Första kammaren. Grefve Hamiltons interpellation till sjöministern framställdes i följande ordalag: 4 j Uti en i tidningen Aftonbladet för den 22 Jan. I! införd uppsats angående monitor-systemet yttrar hr John Ericsson: att svenskarne väl förstå de so-! lida plåtarnes företräde, men att de ännu icke l: kunna förfärdiga sådane, och derföre nöja sig med l: provisionella torn. Att Motala verkstad redan år 1863, således in! nan våra monitorer John Ericsson, Thordön och: Tirfing byggdes, kunde lemna pansarplåt af 4,, . tums tjocklek, och redan långt för detta kunnat j tillverka sådana af 9 tums tjocklek, är af verk-i stadens förtjenstfulle föreståndare, genom en i Af-1 tonbladet för den 4 dennes införd artikel, upplyst. ): Den ena af de beskyllningar, kapten Ericsson med ? ofvan anförde ord mot sina landsmän utkastat, och : hvilken hufvudsakligen rörer den tekniska konst-: färdigheten inom hans gamla fädernesland, synes ! sålunda nöjaktigt vederlagd. j Den andra, vida svårare, återstår ännu att ve-l! derlägga eller åtminstone att så utreda, att ansva-! ret träffar den, som vederbör. Om vi nemligenl!: kännt, att de monitortorn, som här voro i fråga att byggas, endast voro provisionella, hade deras l: utförande varit oförsvarligt. Någon ursäkt skulle l! icke kunnat sökas deri, att plåtar till torn af till! räckligt fast konstruktion icke kunde inom landet 1? tillverkas — äfven om detta varit förhållandet, — ty om skyndsamhet var nödig, hade vi bort hemta j ullt goda plåtar från utlandet, der de med lätt-. het kunde erhållas, och i annat fall uppskjuta tor! nens förfärdigande tilldess plåtar af nödig tjock-: lek kunde inom landet tillverkas. Det sämsta bej:? slut, som kunnat fattas, hade varit, att bygga pro: visionella torn, för att sedermera genom deras förstärkande, med ökad kostnad ändock ofullständigt vinna ändamålet. Det synes mig derföre vara afl: vigt att få utredt, om i sjelfva verket någonting : berättigat kapten Ericsson att inför andra folk, l:! på sätt han sjelf förklarar sig hafva gjort, framställa oss såsom i så hög grad okloka, småaktiga och vårdslösa om vårt försvar. Att riksdagen är utan skuld i det misstag, som blifvit begånget, är lätt att ådagalägga. Jag har l: noggrannt genomgått K. M:ts nåd. propositioner för alla de senare riksdagarne jemte dervid fogade statsrådsprotokoll, utan att jag deri funnit den ringaste antydan derom, att de arbeten, som för de äskade medlen skulle utföras, i ett eller annat afseende vore af provisionel beskaffenhet, så att nya anslag förderas försättande i fullgodt skick : skulle erfordras. Ännu vid 1866 års riksdag yttrade chefen för sjöförsvarsdepartementet: Att de redan byggda tornfartygen kunna på ett tillfredsställande sätt uppfylla sin bestämmelse, torde icke lida något tvifvel, (Bil. JM 4 till K. M:ts nåd. proosition JM 1, sid. 5). Uti samma handling talar! an visserligen om ett uppskof till den 1 Juli 1869 med aflemnandet af det under byggnad varande tornfartyget, för att kunna verkställa försök till utrönande af möjligheten att erhålla ett änuu fullkomligare byggnadsmaterial, än det hittills begagnade,, men detta bevisar ingalunda, att han ansåg något af hvad hittills blifvit utfördt såsom provisionelt. Tvärtom uttrycka hans ord en ovisshet om möjligheten att erhålla ett ännu fullkomligare byggnadsmateriel än det hittills begagnade — en möjlighet, som redan varit gifven, såvidt frågan endast varit att från England eller Amerika anskaffa tjockare plåtar, än de som kunde : vid Motala tillverkas, eller att vid Motala erhålla sådana af större dimensioner, än de hittills be-. gagnade. Vid 1869 års riksdag omnämner dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet den tjockare pansarbeklädnad, hvarmed de egentliga . stridsfartygen sedan några år förses, (Bil. MAJ till K. M:ts nåd. proposition JM 1, sid. 2), men det var I: så långt ifrån, att han dermed ville upplysa riks-: en om en svaghet hos våra redan färdiga mo: sitorer, att då han i samma protokoll talat