RIKSDAGEN Första kammaren. Diskussionen om statsverkspropositionen. , (Forts. fr. gårdagsbl.) Fn Sprengtporten hade med verklig förundrev sett-förslaget att fylla den statsbrist, som följe hela vårt nya statsskick, genom förhöjning af irinvinsbränningsafgiften, då man blott behöfde vända som bladen i tultaxan för att påträffa kassaartiklar, som kunna tåla. en förhöjd beskattning, De sista årens erfarenhet varnade för följderna att söka lägga hela bördan på ett enda håll; förbiseende andra. Talaren ansåg ej heller rätt att vilja under de olyckliga förhållanden, som hittills rådt, öka allmänna hovillningen, som hyilar på en obillig grund, enär afdrag skulder ej dervidlag äro tillåtna. Han uppmanade slutligen bevillningsatekottet att fästa större afseende på de motioner, som han väckt under de sista riksdagarne i tullfrågan, men som ej förut rönt någon uppmärksamhet. Hr von Koch. Beträffande anslaget till fångars vård och underhåll, vore det ett nöje att få ingtarama i de åsigter, som denna dag i kammaren uttalaöip af en statsman, som. ej vore jurist, men dock i änraet tycktes kommit till samma resultat som talaren. Men man hade här, såsom öfverallt der kroppsstrai: utbytts mot frihetsstraff, måst öra den koncessionen åt dem,som önskade bibefållandet af det förra, att nemligen göra frihetsstraffen mycket långvariga. Sedan hade man allvid måst vidtaga en återgång. Så komme troligen äfven här att ske. Talaren kunde genom fakta styrka, att personer, för att slippa straffet af? års fangelse i cell, men i stället förskara Sig ett vida ångvarigare gemensamhetsfängelse, på Sig angifvit nya brott... Detta måste rättas, så att ei de röfre brotten belades med straff, som of strare att fördraga, under det att de mindre stratfdes jemförligt svårare. Tal. ville, att allt straffarbete skulle änkas till tiden; men börjas med