Andra kammaren. Diskussion med anledning af väckt förslag om nedsättning å första hufvadtiteln. Bland de flere motioner, som under sammanträdets opp afgåfvos, var den märkligaste den af hr Jöns Pehrsson väckta, om nedsättning af anslaget under första hufvudtiteln till 1 million rdr, kanske mest för den diskussion som den föranledde: Grefve Sparre begärde nemligen ordet och yttrade, att det endast vore med mycken tvekan han yttrade sig i ett ämne sådant som detta. Men han kunde icke tiga, bland annat af det skäl, att då han vid förra riksdagen börde, att en motion i ämnet blifvit väckt i denna kammare, han likväl med förundran funnit att den icke åtföljts af någon protest. Han hade då frågat sig sjelf, om det icke fanns någon i kammaren som ville protestera mot en så juridiskt omöjlig motion. Tal. vill icke ogilla, att motiohen nu: blifvit väckt, men då en ;kammares moraliska styrka ligger deri, att en dylik motion, ej kan väckas, utan att mötas af protest, så hade tal. tagit till orda. Tal. hade varit tillräckligt länge med vid riksdagen för att hafva stått i opposition möt den personliga styrelse som förr herrskade. På den tiden fordrades.ett visst mod för att yttra sig i en fråga sådan som,den förevarande; nu fordras det nästan ännu större mod att uppträda emot en dylik motion. Men tal. håde nu samma mod som förr och fruktade derför icke att uppträda mot det mindre mod, som framställandet at motionen lagt i dagen. Tal. hade varit ett fjerdedels sekel vid riksdagen, först. på grund af sin. börd — en klen fullmakt — sedan på grund af landstingets val — en mycket god fullmakt — och nu, då ingen skulle kunna säga, att han ju icke innehade Sin plats genom direkt val af folket, nu kände han sig alltför stolt: för att icke uppträda emot motionen. s För sitt Dåståonderatt iaotionen vore. juridiskt omöjlig ansåg sig tal.; böra gifva Skäl. Lika litet som den värde motionären eller någöm sum person i det enskilda lifvet skulle ega rättighet att bryta ett ingånget aftal om arvode till en tjenare; lika litet eger representationen rätt att på eget bevåg nedsätta den konungen tillförsäkrade civillissan. Den enskilde tjenaren har den utvägen, att anlita domstols bitråde för erhållande af sin rätt. Och om en embetsman blifvit tillförsäkrad en lön, trodde tal., att han genom domstols utslag skulle kunna tilltvinga sig sin rätt. Skulle då representationen vägra samhällsidealets tjenare; konungen, hvad den enskilde icke kan vägra sin tjenare; skulle representatationen vägra statens chef, hvad den svårligen lärer vägra en af dess underordnade tjenare, nemligen hans lagliga rätt. Fal, hade icke heller hört tälas om, att detta någonstädeg händt. I alla ståter, utan undantag, beståmmes apanaget vid hvarje regents tilltråde till regeringen och det funnes intet exempel, att reresentationen sedan ensidigt satt ned detsamma. Och den representation, åt hvilken konungen frivilligt och utan det tvång, hvarmed samma fråga nu håller på att lösag i Frankrike, offrat det personliga styrelsesättet, skulle dennå representation börja sin bana med ett löftesbrott? Denna, frågans juridiska, sida syntes tal. vara tillräcklig för dess afgörande, då man ju måste förutsätta så mycken ) känsla för det rätta hos kammaren, att en mot j talarens uppfatiniog stridande mening knappt kunde befaras. I förbigående ville tal. äfven fästa kammarens uppmärksamhet på, om den i motionen föreslagna åtgärden kunde anses billig, Det förundrade icke tal att mången funnes som ansåge apanaget allt I för högt, då kännedom om de utgifter, hvartill I konungen vore nödsakad, icke kunde förutsättas hos hvar man. Men i ett land som vårt, der beI greppet konung lefver så lifligt i folkets medvetande, der man man är af ålder van att i allehanda I angelägenheter vända sig till. konungen för erhålJande af sin rätt; ja der till och med snart sågdt hvarje stackare tycker sig hafva rättighet till bjelp af konungen, såsom exempel hvarpå tal. anförde ! en fattig man, gom vandrat ända från Wenersborg och för ett per dagar sedan ankommit hit för att hos : konungen få bjelp i sin nöd ;:i ett sådantland torde det vara klart, att civillistans utgifter äro högst be. tydliga. I sin egenskap af landshöfding hade tal. sig bekant, hvilken stor mängd pensionärer, spridda öfver hela landet, blifva af konungen underhållns I med belopp; som tal. hade sig bekant skulle ut göra ända till mellan 2 och 000 rår, hvilka engioner, till stor del ett arf från konungarne arl Johans och Oskars dagar, nu utbetalades åt många blinda, döfva och lytta. Ingen artist besökte som bekant är hufvudstaden, utan att konungen vore nästan nödgad att köpa 50 3.100 biljetter; ingen allmän aöd och olycka timade då man icke hade anspråk på konungens kassa; Det vore icke heller obekant, hvilka enorma summor, omring 100:000 rdr, konungen vore nödsakad att fr 1. teatern. Med sådana : traditi vilka Jb um irdrus på Om gåve Vore