fan borde dertör tillse, att de blefve YA Mången gång vore emellertid felet till öfverkla gade orättvisor i afseende på fällda domar icke at söka, hvarken hos lagen eller hos domaren, utar dersti, att man endast läste sjelfva utslaget ick de protokoll, som innehölle den fullständiga för klaringen öfver den gifna demen. Ville man gör: sig besär med ett dylikt grundligare studium, trodd. talaren att man i de flesta fall skulle finna full giltiga skäl, som begrundade användandet af d såsom allt för stränga ansedda straffbestämmelserna Meningen med det nu anförda sade talaren emel lertid ingalunda vara att motsätta sig den väckt: motionen, hvilken han, om han komme att öfver vara dess behandling i lagutskottet, skulle egna den allvarligaste uppmärksamhet, liksom han trodde att detta utskotts öfrige ledamöter skulle taga den samma i noggrannt skärskådande. , Motionen remitterades till lagutskottet. Emot frih. Tamms motion att förena Stockholm: och Upsala län samt öfverflytta Södertörn till Sö. dermanlands län Bontesterade frih. kerhjelm och Bonde samt hr Borg, hufvudsakligen af skäl, at! dessa läns egna invånare icke uttryckt någon ön skan derom, äfvensom, hvad beträffade Södertörn att den icke medförde praktiska fördelar och den dermed afsedda besparingen skulle blifva ganska obetydlig. Hr Staaff motsatte sig förslaget, emedan han ej ville gå den allmänna reglering af länens områden i förväg, hvilken han ansåg både nödvändig och snart förestående. Om iadragning af jernvägsbyggnadsstyrelsen. Grefve Sj 3 motion i detta ämne föranledde statsrådet Adlercreutz att begära ordet och i början af sitt anförande tala om den åska, som från Venersborgs-bänken mullrat öfver alla styrelser, kanske med undantag af riksstyrelsen, öfver hvilken ett visst solsken legat utbredt. Grefve Sparre hade visserligen sagt, att sedan talären tillträdt civilministerposten, en Hall million skulle blifvit besparad å jernvågsbyggnadsstyrelsens stat, men han kunde icke taga åt sig försjensten i detta fall. Men om civilministern verkligen vore en så utmärkt man, som nyssnämnda yttrande innebure, så borde väl hans ord få gälla något vid ett tillfälle sådant som detta. -Talaren öfvergiok Vidare att yttra sig om de tre sätt för åsyftade besparingar, som grefve Sparre i sil motion anfört, nemligen jernvägarnes byggaride på entreprenad, byggnadsoch traflkstyrelsernas sammanslående till en öch den förras indragande samt dess arbetes förrättande af allmänna vägoch vattenbyggnadsstyrelsen. Hvad jernvägarnes byggande på entreprenad anginge, så trodde tal., att det icke skulle medföra någon besparing. Ville visserligen medge att bokhålleriet inom Jornvågsstyrelsen är vidlyftigare än behöfligt vOre; men detta beror på riksdagens anhållan att ordna det så, att riksdagen i hvarje ögonblick skulle kunna få veta hvad hvarje jernvägsdel kostar. Hvilket system för byggandet man också använder, måste arbetet betalas och lontroll finnas, som äfven måste betalas. Men om byggandet sker med entreprenad måste entreprenören naturligtvis hafva sin goda vinst af företaget, hvarjemte det skulle ligga i hans intresse att ställa prisen så högt, att han vore säker att ingenting förlora derpå. Högst få enskilda bätior hade dessutom blifvit byggda på entreprenad, hvadan man icke hellör kunde åberopa erfarenheten såsom stöd för sitt påstående, . Jernvägsbyggnadsstyrelsens indragning kunde tal. ej heller finna lämplig, isynnerhet i närvarande tid, då, efter allt utseende Mera jernvägsbyggnadsföretag stå för dörren. Dess sammanslående med vägoch vattenbyggnadsstyrelsen ansåg tal. ännu mindre utförbart, emedan den förra styrelsen genom förändringei drages ifrån gin egehtliga uppgift, som icke består uti att utföra några arbeten, utan endast att granska framstälda planer till sjösänkvingsm. fl. allmänna arbeten. Crefve Sparre sade sig redan hafva under