kert poem: Alphonse de Lamartine,, samt afsjöngs Du Puys Douce harmonie, af en studentqvartett. SERENA Om landtbrukets närvarande ståndpunkt och framtida utsigter.) Ett af de stora framsteg, som jordbruket på de senaste åren gjort, har framkallats genom den i allt större och större skala tilltagande användningen af mineraliska gödningsämnen, och det sist förflatna året är i detta fall rikt på erfarenhetsrön, som vidare tillämpade för framtiden lofva stora fördelar för landthushållningen. Det är nemligen genom obestridliga fakta ådagalagdt, att de mineralämnen, som ingå uti växterna såsom konstituenter för deras askbeståndsdelar, finnag allesammans uti all åkerjord i tillräcklig mängd utom fosforsyra, kali och kalk, hvilka derföre ock äro de enda mineralämnen, som efter jordens olika beskaffenhet samt i förhållande till den olika begagnade växtföljden, tid efter annan måste tillföras den odlade jorden, så framt denna skall kunna fortfarande lemna ymniga och rika skördar. Fosfaterna, kalisalterna, gipsen och den allmänt tillgängliga kolsyrade kalken, jemte andra i handeln! förekommande fabriksmessigt tillverkade gödselpreparater, lemna tillfälle att förse åkerjorden i rikligt mått med de, äfven uti stallgödseln förekommande ämnena: fosforsyra, kali och kalk. Jemte dessa fordras dock alltid ett tillskott af qväfcehaltig gödning för vinnande af den största afkastning, och jordbrukaren kan pu mera, sedan artificiella gödselämnen med en hög och för kulturväxterna lätt assimilerbar qväfvehalt — såsom svafvelsyrad ammoniak, salpetersyradt kaii och natron — finnas tillgängliga i handeln, äfven förfoga öfver det till växternas utveckling nödiga qväfvet; jordbrukaren kan sålunda i alla hänseenden efter siva afsigter leda växtproduktionen så, som för honom, under särskilda förhållanden, kan finnas lämpligast. De kemiska gödningsämnena, af hvilka vi här omnämnt några, hafva uti landtbrukarens hand blifvit medel att vida utöfver de fordom såsom möjliga ansedda gränsorna föröka jordens afkastning, och genom deras användning på rätt och ändamålsenligt sätt kan man motse ett nytt skede for jordbruket med en högst väsentlig omgestaltning. af detsamma. Det är en från de äldsta tiderna erkänd sanning, att jordbrukets afkastning är väsentligen beroende af den gödning jorden erhållit. Så länge man ännu uteslutande, eller åtminstone till den allra hufvudsakligaste delen, härvid endast höll sig till spillningen efter husdjuren, var man ock mycket begränsad uti sina åtgöranden, och sällan fann jordbrukaren sig dervid i tillfälle att gifva jorden, en så rik gödning, som hon erfordrade. Afven med användandet af kompostberedningar blef gödselförrådet vanligen alltför ringa, och följden härat har varit, att skördarne under vanliga år icke lemnat jordbrukaren synnerlig behållning. Numera blir jordbrukaren i detta fall endast inskränkt till sina kapitaltillgångar; ämnen att underhålla och öka jordens alstringsförmåga skola aldrig saknas honom, och om han hed insigt och omsorg förstår L att begagna dem, skall han ock kunna mångdubbla afkastningen af sin jord. Men, fråar man, kan på detta sätt någon större nettobehållning vinnas, än förut? Och medtager ej inköpet af mineralgödseln vinsten af den högre bruttoafkastningen, kanske åtskilligt derutöfver? Vi svara härtill, att såväl åtskilliga i mindre skala vid kemiska försöksanstalter gjorda rön, som ock resultaten vid flera jordbruk i stort, hafva ovedereägligen visat, att kostnaden för rätt och å lämpligt sätt använd mineralgödsel hafva redan under första året blifvit mera än väl, ja dubbelt ersatta genom de större skördarna 5); och visst är det, att om jordbruket skail bedrifvas intensivt, så kan man näppeligen undvara de kemiska gödningsämnena. Erinrar man sig derjemte, att brukningskostnaden, utsädet och öfriga utgifter för arbetena vid jordbruket äro desamma, ehvad skörden blir mindre eller större, så ligger det ju för öppen dag, att den rena behållningen måste stiga, i samma mån som afkastningen stiger; och då man vet att brukningskostnaderna och utsädet samt utgifterna för skörden, in-I bergningen och aftröskningen af säden efter ett tunnland åkerjord kunna i medeltal beräknas motsvara 4 tunnor spanmål, så erhålles, då 6 tunnor såsom vanligast skördas å tunslandet, endast två tunnors behållning; hvaremot om skörden stiger till 10 tunnor, behållningen blir 6, och -om den kan upp-. drifvas till 15 tunnor, återstå i behållning 11 tunnor, som äfven med afdrag af den använda artificiella gödseln lemna i behållning vida större öfverskott, än då utan användning af sådan gödsel endast 6 tunnor säd eller ännu mindre skördas på tunnlandet. Beräknas spanmålen till 10 rdr tunnan, så blir i första fallet behållningen 20 rdr, i det andra 60 rdr och i det tredje 110 rdr pr tunnland. Vi hafva sålunda här ett talande bevis på fördelarne af en intensiv jordbruksskötsel. — Ett annat faktiskt exempel må anföras. I Sachsen, der sockerbetsodlingen anses vara mera vinstgifvande än odlingen af någon annan kulturväxt, beräknar man att då sockerbetsskörden understiger 100 centner å Magdeburger morgen (— 2 sv. tunnland) emnar betodlingen förlust, men deremot vinst i samma mån som skörden stiger öfver nämnde belopp. Så blir vid en skörd af 80 c:r pr magdb. morg. nettobeh. endast 1 Thr 20 gr. 100 7 Do 120 v n Ld 13 — 150 20 — p on 37 157). Landtbrukarens mål och syfte måste sålunda vara att höja produktionen af de växter han odlar, och eftersom han lyckas göra detta, blir jordbruket lönande. För vinnande af detta mål har man hos oss, bland annat, under senaste tiden ifrigt sysselsatt sig med åkerjordens fullständiga underdikning, och genom denna vigtiga grundförbättring har åkerbruket gjort ett stort steg framåt. Detta Se A. B. nir 37. 6) George ville anför härpå fl PF exempel uti sitt TN ntnntiana T