Vi sade, att man från deras sida, som ifra ;! för Sala-linien för den förmenta besparingens ! skull, tyckes anse den ifrågasatta norra banan icke hafva någon annan uppgift än att astadkormma den billigaste förbindelse mellan Stockholm och Storvik. Men kan detta vara meningen? Hvarföre, om man icke tänker på de mellanliggande orternas behof af komnunikationer, utan blott på den billigaste förbindelsen med Gefle—Dala-banan, hvarföre, säga; vi, icke i sådant fall gå direkt från Upsala till Margretehill? Denna väg blefve i sin ordning omkring 2,600,000 rdr billigare än Sala-banan och erbjöde på köpet fördelen att skära Gefle-Dala-banan just på den punkt derifrån det är möjligt att gå vidare norrut med en jernväg. Men detta har man icke ifrågasatt, och det lärer väl således vara meningen att jemväl taga de mellanliggande orternas behof af kommunikationer i betraktande. Hvilkendera linien som då förtjenar företrädet, derom hafva vi nyligen uttalat oss, och vi kunna nu hänvisa till en ännu fullständigare utredning, som lemnas i det af kapten Nerman i går afton å Stora börssalen inför en mycket talfik samling af hufvudstadens invånare hållna föredrag, hvilket vi på annat ställe i bladet återgifva. För egen del tillåta vi oss för närvarande endast uttala den åsigt, att Sverige nu borde kunna hafva nog af jernvägar, lagda i ödemarker, och att det en gång, för omvexlings skull, kunde vara skäl att draga en bana genom trakter, gynnade af sådana naturförhållanden, att odling och industri der i ett årtusende haft sitt hem och der förbättrade kommunikationer kunna verka till denna odlings och industris ytterligare utveckling. Detta ändamål kan vinnas genom BSevallabanan, hvilken genomskär Westmanlands sädesbygd och sammanbinder densamma med det mellersta Sveriges rika bergslager samt bereder båda dessa centra för olikartad näriogsverksamhet den ginaste och naturligaste utfartsväg till hamnar, vare sig nu att de sökas vid Mälaren, vid Östersjön eller vid Vesterhafvet.