Ingenting Yyrkat Härom heter tu i Stockholms-P-osten, att det bör stå oss fritt att afstå, ifrån detta yrkande, som vid närmare besinnande torde hafva befunnits ohållbart och vi anteckna gerna att så sketts. Vil? hade, som sagdt är, aldrig något yrkat, endest omtalat hurn förhållandena ärs. Bes skyllde att hafva framställt stt yrktnden, erinrade vi, att vi alls irgttöng yrkat. t Detta kallar vår samtida utt vi afstått från )b yrkendet såsom ekållbart,, och antecknar l agerna att så skett, Vi begagna den lin-)l!s sdrigaste möjliga tydning af vår samtidas,it förfarande i denna del; då vi beklaga åen8 kegreppsförvirring han så upperbart lagt ilsS dager. Vi nödgas derjemte störa fröjden af vår samtidas, antagande att vi skulle ffunnit ohållbart, att yrka större snsvar af ;bankdelegarne för banksedlarne Långt deräfrån nödgas vi förklara att, om vi kunde tro det möjligt att nuvarande sedelutgifningsrätt kunde få fortfara utöfver den tiä helgden af en del nu gällande oktrojer fordrar, wi visst icke skulle underlåta, att föreslå och yrka, att hvarje delegare i sedelutgifvande enskild bank skulle vara skyldig att så snart banken ej inlöste sedlarne genast, så långt hens egendom räckte, inlösa desamma. Men då vi för visst antaga, att don nuvarande orimliga sedelutgifningsrätten icke får fortfara, utan att densamma kommer att, så snart gifna privilegier tillåta, antingen upphöra eller inskränkas och annorlunda erdnas och detta är, efter vår mening, för den allmänna välfärden vida mera gagneligt och betryggande än utsträckande af bankdelegarnes ansvarighet, tro vi denna sak ej vara värd att nu vidare omorda. Vår belysning af det spetsfundiga sätt, hvarpå vår samtida, försökt att framställa bankdelegarnes ansvarighet för bankens förbindelser såsom en proprieborgen, har vår samtida funnit skäl att med tystnad bemöta. Undvikande af för stor vidlyftighet nödgar oss att förbigå åtskilligt af hvad vår samtida yttrat, synnerligen i de noter, hvilka han fogat till vår förra artikel. Det är med en viss saknad vi se oss nödgade att lemna å sido den närmare belysningen af dessa noter, hvilka vi synnerligen rekommendera till läsning för dem, som intressera sig för att se flere prof än ofvan lemnats på huru vår samtida håller sig till ämnet och saken. Deremot kunna vi ej underlåta att yttra oss om ännu några synnerligen märkliga punkter i den särskilda uppsatsen. Dess författare har påträffat ett bevis för sedelbaukernes orubbliga soliditet i en bestämmelse uti banklagen, sådan att den ninnebär ett pbetryggande för lottegare, emot faran att på grund af den solidar;ska ansvarigheten be: höfva göra tillsköcta) Denna bestämmelse skulle vara banklagens stadgande derom, att, : i fall resexyfond och tioprocent af grundfonden, enligt något räkenskapsårs behörigen reviderade bolsslute, gått förlorade, banken skall upplöSas, så framt ej delegarne på en af dennal anledning sammankallad bolagsstämma beslu-j ta att inom tre månader återställa grundfonden till dess fulla belopp. Och hvilken bevisning erbjudes för den åberopade säkerhet, som skulle härflyta af detta stadgande? Jo följande tirad: Ty det vore väl mera olyckligt än som skäligen kan åntagas, om återstående Dio tiondedelar af grundfonden skulle gå förlorade vid wuiredningen af en bank, hvars sednaste bokslut utvisade en förlust, som förminskat grundfonden med endast eN tiondedel. Det är med dylika resonnemanger man i vårt land kunnat under åratal uppträda såsom ekonomiskt orakel och detta ej utan framgång. Det heter i lagstadgandet: tio procent af grundfonden men härmed menas minst tio procent at grundfonden, och stadgandet förutsätter naturligtvis att icke endast tio, utan till och med nittionio procent af grundfonden kunna vid ett bokslut hafva gått förlorade. Men icke förthy ligger det ej utom området af ekonomisk oförsagdhet, att framställa saker, så, som skulle det olyckliga bokslutet. gifvet utvisa att endast en tiondedel ar grundfonden gått; förlorad och ati våterstående nio tiondedelar lika gifvet finnas qvar för att 4 2 Vår samtidas yttrande i sin helhet lyder sålunda: Till ytterligare förebyggande af de faror, från de enskilda bankernas sida, som A. B. uppgifver vara öfverhängande, igenfinnes uti 1864 års banklag SS följande bestämmelse: Har bankbolag, enligt något räkenekapsärs behörigen reviderade bokslut, gjort sådana förluster, att bankens reservfond och tio procent af den grundfond, som de solidariske bolagsmännen insatt, gått förlorade, så skoll banken ställas under utredning, och bolaget derefter uj plösas, så framt ej bolaget, på en af denna anledning sammankallad bolagsstämma, förklarar sig villigt att inom tre månader, genom erforderligt tillskott å lotterna, återställa grundfonden till dess behöriga belopp. Vår befallningshafvande åligge noggrant tillse, att sår.ant bolagsstämmobeslut inom sagde tid blifvit fullgjordt. Har ej så skett, varde bolaget ovilor ligen under utredning stäldt. Denna bestämmelse, att en bank icke får drifva bankrörelse, sedan reservfonden och en tiondedel af grundfonden gått förlorade, utan då ovilkorligen skall ställas under utredning, såvida lottegarne ej genom tillskott återställa grundfonden uti vederbörligt skick, hafva vi icke ingenfunnit uti något annat lands lagstiftning för enskilda banker; och vill man se till saken, så innebär just denna bestämmelse ett betryggande för lottegare emot faran att på grund af den solidariska ansvarigheten ehöfva göra tillskott; ty det vore väl mera olyckligt, än som skäligen kan antagas, om återstående nio ) tiondedelar af grundfonden skulle gå förlorade vid utredningen af en banmk, hvars senaste bokslut utvisade en förlust, som förminskat grundfonden mad endast en ) tiondedel. Läsaren torde finna, att hvarje bestämmelse, som bidrager att betrygga lottegarne mot någon rubbning uti deras ekonomiska ställning. ovilkorligen måste på HA OO OM pr Nor SA mr mn (ÅA Dn AMD FR Fr vd MD AR MN FA MM HV AL MM hh AA AB Fr mot AM MÅ Ft TW