riksdagens lopp så mycket besvärat kammaren, att han beslutit att icke yttra ett ord åtminstone på fjorton dagar; men han ansåg sig nu nödgad att åter begära ordet för att besvara den föregående talarens anmärkningar. Talaren uppträdde visst icke med några åskor, utan talade helt enkelt. Men han hade af den allmänna meningen i landet och bland riksdagsmännen kommit till allt större visshet om den oundgängliga nödvändigheten att göra besparingar, och det är detta han icke heller skytt att uttala. Han hade äfven ansett bäst att i detta fall börja med de yngre embetsverken (der indragningar icke skulle medföra en stor pensionsstat) och särskildt med ett sådant, som hade affärer om händer; anseende sig föröfrigt i viss mån berättigad att yttra sig i ett ämne, der han icke saknade erfarenhet. ö Talaren hade från ministerbänken hört den tillvitelsen, att han kommer fram med glänsande förslag som icke bestå profvet. Om med dessa glänsande förslag menas de tvenne jernvägar och den kanal, som på talarens föranstaltande blifvit byggda i hans hemort, så tilläte han sig fråga, om dessa ej bestått profvet. Att resultatet blifvit sådant det blifvit, ville han emellertid icke tillskrifva sig sjelf, utan uppoffringen bland länets invånare. Hr civilministern hade sagt, att han icke hade någon del i de å jernvägsstaten på sista tiden skedda indragningar. Talaren hade uppgifvit dessa ndragningar till 500,000 rdr, men bad nu att få rätta denna summa. En noggrann jemförelse melan 1868 års stat och den nu framlagda visade, att esparingen i verkligheten utgör 622,000 rdr. Om n så stor summa redan blifvit nedsatt, hvarför xunde icke vederbörande göra talaren till viljes och afpruta äfven den återstående delen af den million, som han angifvit böra kunna nedsättas. Hvad byggnadsstyrelsen beträffade, så vore det visserligen sannt, att riksdagen sjelf begärt denamma, men det var nu länge sedan och man hade wu kommit till större erfarenhet, som visade denamma kunna undvaras, lika väl här som i Norge, synnerhet sedan dess olämplighet för sin vpgift visat sig så tydligt derb att statens jernvägsbyggader äro öfver 300,000 rdr dyrare i anläggningskostnad pr mil än de enskilda banorna. Tal. öfvergick derefter till ett annat af sinal: glänsande förslag, nemligen det vid sista riksd:; sen väckta och mycket missförstådda jernvägsfö laget, viljande redogöra för orsaken till dess tillkomst. al. hade varit vitne till, hurusom den samla representationen brustit sönder till följd af ernvägsstrider. Redan under den nya represenationens första lustrum såg han de moln skocka ig, som nu redan börjat urladda sig i de begynta ernvägsstridernas mullrande äfvensom i jernvägsnotionernas växande flöden och han fruktade relan då att de kommande jernvägsstriderna möjlien kunde bli farliga för representationens tillaro. Detta var skälet till hans då framställda örslag, hvarigenom han åsyftade att för en tid af 2 å 15 år hindra de olycksaliga strider, som nu edan uppstått och som gjort att luften till och ned i denna kammare känts tal tung. Af de hunratals motioner, som under forflutna veckan blifit väckta, talade knappt en enda om sparsamhet, lla ville de ha anslag för enskilda intressen. Tillammans med K. M:ts proposition om jernvägsyggnaderna och de till k M:t ingifna ansökninar om understöd för enskildabanor, slutade de nu öreslagna jernvägsanläggningarne med ingen minre kostnadssumma än omkring 170 millioner rdr. al:s förslag vid förra riksdagen hade betraktats isom svindlande, och likväl hade det blott satt i åga 70 millioner för en tidrymd af 12 å 15 år. Tal. kunde ej förstå, hvarför t. ex, terasseringsrbetena och dylikt vid jernvägarne ej kunde verkällas på entreprenad, då det ju vore en af hunraårig erfarenhet bekräftad sanning, som väl icke ohöfde nu bevisas, att den enskilde kan göra allt ligara än staten hvariomta tal a; härt nårnnmn