yn då Salabanan deremot har endast 2326 invånare p qvadratmilen, fastän såväl Upsala stad som, äfve a norr, öster och söder derom belägna delar af Up :y Sala och Stockholms lån blifvit medräknade. ;) . I afseende på de köstnäder, som byggandet a ) den era ellet ändra banan skulle medföra för sta tt ten har blifvit böräkiadt, att Sevallabanan skull kosta 2,617,00) rdr mera än den andra eller i rund n )tal 3 millioner, då statsbidraget till Köping—9e t ) vallabanan äfven medräknas. Visserligen är detta en ganska ansenlig summa som i vårt kapitalfattigå land icke onödigtvis bön bortkastas, om den kan besparas, men i detta li kasom i så många andra fail beror den slutsats till hvilken than komfner, ganska mycket på huru man räknar. : Man synes nemligen vilja utgå från den åsigten, att, om Salabauan bygges, så skulle aldrig någonsin möra fråga kunna uppstå att på statens bekostnad bygga flera jertivägar nörr om Mälaren, utan man har trott att Norrland skulle för all framtid låta nöja sig med att för samfärdseln med vestra Sverige göra en 16 mil lång omväg öfver Stockholm. Jag får uppriktigt bekänna, att jag hyser icke stort förtroende till en sådan oegennytta, som jag på samma gång anser icke kunna vara till fördel hvarken för Norrland eller för det öfriga Sverige. Norrland bar, ehuru kanske något tillbakasatt, derföre att man ännu icke känner detsamma, dock .Itill följd af sin storlek och sina många naturalster len lysande framtid. Dels derför, dels äfven till följd af dess afskilda läge synes mig alla skäl tala för att så nära som möjligt förena detsamma med I det öfriga landet Om Norrland således och under antagande att Salabanan blir byggd, genast yrkade på en närmare förening med vestra Sverige, hvilket det äfven kommer att göra för att undvika den 16 mil länga omvägen öfver Stockholm, så finner jag ett sådant anspråk ganska välberättigadt ty då norrländingarne i sin mån verksamt bidragit till jernvägarnes byggande söder om Mälaren, så ligger det i den menskliga naturen att de räkna på atertjenster. Någon annan riktning för en sådan förbindelse än den billigaste och följaktligen kortaste kan väl då icke komma ifråga. och denna går emellan Sala och Köping. Härvid kan man likväl tänka sig tvenne riktningar, nemligen: antingen en rak sträckning om 5?, mils längd mellan de båda städerna med en omkring 2 mil lång grenbana till Westerås, eller också med riktning öfver sistnämnde stad, i hvilket fall jernvägens längd blir 6!; mil. Man kan visserligen säga, att byggandet af denna jernvig, vare sig i den ena eller andra riktningen, bör blifva ett föremål för den enskilda företagsamheten, samt att större hinder icke böra möta för bildande af ett bolag till byggande af hela denna sträckning, än hvad förhållandet varit för linien Köping-—Westerås— Sevalla. Ett sådant antagande är emellertid långt ifrån att vara det rätta, ty den enskilda företagsamheten torde i den vägen, och isynnerhet då det gäller att bereda fördelar för andra än sig sjelfva, vara föga att bygga uppå, isynnerhet då man tager i betraktande att ett sådant bolag skulle sammanskjuta mer än 3 mill., eller dubbelt mot den summa, som nu med yttersta ansträngning anskaffats för åstadkommande af en jernväg mellan Köping och Sevalla öfver Westerås. Då den enskilda företagsamheten emellertid visat sådant prof på tillmötesgående, bör man icke stöta densamma ifrån sig under antagande, att den är mäktig ännu större uppoffringar, ty då blir den ovilkorliga följden att staten mäste göra allt, isynnerhet som, sedan Sala-banan väl blifvit fullbördad, det icke toråe komma att dröja länge förän Norrland