NORGE. Med ovanlig högtidlio,et, jordfästades i lördags uti Kristiania, såsom telegrafen redan berättat, prof. Ssaweigaard och hans fru under tillströmsaandet af tusentals personer. Erkänna7,de prof. Schweigaards stora förtjenster, hade Kristiania kommnn beslutit att begraf.aingen skulle ske på dess bekostnad — Cct sätt att hedra utmärkte män, som man aldrig förr användt i Norge. Redan tidigt hade en massa menniskor samlat sig i närheten af Trefallighetskyrkan, och de få som fått biljetter till kyrkan, omkring 1800, började intinna sig kl. 1, då dörrarna öppnades. Samtidigt började också de, som ämnade deltara i processionen, men icke kunde få plats i kyrkan, att ställa upp sig på södra sidan at denna och ned på Akersgatan. När man från holvadingången, som var prydd med köga granar, trädde in i kyrkan, sågos de dödes med blommor höljda kistor stående bredvid hvarandra i koret, hvilket, liksom hela kyrkan, var behängdt med svart kläde, rydt med silfverfransar och silfvertofsar. Det hela gjorde ett upplyftande och gripande intryck, I koret föllo de svarta draperierna. ned från taket i rika veck, bildande en ofantlig baldakin; kandelabrarne voro likaledes omlindade med svart, silfverfransar och siNtverband. Predikstolen var också öfverdragen med svart kläde. Den stora kyrkan fylldes få minuter efter det den blifvit öppnad, i det de på olika ställen samlade korporationerna ankommo i procession genom de at åskådare uppfyllda gatorna, vid hvilka äfven de mest aflägse liggande butiker voro stängda. Längst fram till höger i kyrkan placerade sig statsrådets, Höjesterets och universitetets medlemmar, och på venstra sidan presterskapet. — Efter afsjongandet af en psalmvers uppstämde studenternes och handelskårens sångtöreningar, under anförande af Behrens, från orgelläktaren en sång af A. Munch. .Derefter uppsteg kyrkoherden Brun i predikstolen vch skildrade det aflidna, äkta parets stilla, kärleksfulla samlif och till Gud vända sinne, i det han isynnerhet sysselsatte sig med professorns förtjenster som medborgare, vetenskapsman och som medlem af Storthinget. Derefter afsjöngs en sång, författad af Björnstjerne-Björnson. Under preludier från orgeln ordnade nu våget sig, i det marskalkarne och de som buro den aflidnes ordnar gingo i spetsen ned från koret. Derefter blefvo kistorna utburna af militära och civila embetsmän, kommunalstyrelsens medlemmar m. fl. och satta på en utanför kyrkan stående, -med 6 hästar förspänd likvagn, sida om sida vid hvarandra. Militärmusiken spelade nu en sorgemarsch, hvarpå det ofantliga liktåget började ordna sig. Efter musikkåren följde ett långt tåg af sjömän med sina flaggor. Den dödes ordnar buros omedelbart framför likvagnen af f. d. statsråden Birch-Reichenwald och WerKR samt advokaten D. Kildal och grossandlaren P. W. Kildal. Närmast efter likvagnen gick öfverste Neeser såsom representant för konungen. På begge sidor om vagnen gingo magistraten, förmanskapet och representantskapet. Derpå följde de aflidnes slägtingar, presterskapet, norska regeringens medlemmar, mniversitetets lärare, flera storthingsrepresentanter samt studenter, hvilka senare voro särdeles talrikt representerade. Sedan följde de främmande konsulerna, bankens tjenstemän, handtverkare, handlande, arbetare och olika korporationer. Likprocessionen, som antagligen bestod af 3000 personer, rörde sig långsamt genom Theatergatan, Kristian-August-gatan upp öfver Universitetsgatan samt andra gator till kyrkogårdens vestra hufvudport. Vid grafven talade först assessor Lövenskjold, som i slutet af sitt tal önskade ära och frid öfver den döde. På universitetets vägnar talade professor Monrad, som efter slutadt tal lade en lagerkrans på Schweigaards kista och sade farväl åt den intill döden trofaste medborgaren. På Storthingets vägnar talade advokaten och storthingsrepresentanten Kildal, hvilken i fosterlandet: namn önskade välsignelse öfver Schweigaard: minne. Härmed var högtidligheten förbi. Kyrkogården låg snart åter i sin vanliga, ödslig vinterstillhet, men Norge har. fått ett rik minne mera, tillägger Aftenbladet. På börsen i Kristiania samlades den 3 d: på inbjudning en mängd skogsegare, som en: stämmigt uttalade sig för det önskliga af er ömsesidig skogsassuransförenings upprättande och beslöts att denna förening skulle konstituera sig, så snart skog tiliett värde af mins 2 millioner spd. blifvit tecknad. En interims styrelse blef vid tillfället vald.