Sve vIna tll jernvasgsproposivionen meddelade af K. M. gillade framställning i detta afseende. Vi återgifva den nu härstädes, så lydande: Då det yttrande, som chefen för civildepartementet nu afgifvit och i hvilket jag till alla delar instämmer, innefattar en plan för fortsättning af statens jernvägsbyggnader under en tidrymd af flera år, torde det finnas vara i sin ordning att, i sammanhang dermed, taga i öfvervägande frågan huru medel till dessa arbeten må kunna på lämpligaste sätt beredas. Redan allt ifrån början af jernvägsbyggnaderna har den åsigt blifvit såväl af Eders K. M:tsom af representationen uttalad, att dessa kostsamma företag, hvaraf gagnet tillfaller den kommande tiden lika mycket som den närvarande, icke böra utföras medelst direkta skattebidrag, utan medelst dertill upplånade medel; och jag finner denna grundsats fullkomligt billig och rättvis. För de arbeten, som, enligt ofvannämnda plan, skola utföras under den tid, för hvilken nu församlad riksdag har att uppgöra statsregleringen, skulle visserligen, i afseende å en sådan upplåning, enahanda utväg kunna anlitas som den, hvilken under senaste riksdagar blifvit begagnad, eller upptagande af ett tillfälligt lån, stäldt att återbetalas på bestämda, icke särdeles aflägsna förfallotider; men en sådan utväg är, enligt min åsigt, förenad med åtskilliga olägenheter. 1 detta afseende tillåter jag mig endast att fästa uppmärksamheten dels på det för vår kredit i längden skadliga deruti, att riksdag efter riksdag besluta upptagande af nya temporära lån, dels derpå att dylika lån vid tiderna för deras återbetalning, om dessa inträffa under det att statsverkets inkomster icke lemna något öfverskott utöfver andra nödiga utgifter, antingen påkalla en särskild beskattning eller också ånyo föranleda till upptagande af lån till de gamlas betalande. I förra fallet kommer afbetalningen af dessa tillfälliga lån, hvilka hittills varit afsedda hafvudsakligen till jernvägsbyggnader, att alltför tungt drabba den närvarande tiden; i det senare åter befriar man denna från en del af den afbetalning, som rätteligen bort den åligga, och vältar hela tyngden af amorteringen på efterkommande. Intetdera kan vara rätt. För att nu undvika dessa olägenheter finnes, enligt min åsigt, ingen annan utväg, än att, såvidt sådant på någorlunda förmånliga vilkor kan ske, upptaga ett fonderadt lån; och då nu Eders K. M:t för riksdagen framlagt ett förslag till våra jernvägsbyggnaders fortsättning under loppet af en längre tid, synes mig också rätta tidpunkten vara inne att beträda denna väg och dervid tillika tillse, huruvida icke ett så beskaffadt lån skulle kunna inom landet erhållas. För min del hyser jag en sådan förboppning och jag stödjer denna på redan här vunnen erfarenhet. Sveriges allmänna hypoteksbank har nemligen, enligt hvad allmänt är kändt, upptagit ett amorteringslån emot obligationer i svenskt mynt. Till en början hade väl dessa obligationer icke någon stor afsättning, men begärligheten att åtkomma desamma har för hvarje år visat sig vara istigande, så att, då år 1864 dylika obligationer sålts för endast 172,900 rdr, samma försäljning uppgått: år 1865 till 1,708,400 rdr 1866 1867 1868 . . VA LÄTE ... 1,781,400 ..4,318.900 ..7T,154,200 EL br ed ed Ar 1869 .... 12,703,300 och under de 18 första dagarne af denna månad har försäljniogen uppgått till 931,300 rdr; och dessa försäljningar af obligationer hafva egt rum samtidigt dermed att riksgäldskontoret äfven inom landet upptagit två temporära lån å tillsammans 10,000,000 rår. Det förefaller mig sålunda mer än antagligt, att, om svenska staten beslöt upptagande af ett inhemskt amorteringslån till icke alltför stort belopp, någon svårighet att få dess obligationer försålda icke skulle förefinnas; och om tillika denna försäljning ordnades sålunda, att den årligen endast omfattade det belopp, som, enligt förenämnda plan, erfordras för fortsättningen af statens jernvägsbyggnader, äfvensom, på sätt jag här nedan närmare skall omförmäla, för afbetalning af nu befintliga, utan riksgäldskontoret upptagna, temporära lån, tror jag icke heller, att denna försäljning skulle i någon väsentlig mån från näringarne rycka de medel, som för dem eljest varit att påräkna. På grund häraf, och då genom en sådan åtgärd man tillika skulle tillmötesgå en ofta uttalad önskan om ett inhemskt fonderadt statslån, tvekar jag icke att tillstyrka upptagande af ett sådant lån. Enligt hvad af chefen för civildepartementet finnes omförmäldt, erfordras för fullbordande af de jernvägsbyggnader, som innefattas i hans otvanberörda plan, ett belopp af sammanlagdt 29,829,000 rdr. nemligen för nordvestra stambanan jemtetillökning i dess materiel 3,010,000 samt för de östra och norra stambanorna 26,819,000 Att ett fonderadt lån bör i främsta rummet afse att till samtliga dessa arbeten bereda en tillgång antager jag; men vid bestämmande af lånets storlek bör tillika tagas i betraktande, att intill år 1877, då, enligt samma! lan, dessa jernvägsbyggnader först blifva ulländade, förfalla till betalning icke allenast Y heia beloppet af 1867 års lån, 6,000,000 råriV utan ock af 1869 års lån en summa afivV 2,000,000 rdr. Uti den nådiga propositionen 1 till denna riksdag angående statsverkets till-! stånd och behof har Eders K. M:t redan fö11 reslagit riksdagen, att de andelar af först-f nämnde lån, hvilka förfalla åren 1870 ochiS 1871, böra inberäknas i den upplåning, som vid denna riksdag kan varda besluten; och det synes mig vara allt skäl att uti det af mig föreslagna, fonderade lån jemväl inbe-2 gripa återstående andelen af 1867 års lån, tillika med hvad som under åren 1876 och i( 1877 törfaller af 1869 års lån, eller 2,000,000 t tir, hvarigenom amorteringen af dessa tillh tälliga lån kan ordnas på det för landet minst 8 tryckande sätt. il Den summa, som staten gifna ändamål behöfver, uppgår sålunda tt 2 NLQ ANN PE TYS ERIUSES) PNLPSEI TR o8S SR ne VAL LL AT nr AE TT TE : . för de af mig an! till; we