STUCKBYLP den 4 Febrnari, Jernvägsproblemet. II. För den tunga godstrafiken begagnas tunga vagnar, men de af det vanliga slaget ha två fel: de äta upp skenorna och deras kraft är inskränkt. Hvad det förra felet beträffar, bör anmärkas, att skenornas förvämsta förstörare är lokomotivet. Passagerareoch godsvagnarne äro jemförelsevis oskyldiga. Det är för 1okomotiv-vidundren som ingeniörerna årliger nedlägga allt starkare och starkare stålskenor och ändå ha den största svårighet att reparera deras härjningar. Baningeniören är ; ordentlig förtviflan huru han skall kuona hälla sin linie i ordning. Gå till honem, och ban skall säga er: Vi forsla milliontals tons gods på vår linie, men vi skulle kurna utan men forsla lika mycket till, om ej dens och dens lokomotiver vore. De skaka och mala under sin framfärd, och bryta ned allt inför sig. En väg, som i åratal skulle hålla sig i fullkomligt godt stånd och ej fordra mer än två banvaktare på milen (engelsk), hamras pu sönder på lika många månader, med tem gånger så många vaktare Vi ha alla hört talas om det stora krig som nu pågår emelJan pansarplåtar och kanoner, Et dylikt krig föres äfven mellan lokomotivet och ske-nan. Baningeniören svär ve och förbannelse ö:ver det tunga lokomotivet som klampar fram öfver bans väg och hackar sönder honom i bitar, medan lokomotivintendenten å sin sida svär ve och förbannelse öfver de dåliga vägarne, som slita ut hjulringarne och axellagren och bräcka fjedrarne på hans lokomotiv, så att han med sina yttersta ansträngningar jemt och vätt kan ålla sin materiel i gång. Det bör dock anmärkas, att denna ömsesidiga förstöringsprocess ej förorsakas af lokomotivets normala tyngd. Han framkallas af det hamrande som har sin grund i en ofullkomlig jemnvigt. Erinrar sig läsaren hvad vi yttrade om en vanlig vagns hoppande på skenorna? Det förhåller sig på alldeles samma sätt med lokomotivet. Upphängdt på sina hjul på samma sätt, vaggar det från den ena sidan till den andra, tills det bänder skenorna i en vinkel som en hunds bakben, och det ges många exempel på fall då de starkaste stålskenor måst efter sex månader tagas upp och pya nedläggas i stället. Det beräknas att de stötar, som förorsakas af de våldsamma svängningarne af ett lokomotiv, som går med en fart af 30 (engelska) mil i timmen, kunna antagas gifva en tillökning af 60 procent i hjulens belastning. Om den nominella belastningen af ett lokomotivhjul är 192 centner, kan skakningsmomentet antagas stegra belastningen till mer ån 288 centner. Det är anblicken af ett system, som är till den grad förstörande både för skenorna och lokomotiverna, som förmått hr Fairlie att framträda med sin bogieid6. Redan före honom hade flera iogeniörer, som kommit till erfarenhet af bogiens goda verkningar, funnit ändamålsenligt att under lokomotivet anbringa en bogie, det vill säga att den ena ändan af lokorbotivet stäldes på en bogie, medan den andra på vanligt sätt upphängdes på axlar. Härigenom minskades svängningarre, men de kunde ej helt och hållet undanrödjas och lokomotivets rörelser bli fullkomligt stadiga så länge belastningen i ena ändan var så anbragt på axlar och hjul, att en såg örelse från sida till sida uppstod, hvilken med en våldsam stöt rusade ned öfver hvardera hjulparet. Om svängningen skall kunna helt och hållet upphäfvas, måste bogieprincipen fullständigt tillämpas. Hr Fairlie stälde här första gången lokomo:ivet på ett par bogies, i det han gjorde såväl drifsom bärhjulen till bogiehjul. Han bar på detta sätt till den grad lyckäts undanrödja den våldsamma och förstörande svängningen, att statsinspektören kapten Tyler om en af Fairlielokomotiverna, på hvilken han färdades med en hastighet af 50 (engelskt) mil i timmen, förklarar, att det vz, rullkomhi t fritt från all svängning. sn att dess rörelso var så jemn och agn, att hon endast kundö jemföras ned en fågels flygt. Det andra Felet vi tillade. det vanliga lokomotivet var dess svaghet, naturligtvis relativ svaghet. På somliga linier hopar. sig i ofantlig massa arbetet med forslandet ai gods och mineralier. Vägarne äro öfverfylda af tåg, så att man på North-Western ailway nödgats tillgripa den dyra utvägen att tredubbla linien. Tågens tyngd har småniogom ökats, tills man kommit derbän, att det ser ut som man med det nuvarande systemet ej skulle kunna gå längre. Det var en tid, då en tyngd af 2400 centner ansågs för någonting utomordentligt; numera äro belastningar af 7200 och 9600 centner ingeneten ietedste——Tt——-—XEÖXRAREXEXEQA AROR mm —Im a mm —K-— JA —-— mm