STOCKHOLM den 31 Januari. Kamrarne hafva i dag haft sammanträden, för att till utskott remittera de i lördags väckta och då bordlagda motionerna. Dervid ha förekommit några öfverläggningar af rätt mycket intresse. Första kammaren har sålunda egnat en god del af förmiddagen åt en debatt, framkallad af hr Tornerhjelms tvenne motioner rörande beväringsinstitutionen och beväringsöfningarna, af hvilka den ena föreslår införandet af en ny beväringslag, hvarsinnehåll motionären något sväfvande antydt, men som, enligt hvad man kan ana, han önskade skulle gå ungefärligen i samma riktning som landtförsvarskomitens sedermera i en k. proposition framlagda förslag, att blott en del af beväringsstyrkan skulle i fredstid öfvas; den andra deremot föreslår inställande tillsvidare af alla beväringsöfningar. Ehuru den öfverläggning, om hvilken vi tala, uppstod vid föredragniogen af den förstnämnda motionen, har den likväl vändt sig kring dem båda samt kring motionärens begäran, att för belandlingen af den förstnämnda ett särskildt utskott skulle tillsättas. Krigsministern general Abelin har begagnat tillfället att dels uttala sina åsigter i allmänhet om beväringsinrättningen, dels framlägga motiverna för det förslag om inställande af andra beväringsklassens öfningar innevarande år, hvilket han har för afsigt att för K. M:t framlägga. Hr Abelin förklarade härvid att han principielt ogillade hvarje inskränkning i beväringens öfningar och derför på det bestämdaste motsatte sig hvarje sådan inskränkning för nästa och derpå följande år; men detta hindrade ej att omständigheter kunde förefinnas, som någon gång påkallade en inskränkning af dessa öfningar. En omständighet som med afseende å innevarande års öfningar kunde föranleda en sådan, vore t. ex. det ständiga öfverskridande af förslagsanslagen, som de senare åren egt rum, isynnerhet hvad anslaget tillbeväringsöfningarne anginge, och hvilket försvårade statsregleringen. Detta förhållande blefve slutligen outhärdligt och nödkade konungens rådgif vare att söka få förslagsanslagen uppförda till sådana belopp som motsvarade verkliga kostnaderna, samt att söka så snart som möjligt få missförhållandet rättadt. De omständigheter, som gjorde det mindre menligt att i år inställa andra beväringsklassens öfningar voro, för det första, att vid innevarande år inträdde en jemkning i beväringsdistrikten, som föranledde en rätt betydlig omflyttning af manskap mellan regementena ech som, om andra klassen i år skulle öfvas, skulle nödga dem att utdana beväringar, som ej förut varit på samma regemente indelade; vidare vore det ur militärisk synpunkt mindre fördelaktigt, att då stammen i år erhållit nya reglementen just i de delar, i hvilka den skulle samöfvas med beväringen och med hvilka befäl och trupp ej ännu kunde vara fullt förtrogna, man skulle splittra befälets verksamhet på två slag af rekryter, både stamsoldaterna och beväringen. Dertill komme, att i år 2:dra beväringsklassen skulle komma att öfvas med andra gevär än stammen, hvilket skulle verkat störande på öfningarne, och hvilken olägenhet till nästa år kunde vara undanröjd, enär talaren hade för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t, att beväringen då måtte erhålla samma slags gevär som stammen. Slutligen funnes äfven ett billighetsskäl, nemligen att det från och med i år blifvit beväringen tillåtet att begagna egna persedlar, något som ej kunde vara till samma fördel för andra klassen som för den första. Dessa skäl trodde hr Abelin skulle för de flesta väga något, och för honom hade de gjort det ifrågavarande steget tillen bjudande pligt. . Anspelande påtagligen på hr Wijkanders yttrande under debatten om statsverkspropositionen, förklaradeshrAbelin vidare, att förslaget ejvore någon eftergift men, tillade han, om än så hade varit förhållandet, så hade. väl detta icke varit så. förkastligt -om den -hade -föranledts utaf inom representationen anförda goda skäl. Tal. trodde meningen med våra nya representativa former just vara, att bereda tillfälle till öppet meddelande mellan regeringen och representationen. Tal. väntade sig visserligen ett anlopp mot beväringsanslaget, men han trodde ej att detsamma skulle vinna något stöd i den af honom nu antydda åtgärden, som vore föranledd af goda skäl; och om än, såsom man påstått, den hade utseende af svaghet och betraktades såsom en eftergift, så läte tal. icke af sådana bevekelsegrunder bestämma sig i sitt handlingssätt. Han hade öppet för riksdagen framlagt motiverna till sin åtgärd och om detta stört riksdagens förtroende till honom och komme RARRREEEOANENSETESTOEEROAEENNNESK SKARS