galade huru stridande emot alla religiösa och sannt kyrkliga begrepp, det är, att staten, statsmakten med alla dess verldsliga attributer, krigsmakten till lands och vatten o. 8. v. skall ingripa på det kyrkliga området och verka för tros-enhet genom våld eller rättsinskränkningar; han visade, att det var genom den verkliga kärlekens makt och icke genom våldet och förföljelsen, som kristendomen kunnat utveckla sig och vinna sina verkliga segrar; han utvecklade den fallständiga. principlösheten i att för tros-enhetens skull neka främmande trosbekännare vissa medborgerliga rättigheter, då konseqvensen i sådant fall ovilkorligen skulle fordra aktiva förföljelser och utrotningsförsök; med stor vältalighet sökte han ådagalägga, att den andliga beväring för landet, som skulle ligga i vår protestantiska trosbekännelse, icke finnes derigenom, att ett så eller så stort antal personer officielt betraktas såsom omfattande trosbekännelsen, utan att den ligger i den verkliga reli; iösa tron, som icke vinner någonting på till sömn inbjudande yttre skyddsmurar; finnes icke en sådan verklig andlig beväring, icke framkallas den genom en prohibitistisk i grundlagen, hvilken, i förhållande till det religiösa lifvet, blir ett stycke papper med litet trycksvärta. Med afseende på varningen för katolska kyrkan, varnade han sjelf för att mot vår kyrka kunde ställas den förebråelsen, att visa samma mot den borgerliga friheten riktade tendenser, som den katolska och att trampa under fötterna protestantismens innersta lifsprinciper. Hr Ribbings anförande var ett af de yppersta och mest fängslande, som vi hört af denne talare, hvilkens något lågmälta ord man alltid är benägen att med begärlighet uppfånga, derföre att man alltid vet, att man får höra någonting vitnande om insigt och skarpsinnig begrundning; denna gång var uppmärksamheten mera spänd än någonsin. Med stor logisk skärpa visade han, huru man måste låta smärre formella betänkligheter fara, då det gällde tillämpningen af en stor princip, som, hvad staten anginge, vore rättvisans och från kyrkans sida toleransens. Han visade huru dessa principer vore en och samma, och att det tillika vore kärlekens princip, denna kärlek till nästan, som ligger i kristendomen och som, då det gäller dess tillämpning i samhället, icke är liktydig med barmhertighet, utan med likhet intör lagen. Hr Hedin ådagalade i sitt anförande, i formelt hänseende, klart och glänsande såsom poleradt stål och skarpt såsom ett tveeggadt svärd, att denna sak vore en pröfvosten för den nya representationen, huruvida den vore trogen den förbrödringstanke, som legat i representationsreformen, eller om den ännu ville i vårt land upprätthålla en politisk klasskilnad och denna den förhatligaste af alla, efter den religiösa bekännelsen; den skulle äfven visa, om det frihetssträfvande, som den representerar, icke afser ensamt att befrämja sertalets rättigheter och förmåner, utan äfven har något hjerta för minoriteterna. Hr Rydberg visade i sitt ädla, till formen fina och afrundade anförande, omöjligheten af att kunna vid sidan af hela den öfriga kulturutvecklingen upprätthålla bekännelsetvånget och ådagalade särskildt, att representationen icke har någon skyldighet eller rätt att respektera de utom henne, uti en eller annan landsdel existerande fördomar, hvarigenom den skulle lemna ur sigte både sin värdighet och sin uppgift, som är att vid lagstiftning befrämja, icke lägga hinder i vägen för kulturen. Hr Dahm utvecklade med mycken klarhet och skärpa rättmätigheten at den reform, som var i fraga och gendref Liss Olof Larssons historiska fnnderingar samt hans yttranden i afseende på de mosaiska trosbekännarne. ; Hr Lithner förordade såsom statskyrklig prest reformen, emedan ingen grundlagsparagraf kan garantera gudstruktan hos offentliga fonktionärer, emedan gudsfruktan, samvetsgrannhet och patriotism kunna finnas inom alla trosbekännelser och emedan friheten i detta fall är ett medel mot indifferentismen. Med lifligt bifall mottogos för öfrigt de i flere hänseenden utmärkta anföranden, hvarmed frih. Gripenstedt, hrr Wijk Adlersparre, Winkrans och Printzensköld uppträdde för reformen. De föga betydande förändringarne i tryckfrihetsförardningen blefvo af båda kamrarne bifallna. Sjöministerns svar på arefve Hamiltons inter pellation, hvilket varit med icke ringa intresse motsedt, afgafs i går afton i förste kammaren. Såsom våra läsare torde erinra sig innefattade interpellatiohen två frågor. I den första sporde grefve Hamilton om kapten Eriesson upplyst regeringen derom, att de af honom föreslagna monitoretna vore att beAR gl a Kato ARAlla ANh AM ran