förene och troligen allt hädanetter, fört Rikets höga Ständer illfundigt bakom Jjuset med skenbara föreställningar samt offenederat det K. Majestät, som af besynnerlig konglig ömhet för hans föreburna patriotiska nit lemnat honom dess böga skyddsbref, — så yrkade ombuden och äfven öfriga kreditorer, hvilka alla befarade att Ström kunde taga till flykten och på det sätt göra det rent omöjligt för borgenärerna att reda sig med den invecklade affärsställningen, att Ström skulle — arresteras. Ström svarade härpå korteligen: att om han inlåtit sig i så stora affärsföretag, så bevisade det att hans patriotiska sinnelag var större än andras; att han mera än de flesta nitälskat för jerntillverkningens höjande och landets uppodling; att det som i hans stat vore ofullständigt kunde bättras med tillägg, och att hans arrestation väl icke af tingsrätten kunde bifallas. Det vore visserligen för honom hedersamt att borgenärerna för boets utredning tarfvade hans biträde, men det blefve ett slätt arbete, som han i häktelse kunde utföra. Tingsrätten afslog häktningsyrkandet och utsatte målet till vidare behandling vid urtima ting, som skulle hållas den 29 Juli. Ofver tingsrättens afslag på häktningsyrkandet anfördes i Svea hofrätt besvär, bvari de stränga tillvitelserna mot Ström ytterligare utvecklades; dock medgafs att häktningspåståendet visades ej fullt öfverensstämma med lagens bokstaf så, som den hittills tolkats, men här var ett alldeles specielt fall, som tarfvade en apparte lagskipning. Ström hade nemligen njutit ett så ömt omfattande af höga öfverheterna (ständerna och K. M:t) och då han det så oerhördt vanvårdadt, borde han derföre äfven helt apparte straffas. — Ströms förklaring var äfven nu kort. Innan hufvudsaken, hans begäran att få afstå boet, vore pröfvad, kunde ej hans förmenade brottslighet pröfvas — öfverlemnande till hofrättens högst upplysta pröfning om ej hans kreditorer in casu gjort sig skyldiga till någon försumlighet. Så hade verkligen skett, och inhemtas af Svea hofrätts den 13 Juli 1744 meddelade resolution, nämnde dag i protokollet sålunda omförmäld : Lästes acten till slut i supplicationssaken emellan brukspatron H. O. Ströms creditorer och bemälte Ström angående arresten på Ströms person och resolverades, att som förutom det att redan Tingsrättens utslag den 29 Febr. sistförlidne blifvit afsagdt, hrr creditorer icke inom den i lagen föreskrifna tid deras missnöje deremot förklarat, utan således låtit berörda utslag viona laga kraft, så finner K. Hofrätten detta mål vara i sig sjelf af sådan beskaffenhet att K. Hofrätten med creditorernas besvär sig nu icke kan befatta. Derefter bordlades konkurssaken troligen på det sätt 1734 års lag stadgade. Vi ha icke kunnat upptäcka att några stridigheter i konkurssaken gjordes till föremål för hofrättens pröfning.