SIE CR BANA ALLE SKELGAR SSL a CM VSTEKUREFENIER SM I godhetsfullt. blifvit upptagen. Hon spelade all I mer på det mest bizarra sätt rollen af en mystisl t I person, gömde sig undan i aflägsnal rum eller skrub t bar, när besökande kommo, påstod, att hon betalt för sig, att de nipper, som den af henne alldele hänförda äldsta dottern skänkt henne, alltid till hört henne m. m. Split och tvedrägt utsådde hor med en framgång, som betingades af den blind: hängifvenheten hos hennes nyförvärfvade vän. Slut I ligen förvisades hon huset, men återkom på aft narne, sedan grosshandlaren hade gått till sängs I och tillbragte hon då nätterna hos den bedragn: , flickan, till ringa trefnad för de andra i samm: Irum boende döttrarne i huset, hvilkas hvila stör I des af de begge vännernas under halfva och hel nätterna fortgående hviskande samtal. Under större I delen af den tid, hon vistades i familjen (hon ble efter sitt bortvisande derifrån åter deri upptager I för att hindra den äldsta dottern att hvarje dag i flera gånger besöka henne, der hon bodde hos er skeppare vid Katrina Östra Kyrkogata), besöktes I hon nästan dagligen, men nästan alltid i skymninI garne eller om qvällarne, af en flicka vid namr Lina, som med henne hade en påfallande likhe ehuru något längre till växten. Denna Lina bevisligen Selma Lovisa Angelina Magnusson, hvilken ock sedermera under hennes tid efter annan återkommande vistelse i Stockholm vanligen varit hennes uppasserska. Jemte sina syskon har hon (Lina Magnusson) af fröken erhållit ständiga understöd, och särskildt har fröken, sedan hösten 1868 betalat deras hyra4). Brodern L. C. Magnusson har ock för omkring fyra år sedan uppgit vit, att han varit i ffökens tjenst, och Rfröken har sjelf samtidigt dermed förklarat detsamma för en för hennes olyckliga öde intresserad person, till hvilken hon sändt Magnusson dels i ärende, dels med anhållan att om möjligt förskaffa M.någon sysselsättnsng. Aurora Magnusson, som under den senare tiden af sin vistelse i grosshandlarehuset gjortallt bestämdare anspråk på att tituleras fröken De la Brache och klädd som fin dam uppträdde i sin med henne så innerligt förbundna väns sällskap, återsågs flera gånger efter denna metamorfos af .det frunntimmer, på hvars anvisning hon blifvit såsom..sömmerska i förut omtalade familj antagen. Särskildt hände detta något af åren 1841 eller 1842: Rora var då djupt sorgklädd. Förendet nyssnämnda -fruntimrets. moster, en. fru. —u—, i hvars hus hon under sin torftiga symamsellstid njutit ett vänligt upptagande, hade hon sagt, att hon Sörjde sin morfader excellensen DEla Gardies. Till samma person, som fått emottaga detta vigtiga förtroende, hade emellertid under ett samtal om Roras förmenta höga börd en hennes (Åuroras) moster försäkrat sig kunnamed ed styrka, att Rora vore Magnussons rätta barn och alls icke någon bortbyting. En annan systerdotter till fru —u— emottog omkring år 1843 ett besök af Aurora, då elegant utstyrd, och igenkandei henne med fullkomlig säkerhet den fattiga flickan Rora, som hon före hösten 1838 sett ganska torftigt klädd i sin mosters has, Hon fick sedan höra, att f. d.. sömmerskan. kallade sig-fröken Helga: De la Brache, När fröken började utgifva gig för f. d. konung Gustaf den 4:de Adolfs äkta dotter, bar ej kunnat utrönas. Något intyg bärom finnes ej. Då hon åren 1861—62 bodde i Spånga, fick Kon en gång en Almanach de Gotha och Drottning Fredrikas memoirer, utgifna af en af hennes hofdamer. Ehuru hon då redan länge velat passera för Gustaf Adolfs dotter, så började hon först efter dennui tid tala om sina slägtingar af Wasahuset. Hon skaffade sig i sjelfva verket en så noggrann kännedom om alla Wasafamiljens slägtförhållanden, att hon kunde förbrylla nära nog hvem som helst. I egenskap af prinsessa skall fröken, enligt sin egen utsago, från utlandet hafva uppburit ett årligt underhåll af 6000 rdr Detta är