Den nya regeringen i Frankrike har borttagit, om också ej utplånat en af de mörkaste fläckarna som vidlådde det förra systemet, genom upphäfvandet af den beryktade säkerhetslagen af den 8 Dec. 1851, elle dagarne närmast efter statskuppen, hvarigenom personer som för delaktighet i hemliga sällskap blifvit dömda till fängelsestraf kunde godtyckligt deporteras till Cayennc eller Algier. Nyligen berättades, att grefve Daru i er officiel not till franska sändebudet i Rom . framstält vissa eventualiteter hvarunder franska regeringen möjligen skulle kunna intaga en förändrad ställning till romerska kurian. Denna nots tillvaro förnekades då af de officiösa tidningarne, på samma gång man dock Medgat, att vänskapliga råd möjligen kunde blifvit skickade till Rom. Att så äfven skett bekräftas nu af en politisk skrifvelse, som grefve Daru tillsände sin vän, grefve Werner de Merode, som tillhör kretsen at åfvens närmaste förtrogna, och hvari det land annat heter: Min tillgifvenhet för kyrkan och den heliga stolen är höjd öfver allt tvifvel, men man får ej genom oförsigtiga handlingar allt för mycket försvåra min uppgift. Vi äro en fri regering och skyldiga att göra mycket afseende på den allmänna meningen ; men nu ges det vissa handlingar, som från kyrkomötets sida skulle kunna väcka misstämning i den nuvarande kammaren och ännu mera måhända i en ny kammare, om allmänna val skulle blifva nödvändiga; hvem vet om en omröstning i kammaren till och med ej skulle kunna tvinga oss, att emot vår önskan återkalla våra trupper från Civita Vechia? Man mäste således i Rom vara försigtig och undvika allt som kunde såra den allmänna meringen eller göra en betydande del af katolikerna och biskoparne missnöjda...... Om kyrkomötet ville ajournera sig, skulle sinnena få tid att lugna sig och fatta beslut som bättre öfverensstämde med kyrkans och den heliga stolens intressen. Det är väl bekant att det nuvarande kabinettet i kyrkliga såväl som i tullfrågor hyser heterogena elementer. Medan Ollivier jemte flera af sina kolleger hysa frisinnade äsigter på det kyrkliga området, luta Daru och Segris temligen starkt åt det klerika hållet, och man har med anledning häraf redan från början förutsagt en splittring mellan kabinettets medlemmar. En fråga har nu dykt upp som befaras komma att föranleda en sådan. Ernst Renan har nemligen för några dagar sedan till undervisningsministern Stgris ingifvit en promemoria, hvari han, i den moderaste form, men tillika på det mest bestämda sätt fordrar att bli återiusatt i sin lärostol i hebreiska språket, som nu efter den lärde Muncks död alltjemnt står ledig. Renan visar i sin skrift hur olaglig den ätgärd varit hvarigenom Duruy entledigade honom från hans befattning. Den stod också i fullkomlig strid, icke blott med alla universitetstraditioner, utan äfven med det bestående reglementet. Skriften slutar med den förklaringen, att han aldrig varit en fiende till religionen, och att allt hvad han gjort inskränkt sig till att åt vetenskapen, för hvilken allena han lefver, häfda den fria forskningens rätt. Genom detta aktstycke har sålunda frågan om Renans återinsättande blifvit bragt ej blott inför undervisningsministerns, utan äfven inför hela kabinettets forum, som nu till henne måste intaga en bestämd ställning och fatta beslut. Det bekräftar sig att Guizot åtagit sig ordförandeskapet i komiten för den högre undervisningens ordnande. Han har dock som vilkor derför uppstält den fordran, att han sjelf skulle ega att föreslå de öfriga ledamöterna. Bland dem som skola blifvit erbjudna att ingå deri nämnas Charles de Römusat, Saint-Marc-Girardin, hertig Albert de Broglie, Laboulaye och senatorn Dumas. Man vill äfven veta att Guizot, som önskar se alla opinioner representerade deri, äfven yrkat på att erkebiskopen af Paris Darboy och biskopen af Orleans Dupanloup skola kallas att inträda deri. En artikel i Constitutionnel om trontalet vid nordtyska riksdagens öppnande, der det framhålles, att Preussen omöjligt kan åberopa sig å bestämmelserna i Pragfredens 4;e artikel, så länge det ej ämnar genomföra de öfriga bestämmelserna i samma traktat, skall, enligt ett telegram till N. Freie Presse, på utrikesministern Darus uttryckliga önskan blifvit intagen i den officiösa franska tidningen. Den nämnda Wientidningen sluter deraf, att franska regeringen ämnar inom kort återupptaga den nordslesvigska frågan och uppmana kabinettet i Berlin att uppfylla sina förpligtelser i afseende på Pragfredens femte artikel. Den nordtyska pressen är dock ej benägen att tillägga uttalandet i Constitutionneil någon allvarsam betydelse, De preussiska tidningarne medgifva, att grefve Daru möjligen är mindre välvilligt stämd mot Tyskland än hans företrädare Lavalette och Latour dAuvergne, men de erinra tillika, att Frankrike under de många inre svårigheter, hvarmed det nu har att kämpa, svårligen skall känna sig frestadt att taga initiativet i en utländsk fråga. s I Spanien bereder man sig på ett nytt carlistiskt resningsförsök. Spridda upplopp egde den 17 rum i La Granja, Murcia och Gerona, men blefvo genast undertryckta. Man visste i Paris att en allmän resning denna dag skulle ega rum och pretendentens resa till Lyon, hvarom telegrafen för några dagar sedan berättade, stod säkerligen i samband dermed; men man fann regeringen förberedd och kontraorder gåfvos. Resningen