TT USAS ORG VS UIMTIIGELIN IV UdAtll LU ett kort referat af hr Geffroys uppsats: Det är just den kris, hvari Danmark kommit, som gifvit den politiska skandinavismen praktisk betydelse; Under de två krig, som Tyskland förde mot Danmark, skulle skandinavismen stå sitt prof, och utgången blef icke så alldeles utan frukt. Kung Oscar visade 1848. ett lefvande intresse för Danmarks sak, och endast Rysslands inblandning förhindrade, att hans trupper gjorde gemensam sak med danskarpes, sedan Wrangel infallit i Jylland; ty Sverige-Norge vågade icke då motsätta sig Rysslands befallning, Czaren tog saken om hand och gaf äfven i Berlin en befallning, efter hvilken Jylland blef utrymdt. Czaren hade utan tvifvel tänkt derpå,. att om danskarne i detta krig erhöllo kraftigt bistånd af grannregeringen, de efter all sannolikhet skulle i Stockholm söka den barnlöse kung Fredriks efterträdare. Det var, Ryssland, som, höll hjelpkåren i den overksamhet, hvilken man i Danmark hade så svårt att förstå. Man kunde visserligen hafva önskat ett mera bestämdt uppträdande från Sverige-Nörges sida; men det må erkännas, att Ryssland utan detta bistånd ännu längre skulle ha lemnat. preussiska hären fria händer. Om på: förhand en förening varit afsluten mellan de: skandinaviska rikena, så skulle angreppet antingen icke ha egt rum, eller ock skulle derigenom framkallats en annan inblandning ;än, Rysslands, som vid detta tillfälle endast var olycksbringande. Det nederlag, skandinaviska saken härigenom led, hade emellertid ; ett. gagnande inflytande på den offentliga meningen, och Sverige-Norge grep tillfället, som orientaliska kriget erbjöd, föratt emancipera sig från Ryssland, uoder det kung Oscar alltmer öppet bekände sig till -den skandinaviska iden. Hans efterträdare Carl XV-var lifvad af saimina anda och fick snart tillfälle att visa detta, då Preussen åter hotade Danmark. : ; Sedan. det . blifvit klart, att ett nytt krig kunde väntas, öppnade kung Carl under sommaren 1863 underhandlingar med Fredrik VII angående en defensivallians,. och de instruke tioner som: svenska: sändebudet i Kjöbenhavn, grefve: Henning Hamilton, skalle häröfver : mottaga, voro redan iordninggjorda, då Fredrik .VI-dog..-Dagen derefter förklarade grefve Manderström, att någon förändring icke inträdt i Sveriges och Norges. afsigter; men den 20-November; sedan Augustenborgaren upptfädt med-sina pretentioner,stälde . svenske utrikesministern en uppmaning till de makter, som underskrifvit Londonertraktaten, att träffa en gemensam öfverenskommelse, och härmed förföll den särskilda underHandlingen mellan Stockholm och Kjöbenhavn. . Händelserna utvecklade:sig nu i rifvande fart, och midt under denna kris upptog Carl XV; utan sin regerings medverkan, ånyo förbandlingarne med Danmark om defensivalkans, hvarjemte hån härtill anknöt förslag om, en definitiv union: Om dessa förhandlipgar förklarar , sig förf. vara i stånd att.gifva hittills okända upplysningar, emedan. han. haft: tillfälle göra sig bekant med aktstycken, som icke blifvit offentliggjorda. Hans meddelande är hufvudsakligen af följande innehåll: I April 1864 sände kung Carl sin bibliotekarie; von :Quanten. till; Kjöbenhavn med två bref, det ena till kung Christian, det andra, till Monrad. Med dessa bref följde ett förslag om, att Sverige, Norge och Danmark, skulle utgöra. en konfederation, som medförde. .en fullständig gemensamhet i politik och yttre försvar samt i sådana industriella förhållanden, som på en gång intresserade alla tre ståterna. Hvarje folk skulle bevara sina egna institutioner, men den politiska enheten skulle representeras genom ett parla ment... De territorier i-danska:monarkien, som berodde af eller kommo att bero af Tyskland, skulle icke upptagas i unionen; men svensk-norskå regeringen skulle af all kraft. och. med alla till buds stående! medel sätta sig emot, att danska delen af Slesvig skildes från Danmark. Hon skulle dessutom verka för, att Slesvig, eller den del deraf, som icke , blef afskild från Danmark, skulle komna att utgöra er intedrerande del af detta. Begge dynastierna skulle slutligen ingå -en familjöfverenskommelse, hvarigenom de tre kronorna skulle en gång förenas på ett hufvud... Det blefve kungens af Danmark och hans premierministers sak att antingen inleda officiella underhandlingar om det anförda förslaget med kabinettet i Stockholin eller bringa dem å bane i London, Initiativet tillkom, efter kung Carls mening, Danmark, enär dess fara gifvit RA NA planen, och man äskulle framför allt hålla fram; att intet tyskt-element finge upptägas i den tilltänkta unionen: Med undantag af de tvenne konungarnes bref. har förf. haft till sin disposition den om kung. Carls förslag förda, icke förut offentliggjorda. korrespondensen,: ochhäraf framgår, att de första inledande stegen; hvilka togos helt och. hållet utanför: den:konstitutionella vägen, besvarades i Kjöbenhavn med erkännande bifall... Monrad t. ex. skref direkt till kung Carl under den 28 April: Jaj har redan flera gånger haft tillfälle att få erkänna den outtröttliga uppmärksamhet, hvarmed ers majestät följer Danmarks öde och. eder lefvande sympati för vår rättfärdiga sak. Dennå gång låter sig ers majestät icke nöja med att betrygga nutiden, utan har velat för all tid skydda både Danmark och dess egna stater emot den fara, som alltid hotade. de små nationerna från mäktiga grannars sida, när dessasmå nationer icke, under erkännande af sina gemensamma intressen, ömsesidigt understödja hvarandra ock sätta hela sin förenade kraft mot främmandes våldshandlingar. Jag ber ers majestät att gynnsamt mottaga försäkringen om min innerliga tacksamhet för den ära, ni visat mig genom att låta mig få del af den första kännedomen af en stor, för de tre monarkiernas framtid fraktbringande ide. I ihistoriens annaler skall detta initiativ kasta eÅdödlig glans öfver eders majestäts namn. Sedan ett dylikt svar. ingått, återstod för ang Carl endast att underrätta sina egoa ministrår om det tagna steget, hvarom de hit tills varit ovetande. Fib. de Geer och grefve Manderström gingo till en, början in på iden om en sådan under hå odling; men den senare förklarade sig mm mm 0 MA pt Pr KR PR kr Jr oc cd RR FR tå NH Ad FR NO MM to 00 (JO. et ot rg AA FFV DD OB Y EK he fr