förstått att göra sig tillgodo. Förnämligast li: Zen0.4 honom och hans åtgöranden har det!h 4 bland våra jernvägsbyggare blifvit en alltmera erkänd sanning, att intet lokomotivsystem för jernvägar är så lätt och lämpligt som det som erbjudes af bogien, hvilken länge varit i bruk i Amerika; och utan honom skulle säkerligen aldrig det amerikanska jernvägssystemet kunnat åstadkommas. Så t. ex. skulle de långa, på de amerikanska jernvägarne brukliga vagnarne utan bogien vara omöjliga, och bogien har,som vi redan antydt, bidragit att gifva lätthet och stadga åt bantågens rörelse på ojemna vägar, der skakningen utan honom skulle varit förfärlig. Det torde ej vara ur vägen att med några ord förklara detta, ty saken är af vigt som ett bidrag till frågan om lätta och billiga jernvägar, och vi skola mer än en gång nödgas hänvisa dertill. En jernvägsvagn, eller en på hjul omedelbärt hvilande vagn, såsom det här i landet är vanligt, är en tyngd, som hvilar på två punkter, belägna mot ändarne af de axlar af olika slag som begagnas. Låtom oss för enkelhetens skuld fästa vår uppmärksamhet på en enda axel. Den öfverliggande tyngden hvilar på hvardera ändan af axeln innanför bjulen. Då vagnen är i rörelse kommer ett ojemnt vägstycke och en slingring. Vagnen kastas åt ena sidan och dess tyngd kommer derefter öfver på den andra med en stöt som, oaktadt vagnsfjedern han har att passera igenom, till sluts dock måste inverka menligt på den underliggande skenan. Denna har ej blott att uppbära den del af tyngden som hvart och ett af hjulen meddelar deråt, utan denna tyngd ökas äfven af slingringen, nästan som genom slaget af en hammare, Vagnen intager derefter af sig sjelf sin rätta ställning, kastas derefter tillbaka öfver på det andra hjalet, hvilket på samma sätt tilldelar skenan ett tungt slag. Så svänger vagnen med kraften af en hammare från den ena sidan till den andra, tills svängningarne slutligen dö bort, men endast för att vid nästa ojemna vägstycke etterföljas af en ny serie af svängningar med thy åtföljande stötar. Allt detta hamrande bidrar i hög grad att förstöra vägen. Hura undvikes eller förminskas nu detta, stötande och slingrande genom användardet af bogien? Det sker derigenom, att. tyngden — vagnen må vara en Pa:ssagerareeller godsvagn — hvilar på tar;par i centra af två bogies. Tyngden hvilar på två punkter, som följa en linie midt emellan skenorna. Vagnen kan i följd bäraf komma i en lin-: drig svängning, men det är ej en svängning som hamrar först på det ena och sedan på det andra bjulet och i någon högre grad kan rubba tyngdpunkten. Centrum gravitatis bibei håller sg i liniens midt, så att kastningen från den ena sidan till den andra. reduceras till ett minimum, passagerarnes. beqvämligNet befordras och mycken nötning at skenorna förebygges. Saken är väl värd uppmärksamhet, emedan vi just här stöta på bogiens hofvudförtjenst. Den mest i ögonen springande fördelen af bogien är dennalätthet att vända hvaraf han fått sitt namn. Han gör det möjligt för bantåg att passera de tväraste kurvor. och kurvor af en så komplicerad beskaffenhet, att det med det nuvarande systemet skulle vara rent af vansinnigt att försöka befara den med ett bantåg. Men om hans förmåga att lämpa sig efter kurvor utgör hans mest i ögonen fallande och mest slående egenskap, är dock hans vigtigaste egenskap och den som mestaf alla rekommenderar honom hos jernvägsinginiören, som söker lösa jernvägarnes stora problem, den förmåga han eger att jemntfördelatyngden på hjuJen och derigenom ge tågetstadga. Det är en.sak af ej liten vigt att vi på framtidens jernvägar bli i stånd att vända på en liten yta, och bogien är också en god tomte som skall hjelpa oss till rätta härmed. Men bogien är framför allt en god och snäll tomte, om han vill lätta vår börda, lik skogstrollet i fösagan, som sjelfmant arbetar åt oss. Ocliv det är på denna bogiens förmåga att ordna, jemnt fördela och lätta en börda som vi pu, vi diskuterandet af jernvägsproblemet, hufvudsakligen skola rikta vår uppmärksamhet. Innan vi dock inlåta oss på denna undersökning och visa buru hr Fairlie med bogiens tillbjelp löser jernvägsproblemet, böra vi afsluta hvad vi yttrat om bogien i hans tilllämpning på kurvor. Vid. befarandet af skarpa kurvor fioner man snart, att bäde det nuvarande systemet att koppla vagnarne och det puvarande: puffsystemet är.i hög grad felaktigt, emedan de på en gång inverka menligt på tågets stadga och skada skenorna och den rörliga materielen. Hvar och en känner det nu antagna puffsystemet. Puffarna äro placerade två och två i yttersta ändarna af vagnarne, till höger. och till venster. Ställa vi nu två vagnar, ända mot ända, på en skarp kurva, är det tydligt att, då vagnarne föreställa två oböjliga räta linier, puffarne på inre sidan af kurvan måste vara i beröring med hvarandra, medan de på yttersidan måste vara åtskilda af ett stort mellanrum. Men om detta är förhållandet på uffarnes nivå, måste ett motsvarande förhållande äfven ega rum på hbjulens.. De inre hjulens flensar skola lösa sig från. skenorna, medan de yttres, som af centrifogalkraften redan luta för mycketi denna riktning, pressa hårdt emot dem och mala sönder dem. En annan följd inträder äfven. För att ett sådant sakernas tillstånd skall kunna uppstå, hvarunder puffarne på ena sidan af två på hvarandra följande vagnar pressas emot hvarandra, medan de på yttersidan äro vidt åtskilda, måste kopplingskedjorna på de båda vagnarna vara slaka, och af en slak kopp