hå ETERN STOCKHOLM den 21 Januari Ett obehagligt missljud skär igenom den välkomsthelning, med hvilken konungen mottagit den nyss öppnade riksdagen. Orden ökad beskattning,, som mötte i trontalet och som utvecklas i statsverkspropositionens yrkanden om förhöjd bränvinsskatt och ny bevillning, ha säkert varit en lika oangenäm öfverraskning för flertalat af representanter, som de blifva det för flertalet af de skatt. dragande. At de två utvägar, som erbjuda sig för att bringa jemnvigt i budgeten — såvida man icke vill anlita den tredje, att för behofvens fyllande upptaga lår — synes den ena, minskning af utgifterna, ännu icke hafva ingått i vår regerings föreställningar. Den andra utvägen, ökad beskattning, är den enda, till hvilken hon vet att hänvisa riksdagen. Det återstår att se om från riksdagens sida några allvarliga bemödanden skola göras att anlita den förstnämnda utvägen för att åstadkomma den störda Jemnvigten. Men äfven om man antager, att någon väsentlig minskning i de föreslagna utgifterna icke står att åstadkomma, måste man förvånas öfver hr finansministerns förslag till de behöfliga medlens åstadkommande. Besynnerligt nog synes han me, då utan tvifvel, till följd af förlidet års goda skörd, vtsigterna något ljusnat i landet, och det är grundad anledning hoppas på ökadt lif i rörelse och näringar, och till följd deraf på en ökad konsumtionsförmåga hos befolkningen, hvilket allt plägar ofelbart medföra tillväxt i statsinkomsterna under flere titlar, — nu, säga vi, synes hr finansminstern med ens ha förlorat den tillförsigt, som han egt och uttalat under de hårda årens brydsamma förhållanden. Han synes nu hafva förlorat tron både på tillförlitligheten af medeltalen för en längre följd af år och på all utveckling, der sådan förr antogs såsom alldeles gifven och der den verkligen på goda grunder kan antagas komma att ega rum. Nästan med afs seende å alla de vigtigare inkomsttitlarne råkar hr finansministern sålunda i motsägelse med sig sjelf, med sina egna förut uppgjorda beräkningar och uttalade åsigter. Vid beräkningen af statsverkets inkomster, — sade han vid förliden riksdag — kan man gå till väga på tvenne olika sätt. Antingen kan man upptaga dessa inkomster till det pbelopp, hvartill desamma. visat sig uppgå under normala förhållanden — d. v. s. under hvarken öfverdrifvet goda eller öfverdrifvet dåliga år —; eller ock bör man nedbringa dem i kalkylen till den siffra, hvartill under mindre gynnsamma förhållanden de visat sig lägst uppgå Frih. af Ugglas förklarade, att det senare alternativet visserligen vore för en finansminister det angenämaste, ty det vore han, som i främsta rummet bure ansvaret för om staten icke ginge ihop, men det förra var enligt hans öfvertygelse det rätta. Han trodde nemligen icke ätt vi finge, till följd af några års mindre goda förhållanden, antaga, att våra inkomster i framtiden skulle allt framgent komma att nedgå och på dessa olyckliga, förhållanden bygga anspråk på för jd beskattning m. m, d; Sådana voro de grendsatser frih, af Ugglas uttalade i Januari månad 1869, och det var med tillämpning af dem, som han då törsvarade sina beräkningar för 1870 års budget. Han antog sålunda, exempelvis, att jernvägstrafikmedlen borde för 1870 kunna beräknas till 6,500,000 rdr. Det då Kyss tilländagångna året 1868 hade likväl i afseende å jernvägstrafiken givit ett ganska vgynnsamt resultat. Men hr finansministern påminde om, utt Carlstad—Kristinehamnsbanan skulle under loppet af 1869 komma att öppnas, och antog derföre, att. man för 1870 kunde med trygghet beräkna bruttoinkomsten till den af honom föreslagna .summan, helst hän dervid beräknade, endast ep brattoinkomst af 25,000-rdr pr mil-å den nyöppnade banan, under det brättoinkornsten redan från jernvägarnes början uppgått till 36,000 rdr pr mil. Nu är det återigen fråga om år 1871, då samtliga banorna, och äfven den nyöppnade delen, varit ett år längre trafikerade och det följaktligen kan väntas, att trafiken å dem skall ytterligare hafva något utvecklat sig, Dertill kommer att de sista månaderna af förlidet år visat en ganska afgjord tendens till ökad liflighet å statsbanorna — en påtaglig följd af den goda skörden —, och slutligen att det väl är anledning antaga att under loppet af 1871 hela den nordvestra banan -blir öppnad och således under någon del af året trafikerad, såvida nemligen riksdagen beviljar det för.i år begärda ökade anslaget af 1,600,000-rdr: till nämnde bana. Men alla dessa omständigheter, dem hr finansministern väl icke bort förbise, ha icke gifvit honom mod att hoppas å en ökad bruttoinkomst af jernvägarne år 1871 och att beräkna ringaste tillväxt i trafikmedlen utöfver den för innevarande år antagna summa. En sådan torde dock kunna vara att med temlig trygghet motse, och bör RER VEKTORER