Article Image
— Ett bro? från Rom till tidningen Libertå , Innehåller i ett postskriptum följande upplysningar : Sedan 1787 ha alla revolutioner i Frankrike egt rum under det påfvar med namnet Pius suttit på tronen i Vaticanen: Ludvig XVI halshöggs under Pius VI; Napoleon I störtade republiken under Pius VIL; Kejsardömets begge fall egde rum under samma ius VII:s a Carl X blef afsatt under Pius VIII; Slutligen förlorade Ludvig Filip sin krona under Pius IX. Som man finner, är Pius-namnet just icke mindre olycksbådande än tretton-talet. — En flskeplats i nordliga Norge. (Bref från Nordlanden till Norsk Folkeblad.) Hvad Aasver är för ett ställe, skulle man för 3—4 år sedan förgäfves spörjt efter och ännu i dag finnas många, som göra samma fråga. Det finnes icke upptaget på de äldre af Norges kartor, icke i Platous stora geografi och icke en gång i det största konversationslexikon. Och dock är det just vid jultiden en af de lifligaste platser i landet, ty ingenstädes samlas på en gång en så stor massa menniskor som der och på ett jemförelsevis så ringa utrymme, till och med icke under vår traditionella vinterhögtid, julen. Aasveer är för närvarande ett af våra största och vigtigaste fiskerier, som med intresse och förhoppningar omfattas af en stor del af landet och der på en gång samlas icke mindre än 10,000 menniskor. När der då under loppet af 2 eller 3 veckor uppfiskas omkring 200; tunnor sill och dessa i förhållande till utlandet representera ett kapital af omkring 1 million specier, så kan man ungefär fatta plåt gens betydelse för deltagarne i fisket. Sjelfva Aasver ligger 2—3 mil utanför Helgelands kust, ungefär under norra polarkretsen och är knappt en mil i utsträckning. I förening med de angränsande båda veren är det hufvudplatsen för det så kallade nordlandska storsillfisket, Också kalladt blott Aasver-fisket. Veret utgöres af en mängd låga öar och holmar ute i det vilda hafvet, hvilka näppeligen besökts af någon turist. En resande kunde också svärligen lockas dit ut, allraminst vid jultiden, vid hvilken tid platsen har sin stora betydelse, och dock skulle den, som älskar stora och våldsamma naturscenerier, kanske Just der finna sitt lystmäte. Med sina öppna sidor mot Atlanten och polarhafvet ligger det på en sträcka, der våra häftigaste vinterstormar kunna utveckla sin fulla styrka och våldsamhet. Så kan man, betecknande nog, anföra, att under loppet af 20— 30 år ha under månaderna December och Januari på de angränsande gträckorna nedbrunnit icke mindre än sex kyrkor, alla antända af åskeiden ocb. gränsande intill hvarandra, Aasver tillhör hr Coldevin på Donnzes och var förut en obemärkt, värdelös plats, upplåten på arrende åt ett par karlar, som för fiskets skull letat sig så långt som möjligt ut till öppna hafvet, Men hvilket exempel på lyckans Voxlingar äfven efter våra förhållanden äro icke dessa begge karlar! Från att vara utfattiga fiskare i dessa vilda trakter ha de med ens blifvit män med ganska ansenliga inkomster. De ha rättighet att uppbära en afgift af en skilling för hvarje tunna sill af insaltarne och Qenna lilla afgift lemnar pr 100,000 tunnor sill en inkomst af 8—900 specier och derjemte raedfölja andra förmåner och inkomster. Men vill du besöka dessa plötsligt blifna rikknösar och träffas du ej af någon af de våldsamma vinterstormar, som man i år lyckligen undgått, så finner du säkerligen vid jultiden ett rörligt lif bland dessa många tusen menniskor af vår ragkaste och käckaste befolkning, nemligen de nordländske fiskrarne. Om dagen försiggår fisket under största brådska med att utsätta och upptaga garn och notar, medan andra äro sysselsatta med att så fort som möjligt behandla sillen; om natten är musik och dans, lek och munterhet, re fär som på en marknad; der är lif och rörelse dag och natt, omvexling af lycka och olycka, sor; och glädje, synd och ånger, alt inom kort tid. Till all denna rörelse är sillen orsaken. Medan meg för få år sedan var nästan öde, visade sig stigt en regulier tillströmning af en utmärkt fet, stor sorts sill och på en bestämd tid. Ingen kände till denna sillsort och ännu är man icke det klara med till hvilken art den skall hänöras och nu går den under sitt särskilda namn: Nordländsk storsill, Denna sill är mer än någon annan bestämd i sin vandring och förekomst. Den stöter till hvarje å vid Aasver den 10 December och håller sig der till några dagar inpå nyäret. Innan? den tiden samlas på platsen artyg, notoch garnbåtar i hundratal. Stora byggna er äro uppförda till salterier och andra till försäljRningsoch utskänkningsställen, danslokaler icke till förglömmandes, ty dang är gom alltid nordländingens älsklingsnöje. SK ngbåtar gå dagligen fram och åter för att aflemna och mottaga folk och varor. Man är i-en spänning och orolig väntan före sillens ankomst, man är i ångest och tvifvel om att den möjligen kan uteblifva. Medan man väntar på sillen är det tid att be trakta denna befolkning, bestående af äkta bilder af nordländska fiskare. Här må man ej föreställa Big fiskeri som en maklig, stilla sysselsättning, som kunde locka genom en Nordbilds skönhet och idylliska ro. Nej, här är arbete, strid med elementerna och faror hvarje ögonblick. Sådant är den nordländske fiskarens lott hvarje dag och så går det till året om. Han far ut i stillt väder, men kommer oväntadt hem i storm och oväder, ty vädret vexlar oupphörligt vid dessakuster. Hans arbetsår börjar trettondedagen med att sätta båten i sjön och rusta sig för färden till Lofoten, der han stannar till medlet af Aprih derifrån styr han färden till Finmarken eller hem på sommarfiske och så på höstfiske och allra sist till Aasvrer, Ger han slutar året för att börja om igen på samma sätt. De äro mörka, barska figurer dessa fiskare med lugna, nästan orörliga drag och miner, såsom de här röra sig klädda i sina skinnbyxor; sjöstöflar, läderjackor 0. s. v. för att hålla väta och vind ute. Så utrustade knoga de före den 10 Dec. uppför bergklintarne i Aasver för att speja efter sillen och så krångla de sig bedragna ned igen för att anmäla för skepparen, att ännu Byns ingenting till. Plötsligt tycker en annan att han ser någon rörelse långt ute i hafvet, kikaren tages fram, man ser sprutandet af hvalarne och skummandet efter andra fiskar, som i mängd följa sillen, å andra ställen ser man liksom ett moln af fåg4 rörelsen närmar sig veret., sillen har kommit, man larmar och väsnas öfverallt i glädjen deröfver. 7 Här fattas nu blott en stadsanläggning och större kapitaler för att kunna utveckla denna industri till gagn för nordländingen och göra den till en af de rikaste förvärfskällor i landet.

25 februari 1870, sida 4

Thumbnail