gör, och detta uppå giltiga skäl, sina anspråk på en närmare förbindelse med det ve-. stra Sverige gällande. Då blir följden endast den, att staten får bygga hela den 6,5 mil långa jern-. vägen, som, om kostnaden per mil likväl icke upptages till mera än 600,000 rdr, ändock medför ! en utgift af 4!, millioner rdr eller 1!, mill. rdr mera än hvad det kostar att leda norra stambanan öfver Sevalla. Den raka sträckningen mellan Sala och Köping torde väl icke under några förhållanden : omma i fråga, ty ehuru ?, mil kortare än den andra, blir den dock till följd af ogynnsam ter-: räng kostsammare tän den längre banan, och der-: jemte framgår den 1 en trakt, der jemförelsevis med den andra linien föga rörelse är att upphemta. :i Dessutom erfordras då en nära 2 mil lång gren-: bana till Westerås. Men äfven om, hvilket dock icke är förhållandet, Sevalla-banan skulle kosta 3,117,000 rdr( mera än Sala-banan, så blir, detta oaktadt, det förmånligare och förenadt med större vinst att bygga Sevalla-banan. Fördelas nemligen den förmenta ökade kostnar1 den af 3,117,000 rdr på den omtvistade 11, . mill! långa bandelen mellan Muren och Thureberg, så 1 1 ( Tv fe Pete tt Uk kommer på hvarje mil 275,000 rdr, hvilka mot-l: Sva en årlig ränta och amortering af 16,500 rår. Om jag nu får återkalla i minnet allt hvad som förut anförts om den blifvande rörelsen på den ena och andra af dessa jernvägar, och bland annat, att nemligen Sala-banan endast kan upptaga Norbergs-rörelsen, men Sevalla-banan från såväl denna bergslag som äfven från alla de andra i Westmanland och norra Nerike belägna bergslager samt den från Uplands och Westmanlands slättbygd, och hvilken rörelse, oaktadt Mälatens tåffande närhet, kan räknas i millioner centnertal gods, så bör lätt kunsa fattas, att en sådan förökning i rörelsen skall lemna icke allenast lika stor inkomst per mil som Sala-banan, utan derjemte ett betydligt större öfverskott än Ryssnämnde 16,500 rdr. Jag har erfarit att statsutskottets riksgäldsafdelning tillstyrkt, att, antagligen för besparingens skull, norra stambanan skulle emellan Sevalla och Storvik byggas smalspårig. Men om detta skulle vara med rörelsens fördelar förenligt, så blir detta ännu mera förhållandet med den mindre befarna Sala-banan, hvaraf torde framgå, att hvad man dermed åsyftat vinna, nemligen en mindre ögonblicklig utgift än för Sala-banan, icke är att uppnå. I hvilketdera fallet som helst skulle emellertid genom ett sådant byggnadssätt norra Westmanlands, Gestriklands ocn hela det öfriga Norrlands ( fördelar af jernvägen ansenligen förminskas. En invändning mot Sevalla-banan är äfven den, t 1 E g KAS PIIROR SS att staten derigenom skulle få mindre inkomster af transitorörelsen på banan genom Södermanländ, alldenstund den förra skulle täflande uppträda med den senare. Detta inkast skulle icke kunna frånkännas ett visst värde, om dirnvägsafständet mellan Hallsberg l s och Stockholm blefve kortare norr, än söder om( Mälaren; men alldenstund ett motsatt förhållande l e eger rum, ty genom Södermanland är nämnda af-t stånd 18,5 mil, då det deremot genomWestman-s land skulle blifva 22,8 mil, eller 4,3 längre, så torde r lätteligen finnas att en sådan täflan aldrig börls kunna uppstå. 1 Slutligen bar äfven framhållits, att, sedan Upsala-s banan visat sig, åtminstone ännu icke, ha erhållit 1 en så stor rörelse, som den, hvarom man från börI an hyst alltför lifliga förhoppningar, så bordeln lenna rörelse förbättras genom att förlänga Upsala A vanan till Sala. h Sannt är att, ehuru Upsala-banan icke lemnar,(sg Im lin4 dmallagtununlanna hanättalan fun fun 1RCQ tärna