om TR VV TOA OM MAA ådömda böter. BLANDADE ÄMNEN. Det nyliberala Carl Johans-förbundet firade i går sin första högtidsdag å lokalen Gyllene hästen. Detta sällskap har under en följd af år i nämnde lokal under annat namn sammankommit för att på ett gladt och angenämt sätt högtidlighålla dess stiftares, C. J. Uddmans, namnsdag. Denna gång högtidlighölls mer än vanligt i anledning af att hr U., som i följd af en allvarsammare sjukdom någon tid måst hålla sig inne, dock itfann sig vid denna festliga tillställning. Vid hr U:s inträde i salen uppspelade en vald orkester en festmarsch, och under de församlades jubel intog den glade sångaren hedersplatsen. Sedan jublet tystnåt upphof han sin röst och tackade i humoristiska ordalag för den vänskapligå aktningsbetygelse honom nu liksom under förflutna år kommit till del. Urskuldande sig af den heshet som han ännu, nyss uppstigen från sjuksängen, led af, reciterade han ett humoristiskt poem. Festen fortgick till omkring kl. 3 e. m. under omvexlande musik, sångnummer samt deklamatoriska föredrag. Att den Tykke ej af sina landsmän är bortglömd, derom vitna de talrika, med 1000:de-tal numrerade telegrammer, hvilka anlände från alla landsändar, dock de flesta från Göteborg. Hvarje deltagare i denna fest hemförde, som vanligt, ett gladt minne deraf. (DAGBLADET.) Halshuggningen. Den i Noir-Bonaparteska affären flera gånger omtalade doktor Pinel har i Gaulois offentliggjort ett bref rörande döden genom guillotinens fallbila och hvilket bref nämnda blad inleder med följande ord: De otåliga, hvilka, efter det vädjandet till kassationsdomstolen blifvit förkastadt, tillbringat natten utanför fängelset, der Tropmann afbidar straffet för sina brott, ha kanske gjort följande anmärkningar: Hvad betyder väl ett afhugget hufvud? Det är en uslings hufvud. Föröfrigt är dödsstraffet genom guillotin inte så förskräckligt. En half timmes ångest, bilan faller och allt är slut — Allt? Dr Pinel är af annan åsigt. Hans bref lyder hufvudsakligen sålunda: Jag fruktar ej för att påstå att dödssättet medelst hufvudets afhuggande icke är hastigt aflifvande, äfven när en så fullkomlig maskin som guillotinen användes. Två omständigheter äro härvid att studera och taga i betraktande. Hvad kroppen beträffar, så är det sår, som medför döden, ingenting annat än en genom halsartererna uppkommen betydlig blodförlust, en desto verksammare förlust, som hjertat, fortsättande blodströmningen, uttömmer allt det befintliga blodet. Kroppens aflifvande är således resultatet af en förblödning. Men minst fem minuter behöfvas för att alldeles uttömma blodämnet; kan man då säga, att en sitt blod beröfvad kropp också ovilkorligen är beröfvad lifvet? Alldeles icke. Alla praktici, isynnerhet accouchörerne, känna till hvilken ofantlig iodförlust en frisk kropp kan utstå om man i an tid underlättar en nybildning. Kroppens död är således blott en passiv. Lifvet finnes, men latent. Det kan fortfara, till och med under vissa vilkor vakna. Men då kroppen icke har medvetande om lif kan den ej heller vara medveten af sin död. Den är overksam, kan lefva och dör blott derför att de elementer fattas den, medelst hvilka den kunde kämpa mot förintelsen. Deraf följer ettlångsamt, men lugnt bortdöende. . Tänker en halshuggens hufvud? Ja, visserligen. Är det en gång skildt från bålen, med hvad rätt stödjer man sig på en hastig död? År icke hjernan, förståndets och tankens organ, sätet för lifvet, för själen? Denna själ kan blott då förintas, om organet genom sjukdom, galenskap, tillfogade sår eller andra skador kommer i oordning. Så länge hvarken dess fasta eller flytande del ej är angripen, är hjernan frisk. Hvarje ämne, som stör den ena eller andra af dessa delar, förderfvar de Org eniska molekylerna, hvilket har till följd fel vid användandet af själsförmögenheterna. Chloroform, ether, narkotiska gifter, blåsyra, stryknin 0. 8. Vv. förstöra den flytande hjernan och medföra en nästan ögonblicklig död. Blodstockning åt hjernan vid slaganfall verkar på samma sätt. Den kraftigaste döden är dock den, som föranledts af tillfogadt sår, som ögonblickligen förstör hjernan. Nu sker genom halshuggning blott skiljandet af hufvudet från kroppen. Hjernan förblir orörd. Det flytande af hjernan kan icke liksom arterernas och venernas blod uttömma sig till följd af atmosferiska trycket. Det samlade blodet kom-c mer ur de stora halskärlen, men det har nästan ! ingenting att göra med cirkulationen i hufvud-! skälen. Hjernan förblir således oskadad, den får ; f 6 Å näring genom det af lufttrycket qvarhållna blodet. Hur kan man då antaga, att tankelifvet plötsligen skulle upphöra? Hjernan dör, men genom afmattning, genom afsvalning. Men det går tid åt innan lessa hunnit taga ut sin rätt. När ej något nytt blod mer flyter till hjernan för dess näring, upphör lifsverksamheten. I-detta ögonblick börjar cke döden, utan den veritala overksamheten,som ortgår tills, enligt naturlagarne, det ej längre unlerhållna organet hemfaller åt förgängelsen. Hur lång tid behöfs för afslutandet af dessa tre verioder? Vi anse, att hjernans närande fortfar ingefär en timme. Overksamhetsperioden torde äcka omkring två timmar. Den egentliga döden kulle således inträffa först efter tre timmar unler inflytandet af kraftlösheten och afsvalningen. Att en halshuggens hufvud icke genom någon örelse förråder gräslig fasa öfver sin belägenhet, lar grund i fysisk omöjlighet, emedan nemlien alla verver, som voro förtplantningsmedel melPa PR red