knappt är ett finger lång, till skrejen, nä den såsom fullvuxen återvänder till sina fö delseställen, är hela det uppfiskade antale att räkna för ett intet mot hvad som finn qvar, och kunde vi kasta en blick nedi haf. vets djup och öfverskåda torskberget, så dant det var, innan det bröt upp för at begitva sig till Lofotens skärgård för at leka, och sådant det ser ut efter slutad lek när det åter har satt sig på hafsbottnen så skulle väl knappt något menskligt ög: kunna upptäcka Hägon skilnad i storleken ty icke allenast är hvad som går förlorad under vägen en obetydlighet mot det hela utan massans förlust ersättes sannolikt genom tillströmmandet af yngre slägten, hvilka åter i sinom tidskola draga sig in mot land för att lägga rom eller dö; och knappt skull det kommande året visa ett mindre antal är det förflutna, i fall det stode i någons makt att hålla mönstring med vandrarne. Lofotfisket är, såsom nämndes, det, som tidigast uppsökes och anlitas i vidsträcktaste omfång. men redan:i det 15:de århundradet ser man. att engelsmän och tyskar hade hittat vägen till Finmarksfisket, hvilket förutsätter, att äfven detta redan dessförinnan måste ha fått betydelse: för landets egna invånare. Det var också den genom dessa stora fiskerier framkallade Jifliga handeln, som förmådde hanseaterna att tidigt rikta sin uppmärksamhet på Bergen, öfver hvilken stad på den tiden nästan hela fiskutförseln gick, och som gjorde, att de: menniskoålder efter menniskoålder höllo sig ävar der. Storleken af de Qvantiteter, som då uppfiskades, är det naturligtvis. nu omöjligt att uppgifva med någorlunda stor säkerhet; man kan blott bedöma dem approximativt efter utförseln af beredd fisk, om: hvilken man t: ex. vet, att den från: Bergen åren 1650—54 i medeltal utgjorde årligen 330,000 vog (1 vog — ungefär 38 svenska skålp.) torrfisk och 40,000 tunnor saltadfisk; åren 1665—72 sjönk den till 210,000 vog och 20,000 tunnor, åren 1695—99 till 150,000 vog och 16,000 tunnor, men började derpå åter stiga och uppnådde i midten af 18:de århundradet det först nämnda maximum. Den vigtigaste marknaden för den beredda torsken är, hvad dens. k. klippfisken beträffar, Spanien, som bekommer ornikriog 516 af hela utförseln; vid Sidan häraf har på den senare tiden .Portugal -kommit, dock mest såsom nödmarknad för de ringare sorterna och då priserna äro nedtryckta i Spanien. Likaledes har. man börjat utskeppa klippfisk till England, :som lofvar att bli en ganska god marknad för. denna vara. Af torrfisken går mellan 13 och 32 till Medelhafsländerna, förnämligast Italien och Österrike; dernäst äro Holland och Sverige de: vigtigaste. marknaderna. Under det att den: vigtigaste klippfiskutförseln sker öfver Kristiansand, är Bergenden försämsta utskeppningsorten för torrfisken, ty mer än hälften af hela utförseln sker härifrån; men jemte Bergen ha på de senare åren de fyra städer, som ligga sjelfva fiskedistrikterha närmast, nemligen Tromö, Hammerfest, Vardö. och Vadsö, -gått betydligt framåt. Under det att utskeppningen från dessa fyra städer-år 1860 utgjorde ungefär 27 procent af hela utförseln, Bergens eremot 63 procent, uppgick den år 1865 till respektive 52. och 44 procent. För den simpla tran äro Hamburg och Holland hufvudmarknaädörna ; den ångkokade medicinaltran, hvars produktion: är i starkt stigande, finner -.marknad nästan öfverallt i Europa, ja till och med i Amerika, och går förnämligast till Tyskland, England, Spanien, Frankrike och Holland.