oss ett godt råd och detta meddela vi i vår tur åt våra ärade läsare, som torde begagna sig deraf. i händelse de komma att fara på ångbåt i Amerika. Så här sade vår vän: Ifall ni kommer på en ångbåt, som med all gewalt söker att gå förbi en annan, och passagerarne klappa händerna åt kaptenen, som sitter vid säkerhetsventilen och trycker ned den, så laga att ni kommer så långt som möjligt bort från ångmaskinen,; och håll er klar att hoppa i sjön när ni hör kaptenen ropa: Elda på, mina gossar, elda på! När biljettförsäljaren säger: De herrar, som inte betalt sin passage-afgift, torde stiga ned i da-:! mernas hytt, —2så lyd genast, ty en explosion är förestående. Men hvarför just gå ned i damernas hytt? frågade vi. Jo, derför att den är den säkraste på ångbåten och derföre att man är mån om att bevara : lifvet på dem som ej betalt afgiften, men deremot alldeles likgiltig för de andra passagerarnes öde. l: Följaktligen skall man alrig på förhand betala :! ända er, medan de sin biljett, ty om det skulle begge ångarne rusa fram i vildaste fart. att falla i sjön, så finge ni höra ropas: En man öfver bord! Har han betalt? frågar kaptenen vid säkerhetsventilen, Jal Godt, framåt dål — Vigtig nyhet från Ryssland! Mropat Oscar Cometant i Siecle. q ren , Kar offentligt promenerat arm i Arm jie Ådelina Patti. Det är väl förstå gången som en herrskare öfver alla isberg visar sig så varm, så artig, så glömsk af all etikett för en primadonnas skill. Hårtestarne på de kejserliga Ceremonimästarnes hufvuden ha rest sig och de haryst vid denna syn. Ah! Och den Napoleon III, som inte ville tillåta att kammarherre markis de Caux melodiösa maka presenterades i Tuilerierna, till och med tog bort från markisens rygg den der guldnyckeln, som utgjorde hans stolthet och ära! Der ser man nu hur en markis och en markisinna bli hämnade för det nederlag Frankrikes hof tillfogat dem, jag vill nu inte tala om att den musikaliska markisinnan, efter sin historiska promenad med czaren, blifvit dekorerad med medaljen för nit! — I S:t Georgs Hall i Londön förelåser för närvarande en inr Bellew Shakespeares dramer på följande karakteristiska sätt: Han sitter på kapellmästarens plats i orkestern, medan på den med alla styckets reqvisita försedda scenen skådespelare framställa de olika personerna i dramat i full kostym och med nödig gestikulation och för att ge det hela sken af naturlighet röra de äfven läpparne — itien moltiga göra de, ty mr Bellcw talar sjelf alla rollerna och det på ett mycket uttrycksfullt sätt, förträffligt återgifvande olika organer. Publiken belönar detta nymodiga Hamlet-spelande med entusiastiskt bifall, säga utländska blad. — Svarta kineser. Vid etnografiska sällskapeta i London möte den 11 sistl. Januari uppläste ir Oppert en afhandling om Kitais eller Karakitais, liten svart folkstam på 50,000 själar, som bo i ryska guvernementet Derbend vid Kaspiska hafvet och hvilka äro ättlingar af en kinesisk race, som en gång herrskat öfver hela Kina och mellersta Asien. En af deras mäktigaste herrskare skall, enligt Opperts åsigt, ha varit predikaren Johannes. Dr Hyde Clarcke anmärkte, att orsaken till att Kitais rike gått under måste sökas i den lilla herrskande racens brist på kraft och förmåga att hålla en af blandade stammar bestående, vida utbredd befolkning i tygeln. — De amerikanska tidningarna hafva ett egendomligt maner att omtala olyckshändelser. Se här ett prof: En färgad gentleman i Texas gick genom dörren in i en smedja Han hade litet krut i fickan, och detta var orsaken hvarför han gick ut genom taket.. — Äfven följande profit Jå amerikanskt uttryckssätt är icke så dålig. Ett vitne tillfrågades vid förhöret hvem som var hans far. Härpå svarade han i melankolisk ton: Död sir: han dog helt plötsligt — Hur gick det till, att han dog så plötsligt? var nästa fråga. — Qärligt spel, sir! Sheriften, som förlitade sig på min fars godtrogenhet, lät honom stiga upp på en platform, och under det han såg sig omkring på den stora mängden af åskådare, drog han undan en fallucka, och min far blef hängande i ett rep, som strypte honom. — Följden af tvångsvaccinationeni Irland, En högst intressant rapport har nyligen blifvit afgitven af direktörerna för vaccineringsinstitutet i Dublin. Man ser häraf, yttrar medical Times and Gazette, att åtskilliga år före 1863 medeltalet af dem, som dogo af kopporna i Irland, uppgick till omkring 1000 om året, men att, sedan tvångsvaccinationen blifvit införd, antalet af dem som dö af denna sjukdom nu blifvit nästan ända till noll. År 1864 steg antalet af döda genom kopporna till 854; år 1865 till 347; år 1866 till 187; år 1867 till 20; 1868 till 19, och under 1869 endast till 2. — Mickel rifs list. Från Laxå skrifves till Nerikes Allebanda: Det gamla ordstäfvet, att räfven är ett illistigt och slugt djur, besannas alltid. Se här en färsk historia: Ej långt från Laxå ligger ett litet hemman, hvars boningshus Så föga högt från marken sin resning fåtto. Der bor ett arbetsamt och idogt folk. I det lilla köket, som står i förening med boningsrummet, hade husmodren på ett vid fönstret stående bord satt matvaror, såsom kött, potatis och mjölkmat. En morgon för fjorton dagar sedan upptäckte husmodren till sin stora förvåning ett hål på glasrutan i köksfönstret .och märkte äfven att mat blifvit borttagen. Alltså hade en tjuf varit der, men hvilken var ej godt att säga. Som flere räfvar varit synliga här, misstänkte man att en mickel varit framme och begått stölden. Man beslöt att utforska tjufven. Ganska riktigt. Vid midnattstiden kom en stor räf smygande till fönstret, såg sig försigtigt omkring, och — just som han skulle lägga tassen på fönstret, rusade de dolda väktarne fram för att fånga honom; men mickel var dem för slug, ban undkom och flydde. Sedandess har den sluge räfven icke varit synlig, oaktadt man utlagt försåt till hans fångande. ITFranrm Fd olormaA dd omm ttoloepm