088, Vi gå beundrande och öfverraskade långsamt framåt, omgifna af vilda bergsklyftor, välliga klippor och bizarra stenlager. Naturen sjelf träder tillbaka för denna sällsynt skickliga efterhärmning. Och ännu är icke allt på längt när färdigt, säger man oss: Hundradetals djur väntade ännu (och som jag förmodar med otålighet) på inredningen af sina tillkommande boningsrum. Det var nemligen hrr krokodiler, sköldpaddor, ormar, ödlor m. m. d. älskvärdt herrskap, som för ögonblicket tycktes vara sämst logerade. Flera bassiner med saltsjövatten väntade äfvenledes på ett större antal invånare från de engelska och tyska kusterna. Man försäkrade mig, att försändningen och bibehållandet vid lif af alla dessa amfibier och sjödjur gingo numera mycket lätt för sig, varande ingalunda förenade med sådana svårigheter och kostnader som fordom. Ett besök i ett sådant aquarium är i högsta grad angenämt och lärorikt. Redan vid inträdet utgör detta ombyte från den yttre, bullrande, prosaiska gatuverlden en sällsam kontrast. Dessa af mörka klippmassor inramade glashus, i hvilka fiskarne lustigt skutta och tumla omkring, det hela genom förborgade gaslågor belyst, allt gör ett poeiskt intryck. Beqvämare än dykaren i hafvets djup betrakta vi i deras allra minsta detaljer det annars så väl förhemligade lifvet af sjöbottnens barn. De ana icke, de stackars fångarne, med hvilka spejande blickar vi bevitna deras intimaste familjescener. Ett aquarium är en lika så angenäm vistelseort under sommar som vinter. Om vintern tar man gerna sin tillflykt dit för att mellan de gröna buskarne eller på grottornas säten lyssna till den herrliga fågelsången. Och om sommaren tar man kanske ännu hellre sin reträtt dit för att i dess angenämt kyliga atmosfer och vid dess sorlande källa finna skydd och svalka för den tryckande solhettan. Hvarje större stad kommer troligtvis inom få år att ega sitt aquarium. Särdeles gynnade äro alla större sjöstäder för inrättandet af sådana — Tandhvalsjagt. Från Middelfart skrifves den 28 Januari: Våra marsvinsjägare gjorde i onsdags en lycklig och mycket intressant fångst, i det de på eftermiddagen upptäckte en stor flock — 3 till 400 st. — här ovanliga tandhvalar, af hvilka det fram på aftonen lyckades dem att fånga 49 st. Det var i går en riktig vallfart till stranden vid Teglgaard för att se dessa stora djur, hvilka äro från 5—14 fot långa och intill 10 fot i omkrets öfver buken. De hafva en mängd (emellan 80—100) spetsiga, kägelformiga tänder, hvilka på de största djuren äro mycket förslitna, hvaraf man kan antaga, att djuren äro mycket gamla. De äro ganska köttrika, och ett af de lagom stora djuren har gifvit öfver 10 lispund späck, men ouppskurna vägde de största säkerligen 50 lisp. prstycke. De voro svårare att fånga än vanliga marsvin, och de nya garn, som våra marsvinsjägare under senare tid begagnat, ledo icke obetydlig skada, då fångsten skulle föras i land för att dödas. Men sedan slagtandet börjats och då blodet flöt, upphörde djurens kraftiga motstånd, och de qvarvarande blefvo, i likhet med grindhvalen, lättare att draga i land och tycktes sjelfva vilja begifva sig till det ställe, der blod flöt. Under fångsten och då de skulle föras i land, hoppade de ibland högt öfver vattenytan och visade derigenom sin utomordentliga styrka. Fredagen den 3 Januari 1862 fångades här 5 dylika delfiner, men de voro icke på långt när så stora, som de flesta af dessa. .— Hemskt mord. Den 8 Nov. inlemnades på Nikolaibanans station i Petersburg en reskoffert att afsändas till en person i Moskva. Då ända till den 21 Dec. ingen på stationen efterfrågat kistan, uppbröts den, och befanns då innehålla ett i små bitar sönderhugget lik. Sedermera ha följande underrättelser ingått: De mördare, hvilka i Petersburg afdagatagit hofrådet v. Sohn och derefter afsändt hans stympade lik i en koffert pr jernväg till Moskva, äro nu upptäckte. v. Sohn har blifvit mördad i ett glädjehus, det han besökt i drucket tillstånd och er först blifvit bestulen af en nittonårig qvinna samt derefter, då tjufnaden straxt af honom upptäcktes, förgiftad af samma hetär. Då emellertid giftet icke gjorde sin fulla verkan, hade hennes medbrottslingar, ställets hedervärda manliga entreprenör, biträdd af svå manliga tjenare och en annan qvinna, både strypt och bultat ihjäl offret, hvarefter rofvet delades och befanns utgöra 6 rubel pr person! Detta allt hade passerat om natten. Följande dagen inpackades liket i en koffert och afsändes till Moskva. En af deltagarne i mordet hade sedan, gripen af ånger, upptäckt saken för polisen. — Bobinson Crusoes ö. PåJuan Fernander, Robinson Crusoes bekanta ö, bar Robert Wehrdan, en sachsisk ingeniör, hvilken såsom major tjenade i förbundsarmen under Upproret och 1868 inköpte denna ö, anlagt en tysk koloni, som består af omkring 70 personer. Försedd med alla för jordbruket nödiga redskap samt med hästar, oxar och kor m. m. kan kolonien redan nu glädja sigåt stor välmåga. Ön besöktes af hvalfiskfångare, som der hemta vatten och derför kan man ofta nog erhålla underättelser om välståndet och ntvecklingen i denna romantiska koloni.