseenden rätt märklig debatt; som slöts med bifall till grefve Sparres reservation, med uteslutning endast af det deri förekommande ordet förflyttning., såsom möjligen stående i strid mot den i 36 regeringsformen. nedlagda grundsats om domarekårens inamovibilitet: Detta beslut har visserligen endast betydelsen af en opinionsyttring, men saknar såsom sådan icke sin vigt, isynnerhet med hänsyn till den debatt, som föregick detsamma. Under denna debatt försvarades lagutskottets betänkande hufvudsakligen af hrr -Ribbing och Axel Bergström, understödda af hrr Lindström och Gripenstedt. Dessa tälare hafva hufvudsakligen stödt sig på och närmare utvecklat de af lagutskottet åberopade skälen för afslag, och dervid isynnerhet betonat det, efter deras åsigt, olämpliga deri, att på det af motionären och reservanten föreslagna sätt vilja förbereda genomförandet aten reform, som ännu icke blifvit ifrågasatt och om hvars beskaffenhet. man följaktligen icke hade nägon föreställning. Men de hafva derjemte antydt ett politiskt skäl till afslag, nemligen det samband i hvilket frågan står till riksdagsordningen och det inflytande en åtgärd i den föreslagna riktningen skulle utöfva på städernas representationsrätt. Hrr Ahlgren, Ifvarsson, Sparre och Sv. Nilsson i Österslöf, som bekämpade lagutskottets betänkande, berörde föga eller intet sistnämnda sida af frågan. Endast hr Sv: Nilsson anmärkte, att grundlagen icke kunde genom den föreslagna åtgärden trädas för nära, då 31 regeringsformen ingalunda bestämde huru många städerna skola vara. Deremot sökte nämnde talare i ganska utförliga framställningar gendrifva de öfriga inkasten mot förslaget. Isynnerhet kämpade grefve Sparre med mycken värma för detsamma, framhållande nödvändigheten af att hos oss,likasom i nästan hela det öfriga Europa, göra slut på den skilnad, som i afseende på lagskipning och domstolsväsende förefannes mellan stad och land. Började man icke att på något sätt förbereda denna: reform, skulle den dock aldrig komma tillstånd. Nu invändes det, att man skulle först ändra grundlagen och utarbeta förslag till den reform man åsyttade innan man vid dormares utnämning gjorde något förbehåll att de skulle vara skyldige foga sig i de nya förhållandena. Men om reformförslag framlades, skulle man åter mötas af det inkastet, att det ej kunde genomföras, emedan domrarne ej kunde rubbas i sin ställning. --Resonnerade man på det sättet, skulle man aldrig komma ur denna cirkelgång. Kammaren voterade särskildt om de olika delarne af hr Ifvarssons motion. Förra delen deraf förkastades med 96 röster mot 74; men i afseende å den senare delen antogs med 91 röster mot 75 grefve Sparres reservation. Första kammaren har i dag, likasom förut andra kammaren, till bevillningsutskottet återremitterat dess betänkande JV. 2 om ändring i 10 mom. 2 i k. förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifnings förrättande. Vid behandlingen af statsutskottets utlå