RIKSDAGEN. Gårdagens sammanträden. Första kammaren. Diskussionen om K. M:ts proposition angående kronohemmans upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskilling öppnades af grefve OC. G. Mörner, hvilken förklarade. sig vara emot förslaget icke derför, att han tredde att det skulle medföra någon betydlig penninguppoffring för staten, utan derför, att det vore principvidrigt att staten på detta sätt skulle skänka bort något. Den enkelhet och reda, mah åsyftade; trodde talaren icke på detta sätt kunna vinnas. Förslaget undantog sådana hemman, som voro anslagna till särskilda verk och stiftelser samt nybyggen. Hvad som afhöll en mängd åbor från att köpa sina hemman till skatte, var icke den obetydliga skatteköpeskillingen, utan svårigheten för dem att styrka sin åborätts Men den vidlyftiga utredning, som liärtill fordräös; år äfven en nödvändig förut sättning, för att dessa hemman, på sätt föreslaget blifvit, skola i jordeböckerna afföras såsom skattehemman. Dessutom vore det en orättvisa mot de åbor, hvilka redan skatteköpt sina hemman, att låta de andra få sina afförda såsom skatte utan någon lögen; Talarea ville derföre i stället föreslå, alt en viss tid utsättes inom hvilken kronohemmanen måste vara skatteköpta, och att efter denna tids förlopp alla återstående kronohemman försäljas på auktion, hvarvid staten endast erhåller skatteköpeskillingen och den öfriga köpesumman tillfaller egaren. På sådant sätt skulle ingen svårighet möta för åbo att sjelf inropa sitt hemman, äfven om hans åborätt icke vore så klart utredd. Statsrådet Thyselius förklarade, att propositionens syfte var att åstadkomma en tryggare besittningsrätt, förekomma misstag och oförvållade förluster och få en större enkelhet och reda i förvaltningen. Dessa fördelar skulle genom förslagets antagande vinnas utan någon minskning i statens inkomster. Talaren visade med siffror att de medel; som från denna källa inflyta till statskassan, under de senare åren allt mera minskats och att de skulle ersättas dels genom upphörande af omkostnaderna för syner och besigtningar å dessa hemman, dels genom ökad inkomst af lagfart och fastebref vid försäljningar, hvadan staten här icke förlorar något på att skänka efter sin rätt. Taaren Sppvisade vidare den säkerhet, som ofta eger rum vid inteckningar, i det lagfart och fastebref erhållits på sådana hemman a misstag om deras natur. Han erinrade om, att man genom den föreslagna förändringen skulle få en rättvisare arfsfördelning, i stället för den med fideikommisserna likartade ställning, som kronohemmannen i detta hänseende vanligen hafva. Den afund de åbor, hvilka redan skatteköpt sina hemman, möjligen kunde känna, ansåg talaren icke förtjena något afseende. Förslaget är icke fullständigt derför, att det undantager hemman, som äro anslagna åt enskilda verk och stiftelser, samt nybyggen; ty de förra få ju icke skatteköpas, och de senare skola fullgöra vissa odlingar och öfvergå derefter till skatte. j Hr Hasselrot besvarade på grund af erfarenhet den föregående talarens yttrande om den osäkerhet i fråga om inteckningar, som föranleddes genom misstag i fråga om kronohemmans natur och uttalade sig för förslaget. Grefve C. G. Mörner erkände fullkomligt de olägenheter, som äro förenade med kronohemmaneng nuvarande ställning. Han ville ha ett skyndsammare och säkrare slut på detta oefterrättlighetstillstånd än som skulle ernås genom förslaget. Skall man värta på de nya jordeböckerna, torde man få vänta en eller ett par generationer. Tal. trodde att genom hans förslag målet skyndsammare och bättre skulle uppnås. Han utvecklade något närmare sitt förslag. Statsrådet frih. af Ugglas erkände sig med förvåning hafva hört grefve Mörners första anförande: Han hade nemligen missförstått honom och trott hans mening vara, att hemmanen verkligen skulle säljas på auktion, så att en rikare granne kunde bjuda öfver åbon. Han hade sedermera uppfattat hans verkliga mening. Åbon kunde bjuda bur mycket som helst, ty han skulle ändå icke betala mera än skatteköpeskillingen. Men då kunde talaren åter icke inse hvad auktionen skulle tjena till. Jo, hade grefve Mörner förklarat, ärendet skulle afgöras skyndsamt. Det var svårigheten att styrka åborätten, som nu hindrade skatteköp. Men kunde då icke en befallning utgå till K. M:ts befallningshafvande i alla län att utreda förhållandet med åborätten till kronohemmanen? Talarens öfvertygelse är, att det mål, som äfven. grefve Mörner vill uppnå, vinnes vida säkrare genom K. M:ts förslag. Hvad det befarade långa dröjsmålet med jordeböckerna beträffar, kunde talaren upplysa att arbetet redan var långt framskridet: an anhöll att statsutskottet måtte taga förslaget i noggrannt öfvervägande. Hr Nordström anmärkte, att i förslaget kronans eganderätt till skogen blifvit förbisedd. Hr Wern yttrade äfven några ord, som referenten icke kunde höra. Propositionen remitterades till staisutskottet.