falskt. Bevis härpå är, utom hennes föregifna höga slägtinges i Wien försäkran, äfven den omständigheten, att när fröken jemte sin vän flyttade till Åbo, att der öppna en flickskola, så måste ej blott vännens fader utrusta denna med penningar, silfver och sängkläder, utan der var ock sedermera under hela vistelsen i Finland, likasom äfven längre fram i Örebro, i alla bref jämmer efter penningar,. När de begge fruntimren slutligen flyttade från bo, :så lemnade de efter sig skulder, som de antingen aldrig vårdat sig om eller icke kunnat betala. Annu år 1844 bar fröken i sin prestattest namnet Aurora Florentina Magnusson. Det var ock under detta namn hon sagda år första gången uppträdde i Åbo. Under försommaren hade hon skrifvit till sin derstädes bosatta moster med anhållan att jemte en vän få hos henne tillbringa vintern. Detta bifölls, och i Juli eHler Augusti anlände hon med sin följeslagerska till Åbo, der de begge till att börja med bodde hos m:ll P., mostern. Efter en tid uppstod dock missnöje och tvist mellan m:ll P.; och hennes hyresgäster, så att. Aurora ej längre ville erkänna mill P. för sin moster, utan antog sin väns namm. Detta väckte ogillande och gaf anledning till mycket prat. Derjemte utspred mill P. med stor bitterhet en mängd grofva tillmälen om sin systerdotter. Ehuru dessa i allmänhet icke troddes, så återtog dock m:ll P. ännu kort före sin död icke sina ord. Huru cfröken jemte sin trogna-följeslagerska år 1845 återvände till Stockholm, der hon i-Oktober månad fick sitt namn Magnusson utbytt mot De la Brache, är genom lektor Norrbys artikel bekant. Såsom fröken De la Brache uppträdde hon ock under den senare vistelsen i Åbo 1846— 1848. I den derstädes upprättade flickskolan deltog fröken så till vida i arbetet, att hon undervisade åtminstone i svensk historia. Hon syntes vara ganska hemmastadd i detta ämne. Huruvida hon redan nu var så känslig, att hon, såsom förhållandet sedermera blef i rebro, svimmade, när barnen nämnde Gustaf den fjerde Adolfs namn, är ej bekant; men att hon brukade svimma hvarje gång tidningarne omförmälde att någon förnäm svensk stupat i det då pågående danska kriget, det är af en f. d. elev i skolan intygadt. Vi hafva ej kunnat i de oss lemnade berättelserna upptäcka något, som häntyder derpå, att fröken förstått eller talat något främmande språk. Men under något af åren 1841—43 uppgaf hon sjelf för 4) Vi anse oss höra införa nedanstående attest, en ibland de många, som komma att deponeras i poliskammaren. Den kan tjena till pendant till den äfven af Angelina Magnusson undertecknade attest: Någon tid före den 1 Oktober 1868 infann sig hos mig, vice-värd i egendomen n:r 20 Qvar tersgatan, qvarteret Kumlet, fröken Helga de la Brache, som under uppgift, att hon hade någon vård om två fruntimmer vid namn Magnusson; af hvilka den ena, Lina, åtföljd en gång af sin broder, hos mig uppgjort om förhyrande af en lägenhet i ofvannämde egendom, begärde åtskilliga reparationer för dem uti dennalägenhet. Sedan systrarne Magnusson i huset inflyttat, hafva de upprepade gånger för mig uppgifvit, att fröken hjelpte dem med penningar till hyran...Den äldre af-systrarne -uppgaf en gång, då jag fordrade hyra af henne, att systern Lina just då vore hos fröken för att hemta penningar. En annan gång mötte jag utanför en af portarne till huset n:r 34 Nybrogatan ofvannämnda Lina, som då sade sig hafva varit uppe hos fröken, hvilken bor i nämnda hus, för att få peningar, men att hon snart skulle återvända för att hemta penningarne. Senast i går har Lina Magnusson för mig förklarat, att hon hoppades, det fröken fortfarande skulle bjelpa dem med bidrag till hyresbeloppet, så framt icke presten tager pengarne ifrån henne. Att ofvanstående är med sanningen öfverensstämmande, och att jag är villig att, om så påfordras, detsamma inför domstol styrka, får jag härmed intyga. Stockholm den 19 Februari 1870.