punkten, derför att inga pekuniära uppoffringar der behöfvas för sjelfva tomtplatsen eller för dyrbarare grundläggning, hvarjemte den byggnad, som der uppföres, kan i afseende på konstruktion och inredöing göras billigare, än en som låge inom en tätare bebygd del af staden, då det, med afseende på eldfara, vore absolut nödvändigt att uteslutande konstruera byggnaden af sten och jern. Belägen i Humlegården skulle den dyrbara och oersättliga statsegendom, som ligger i kongl. biblioteket, vara fullkomligt skyddad mot de faror, som eldsvådor inom hufvudstaden eljest kunde medföra. Numera och i syonerhet alltsedan den stora landtbruksexpositionen 1868, har man allmänt kommit underfund med att Humlegården icke är så afsides belägen, som man af jammalt förestält sig, utan att den tvärtom igger mycket närmare till huftvudstadens centrala delar, än många punkter, som man allsicke anser aflägsna. Norrmalmsgatans försättande i ett bättre skick och det påbörjade ordnandet af sjelfva Humlegården ha också väsentligt bidragit härtill, genom att göra vägen lättare oeh sjelfva platsen angenämare. Med full rätt har ecklesiastikministern anmärkt, att den allmänna rörelsen tagit en afgjord riktning äfven åt detta håll och att traktens bebyggande oupphörligt får en allt större utsträckning. Utan tvifvel skall en vigtig institutions förläggande i denna trakt dertill ytterligare i väsentlig mån bidraga. Vi ha redan förat så utförligt och i alla detaljer sanningsenligt skildrat det tillstånd, hvari det kongl. biblioteket befinner sig, att vi icke behöfva dertill återkomma, för att visa att frågan icke tål vid något ytterligare uppskof. Vi inskränka oss derföre till att citera hvad som nyligen blifvit i en veckotidning yttradt af en författare, som under en följd af år haft tillfälle att dagligen se dessa förhållanden på nära håll: Måttet kan ej vara annat än rågadt: nog med arbetskraft, fyndighet och tid har förspilts med att, trots de storartade svårigheterna, hålla kongl. biblioteket i något så när hjelpligt skick; och framför allt har nog med andlig näring gått förlorad för svenska folket under dessa många år, för att ej en biblioteksbyggnad nu skulle anses oundgänglig. Man besinne, at en sådan ännu ej kan åstadkommas färdig på åtskilliga år och att under denna tid ytterligare förluster på det intellektuela området blifva nödvändiga. Och man betänke först och främst, att riksbibliotekets nuvarande tillstånd är en skamfläck af första rang för ett folk, som i alla tider gjort anspråk på att räknas till vår verldsdels mest odlade!