pande atgara Salllv Skall ICRko SA avv Al statskassan och ur undervisningen utesluta allt hvad som rör sektväsendet. På innehållet af handtverksföreningsbillen inlät sig talaren icke, och beträffande utskänkningsbillen åt-1 nöjde han sig med att förklara, att syfte-19 målet dermed var att motarbeta fyllerilasten. J: Deremot yttrade han sig utförligare om frågan, huruvida det vore önskvärdt, att arbetare blefve valde till parlamentsmedlemmar. Detta ansåg han verkligen önskvärdt, men f dock icke i den meningen, hvari arbetareligan t! agiterat denna sak. Han vill, att utmärkte arbetare på samma sätt som utmärkte köpmän och advokater skola ha säte i underh huset, men icke såsom särskilda representan-!X ter för arbetsklassen; ty det var ju just refl! Yormbillens ändamål, att klassåtskilnadent bland de valberättigade hädanefter skulle p upphöra; parlamentet är ej endast en repregöntativ, utan äfven en rådplägande församS! ling; olika meningar finnas lika många bland fö arbetarne som hos alla andra klasser, och det 8 vore illa, om man numera skulle tala om arj2 betarne som om en särskild samhällsklass iP staten. Af dessa skäl menade han likasom 2 Bright, att arbetarne vore välkomna i parla! mentet, men icke såsom enkomme represend tanter för sina kamrater, utan såsom reprek sentanter för det hela, hvilka åtnjuta denS fördelen att vara mer än andra förtrogna? med de arbetande klassernas önskningar och 9 behof. De protektionistiska lystnader, somn här och der låtit förnimma sig, afspisade Forster med några få ord, emedan han ansåg dem icke förtjena stor uppmärksamhet. Mot!n klagomålen å andra sidan öfver den oroande? ställningen på fastlandet framhöll han de a 2 pm I framsteg, som friheten gjort i de flesta stater i Tyskland, Österrike, Ungern, Italien, Spanien och på senaste tiden äfven i Frankrike. Af den personliga styrelsens störtande S i sistnämnda land väntar talaren mycket för Y frihetens befästande i hela Enropa, och ij2 afseende på Amerika hyser han inga farhåF gor. För öfrigt inlät han sig icke på den d utrikes politiken, men lade deremot sina åhörare på sinnet, att man nu hemma hos sig? måste låta nedrifningspolitiken lemna plats!) för uppbyggnadspolitiken. Efter hvart annat b har man bortsopat inskränkningarna för kaF tolikerna och judarne, spanmålstullarne tillika S med en mängd monopoler i affärsrörelsen, del5 fattigare klassernas utestängning från natioI nens. lagstiftande verksamhet och slutligen 5 den irländska statskyrkan. Nu måste man f ifrigt lägga hand vid nya lagars utarbetande. t Lätt är detta arbete icke, men det svåraste t torde kunna anses undangjordt, då partipas! sionerna icke längre skola så störande som ! förr förhindra det goda verket. Enligt officiel uppgift ha de verkliga stats-C utgifterna för det med den 30 Sept. 1869 slutande finansåret icke öfverstigit de verkliga statsutgifterna, i följd hvaraf den komite, som s har bestyret med statsskuldens afbetalande,! icke eger nägra penningar att dertill använda under det till slutet af Mars 1870 räckandes finans-qvartalet. f Det har redan i längre tid berättats, attlå amiralitetet legat i underhandling med flerel: affärshus om försäljning af statens. varf i Woolwich; något gynsamt resultat tyckes man dock ej ha lyckats ernå, ty enligt annons i Däily Telegraph skall varfvet i dessa dagar försäljas på offentlig auktion. Sedan regeringen flere gånger sett sig för-1 anlåten att afslå ansökningar om understöd :t till en omfattande utvandringsplan för att för-, minska fattigdomen bland massorna, har nul; residenten för fattigvårdsdepartementet Gö; schen ur egen kassa skänkt British and co-: lonial emigration fund ett bidrag af 10 sh.l; åt hvardera af 2000 utvandrare, i fall före-, tingen under det löpande året förhjelper detta ; antal att utvandra. Lika stor summa förl. ytterligare 2000 utvandrare har firman Fräh-. Ting Göschen, i hvilken presidenten för fattigvårdsdepartementet är delegare, tecknat. . En mängd utvandringsföreningar hålla på att . bildas bland arbetarne, hvilka skola ställas il. förbindelse med centralföreningen. I Edinburgh hölls den 17 dennes ett ganska talrikt besökt möte till förmån för rösträttens utsträckning för qvinnor. Underhusmedlemmen Duncan Maclaren förde ordet, l och flere andre underhusmedlemmar, såsom Jakob Bright, d:r Lyon Playfair och sir David Wedderburn, bivistade mötet. Åtskilliga resolutioner, gående ut på att bevilja qvinnan rösträtt, blefvo antagna, bland andra en af d:r Playfair föreslagen, att qvionor under samma omständigheter som män, hvilka ega eller besitta nyttjande rätt till jordegendom eller hus, skola vara röstberättigade. Under den senaste parlamentssessionen antogs en lag, som tillåter qvinnor, hvilka uppfylla de föreskrifoa allmänna röstvilkoren, att deltaga i kommunalvalen. Denna lag är dock icke tilllämplig på gifta qvinnor, emedan ifrågavarande rättigheter tillkomma deras män, men icke dem sjelfva. Agitationen går nu ut på att utsträcka den qvinnan redan beviljade kommunala rösträtten äfven till parlamentsval. Sedan på försök med den nya kanon för marinen, som benämnes Woolwichkanonen, och den dertill af öfverste Palliser uppfunna projektilen, mycket krut bortslösats och till bådas beröm hela floder af bläck strömmat, ingick för några dagar sedan från det till kanalflottan hörande pansarfartyget Herkules den nedslående underrättelsen, att vid ett skott ur den väldiga 18-tons-kanonen icke blott projektilen brast sönder, redan innan den hunnit ur kanonen, utan äfven denna sistnämnda blifvit betydligt skadad invändigt. Man börjar redan göra sig förtrolig med möjligheten att nödgas taga sin tillflygt till andra slags kanoner eller projektiler. Tillståndet i Irland beskrifves såsom alltmera oroväckande för den allmänna säkerheten. I flera grefskap, isynnerhet i Westmeath, höra hotfulla bref till ordningen för dagen, och många, personer, som mottaga sådana, hålla dem hemliga, för att ej. oroa sina anförvandter och allmänheten. Dessa hotelser riktas numera icke blott mot jordegare och deras förvaltare, utan älven mot andra samhällsklasser. Så bekom nyligen en advokat ett bref, hvari såväl han som hans hufvudman hotades med döden, om han i en pågående rättegång skulle föra enjordegares talan mot: dennes arrendator. Konungariket Italiens finansminister Sella lär icke förr än i senare hälften af Februari