om bes I hofvet af kraftiga kanonbåtar och starka monito: rer, tillägger han omedelbart derefter, att vi nu ega tre nå det senare slaget och en fjerde monitor är under byggnad. Omöjligen kunde riksda-: en häraf draga den slutsats, att våra monitorers vigtigaste delar, de nti hvilka, för att begagna I br Yricssons uttryck, deras hjerna, hjerta och lungor, äro koncentrerade, endast voro provisio; nella anstalter och, såsom sådana, afsedda att er-l: sättas genom andra, så snart omständigheterna det . medgåfve. Jag tror mig härmed hafva ådagalagt, att riksdagen saknat all upplysning om våra mo-: nitortorns egenskap af provisionglla, och således ; icke kan drabbas af hr Ericssons beskyllning. j På hvem hvilar då ansvaret? Afgörandet af denria fråga kan ej tillkomma mig, och det ärjust detta afgörande jag anhåller att få lägga i herr statsrådets och chefens för jöCörS TAND kändt. händer. Det ärneml. icke blott förat allmänt kändt, ; att John Eriesson blifvit rådfrågad rör vår nyaste sjökrigsmateriel, utan ock nu af hr Carlsund, ! som byggt våra monitorer, i hans ofvan åberopade ! uppsats offentligen vitsordadt, att dessa fartyg blifvit utförda helt och hållet efter kapten Ericssons ! ritningar och föreskrifter med blott ep tums lar ; : L 4 j E mellerad plåt i såväl torn som sidopansar,. Med anledning häraf tager jag mig friheten af hr chefen för sjöförs tamentet begära ett svar å följande fråga: j ; Har RR Ericsson upplyst regeringen derom, att de sf honom föreslagna monitortorn vore att betrakta endast såsom provisionella, ; och har regeringen det oaktadt, af för riksdagen okända skäl, anbefallt deras utförande? : Det torde vara obestridligt, att, om svaret Jå ; frågans första del utfaller jakande, allt ansvar för hvad som skett bviler på regeringen, väsentligast på chefen för sjöförsversdepartementet, hvaremot man i motsatt fall måste begtrida kapten Ericssons . rätt att mot svenskarne framkasta beskyllningen för ett oklokt förfarande, till hvilket han ensam eller, riktigare uttryckt, det på hans stora och väldade rykte hvilande förtroende, man egnat j onom, varit vållande. . Ännu en fråga, äfven denna väsentligen framkallad af kapten Ericssons ofvanberörda skrift, måste jag tillåta mig, nemligen: Kan hr chefen för sjöförsvarsdepartementet gifva riksdagen en betryggande förklaring, att våra monitorer genom tornens förstärkande : blifva, i förhållande till konstens nuvarande stånd; t, fullgoda stridsfartyg, så att icke ! för sådant ändamål andra förändringar måste med dem företagas och ytterligare tnader å dem nedläggas Hr kapten Ericsson låter förstå, att, såsom hans ord lyda: en femton tums rugokula fortskaffad af hundra skålpund krut, kan pg in genom den: ena tornväggen och nt igenom den andra å de mindre monitorerna, d, v. 8, torn sammansa at elfva lager af en tums tjocka plåtar.. . Då det är kändt, att spetskulans verkan under vissa förhållanden är ännu förfärligare än rundkulans, och ; att våra monitorers sidor likasom tornen äro bygda af endast en tums lamellerad plåt, uppstår na ! turligen hos den med saken mindre hemmastadde en farhåga, att äfven dessa fartygs sidor endast äro provisionela och att också deras förstärkande kan Komma i fråga. Då detta emellertid icke kan ske, utan att högst betydligt öka monitorernas tyngd, .hvarigenom deras redan alltför ringa fart; ulle ytterligare förminskag och möjligen fram; N kalla nödvändigheten att förse dem me kraftful: Fare maskiner, såvidt utrymmet sådant tillåter, hvilket doek betviflas, har 89s mig uppstått on tvekan, huruvida ej klokheten må bjuda att Jemna ; våra monitorer i sitt nuvarande skick, då deialla fall kunna vara för vissa ändamål användbara och i stället använda alla de medel, som kunna till ; sjökrigsmaterielen anslås till nybyggande af fullt ; tidsenliga fartyg. Måhända ligger häri ett misstag, men i sådant fall bör det Jätt kunna häfvas, ch är jag förvisad Br Rn tacksamhet Ahöra ika med mig, skola med tack: ika med mi g F da nå saktunskanp och nogI