2 års cellfångelse eller ock afslutas med denna art af bestraffning. Beträffande antalet af de hofrättsdivisioner, som upptogos i den k. propositionen, önskade tal. att desamma inskränktes. Marinregementet ansåg tal., såsom utgörande en värfvad kår, mindre lämplig till stam för beväring. Att döma öfver anslaget till beväringens öfningar ansåg sig tal. inkompetent, men han åberopade en auktoritet, krigsministern, som föreslagit öfning af ungdomen mellan skoloch beväringsåren, mellan 15 och 20 år, ty han trodåe, att det förslagets. genomförande skulle kunna verka besparing.. Han hoppades derpå, att de sakkunniga skulle arbeta i denna riktning, Beträffande sjöförsvaret trodde talaren, att man skulle kunna få en bättre personal, organiserad på annat sätt än det nu föreslagna och med hälften mindre kostnad. Beträffande jernvägsbyggnaderna, ansåg tal. att det nya statsskicket troligen hade omöjliggjort alla dylika kombinationer, som den vid 1863 ärs riksdag. Men talaren uttalade betänkligheter mot den utsträckning, som. regeringen åter syntes vilja gifva åt jernvägsbyggnaderna. Till statsbristens fyllande förordade talaren ej ökad tobakstull, men väl accis å tobakstillverkningen. Statsrådet frih. af Ugglas uppträdde derefter för att bemöta de framställda anmärkningarne, med erfarenhet från åren 1867 och 1868, då inkomsterna blifvit 5, mill. rdr mindre än som beräknats, men deremot utgifterna 1!, mill. rår högre, hade regeringen sökt iakttaga den största varsamhet vid inkomsternas beräkning samt höjt förslagsanslagen till deras verkliga belopp, Med afseende å de anspråk på sparsamhet från regeringens sida, som ständigt framstäldes, nämnde tal. att K. M:t i sina propositioner i förhållande till 1867 års statsreglering åstadkommit en besparing af omkring 2,500,; rdr, i förhållande till 1868 års statsreglering af 1,480,000 rår; till 1869 års af 266,000 rdr samt i förhållande till 1870 års af 579,000 rdr. Hvad angick beräkningen af bränvinstillverkningens belopp, så stödde den sig visserligen på 1867—1869 årens erfarenhet, ehuru K. M:t med afseende på dåvarande ogynsamma förhållanden höjt beräkningen med 1 mill. kannor öfver medeltillverkningen för de nämnda 3 åren. Att icke allenast de dåliga skördarne förorsakat bränvinstillverkningens förminskning, utan att detta äfven vore en följd af konsumtionens aftagande, bevisades deraf, att på 1860-talet intet år, utom 11867, bränvinstillverkningen under hösten nedgått så lågt som år 1859, oaktadt förlidet års rika skörd då var inbergad. Det sistberörda förhållandet ansåg tal. stå i sammanhang med den starkt tilltagande kaffekonsumtionen. Tal. ansåg det emellertid rättast att uppskjuta frågan med beräkningen af bränvinstillverkningens belopp, tills det visat sig, huru framemot våren, sedan bränvinsbränningen egt rum, förhållandena gestaltat sig och man vunnit erfarenhet huru stor tillverkningen blefve efter en god skörd; och tal. skulle för sin del gerna se, att en ökad afgift blefve obehöflig. Man hade framhållit tobak såsom lämpligare till beskattning än någon annan artikel. Då lik väl tullen å tobak här utgör 26 öre pr, i Norge 25, i Danmark 9 och tyska tullföreningen är betydligt lägre än hos oss, torde redan i denna omständighet ligga ett hinder för en tullförhöjning, såvidt man vill vinna det dermed åsyftade ändamål. Importen, som från 1859 med obetydlig förändring. utgjort omkring 5 mill., visar också, att vi redan hunnit en hög siffra. Sockeroch kaffeinförseln hafva deremot betydligt tilltagit. Ville man belägga tobakshandeln med accis, måste kammaren gå ändå längre än den förut gjort och stadga accis å hela tobakstillverkningen och icke endast å cigarrer. Men:skulle icke kontrollen erbjuda så stora svårigheter och medföra så stora kostnader, att denna utväg måste anses betänklig. Tal. hyste föröfrigt i allmänhet betänkligheter mot accisen. Den framlagda staten för tullverket kan, om man jemför förhållandet hos våra grannar, icke billigtvis reduceras. Hvad postverket ängår, har statsverket icke allenast befriats från en årlig ut gift af 75,000 rdr utan äfven förlidet år fått mottaga derifrån en inkomst af 200,000 rdr, hvilket icke kunnat ske utan att betydliga inbesparingar af postverket vidtagits. Då man från flera håll ställer än mera ökade, berättigade anspråk på postverket, torde man dock ickeaf detsamma böra räkna på någon inkomst för statsverket.. En fruktan för framtida behof af ökad beskattning torde icke vara grundad, då man väl icke behöfver befara att vi befinna oss i ett återgående och att det ej kan vara att hoppas för mycket om vi tro att vi framdeles skola komma derhän som 1862, då de extra inkomsterna uppgingo till 29 millioner. Sedan frih. af Ugglas slutat sitt anförande afbröts sammanträdet, och hade då ytterligare tic ledamöter begärt ordet.