HRM AUUNLA BEVIG LILI SROLEUUUTBESEA VE SVUPEIRSNVA NS et enda obehag vi haft att beklaga osslh fver. Vi hade rest i föga talrikt och iall-!d vänhet ganska hyggligt sällskap. Hvar ochlw n af oss hade haft att disponera öfver två m nda till fyra platser, hvilket något så närg rsatte oss för vagnarnes dåliga beskaffenhet. t Promotory fingo vi byta om vagnar. Union-!C olaget trafikerade banan från denna punkt !C ch detta bolags materiel ställdes till vårs isposition. De nya vagnarne voro beqväma ls ch väl inredda, men vi fingo ganska dyrt!k etala för detta tillägg till vårt välbefin-g ande. Först måste vi, liksom i Sacrajs ento, sjelfva draga försorg om våra effek-!n ers förflyttande, och tjenstemännen, som ans; ågo sig ej behöfva bry sig om oss vidarelb edan de förskaffat oss fram utan att någon ä lyckshändelse inträffat, hjelpte oss icke det !s vinsta. Naturligtvis blef jag förtörnad då lv ag såg denna likgiltighet hos konduktörerd ch bärare, och jag kastade en orolig blick !h t alla håll för att få syn på våra effekter, i å jag på sidan om vägen fick sigte på en li op kollys, som lågo huller om buller. Närla ag såg närmare efter upptäckte jag i högen k n del af mina reskamraters och allt mitt!F agage. Vi lyckades med mycken möda lk amla ihop alltsammans, bära in det på lfi len nya trainen och) få allt inregistre-ib adt ända till Wasatch. Det var icke möjigt för oss, af orsaker som man ej ville uppIn ifva, att erhålla biljetter längre än till denna r tation. Alla dessa förberedelser hade emel-( id tagit god tid, och när vi stego upp ilt ragnarne voro redan de bästa platserna uppd agna och inkräktade af Union-jernvägenst urbetare. ( Jag har både i Amerika och Europa va-o it tillsammans med folk, hvilkas utseende ls ngitvit föga förtroende, men aldrig har jag c någonstädes förr befunnit mig i en samling s nenniskor, som förefallit mig mer farliga äp r mina nya reskamrater. De hade just af-ls slutat sina arbeten, och börsen tycktes de alla lf ha väl späckad. De fördes från Promotory till andra punkter af linien, åt Chicago och Newyork till. Att döma af deras morska hållning fann man, att de betraktade sig nästan såsom herrar på den väg, de byggt. De voro nästan utan undantag unga och starka karlar med bronsfärgad ansigtshy,. med trotsigt utmanande, oförskämda blickar. ! Det var tidigt på morgonen när jag sågt dem för första gangen, men många af dem hade redan, enligt hvad man tydligt såg, ojort allan heder åt whiskyn från Promotory. Att döma af deras tal och anletsdrag utgjordes största antalet af irländare och tyskar. När skjortkragen eller skjortärmen kommit i oordning eller genom någon häftig rörelse mössan föll af, sågs strax mannens från norden hvita skinn; vanan att alltid ha hufvudbonad på sig hade gjort att den brännande solen ej förmått bryna deras pannor. Denna egenhet ökade ännu mer det ovanliga i deras ansigten. De sågo ut soml: om de varit tatuerade. Alla hade de en revol-: ver i sina lifbälten och deras bullersamma häftighet gjorde grannskapet oroväckande. De beredde dock artigt plats åt damerna och obeqvämade sig något till och med för oss. Ehuru högljudda och ogenerade, iakttogo de dock sins emellan ett slags artighet och behandlade hvarandra, utan att tvinga sig dertill, med en viss aktning. Hvar och en visste antagligen, att ett uppträdeivagnarne skulle l. skada dem i bolagets ögon och de förhöllol. sig derför städadt äfven sinsemellan. Bevis derpå erhöll jag genast. En af arbetarne hade stigit upp för att gå ut att röka på platformen; när han kom tillbaka fann han sin plats upptagen och han nöjde sig med att slå inkräktaren på axeln och säga: Nihar tagit min plats. Den andre, som visst icke såg ut som om han lade stor vigt på belefvenhetens reglor, reste sig upp utan att svara och satte sig på ett annat ställe. Då de gingo ut och in i vagnarne samt på restaura. tionerna vid vägen, gjorde jag dylika observationer. De voro tydligen karlar, som, kännande sitt värde; ansågo det ej löna mödan att gräla för småsakers skull — med ett ord vi hade ej någon anledning den gången att beklaga oss öfver dem, Jag hade till granne en af dessa muntra turar, en lång, vacker karl med atletisk kroppsbyggnad. Han hade druckit något för mycket för att Vara. treflig att sällskapa med och whiskyn hade gjort honom pratsam. Han inledde samtal med mig och frågade mig om nyheter från San Francisco, talade mycket om det glada lif han hade fört i Corinne och i Wasatch och berättade historier om äfventyr i spelhas och om slagsmål, i hvilka han varit en lifiig deltagare. Hans ögon hade fallit på en fickrevolver, som jag hade bredvid mig; han bad mig att få se på den och handterade den strax med en kännares skicklighet. Hvad skall den der leksaken vara till? sade han. Jag förklarade honom, att vapnet, trots dess litenhet, var väl gjordt och fullt användbart för sitt ändamål; men då började han storskratta. Komma. bland oss med en revolver af den der kalibernp, sade han, det är som om pni ville skjuta bufflar med småhagel. , Nej tack, se här, den här sorten ska det vara. Och nu drog han fram sitt vapen, som han hade i bältet och som var så stort, att det mer liknade en karbin än en pistol. Efter en stund anmärkte jag, att jag önskade läsa och att hans samtal ej roade mig mer; han svarade i glad ton, att han inte keller var road längre af att samtala, ty han ämnade taga sig en lur, och så kröp han upp i ett höra och somnade djopt 3 ågra miles från Promotory passerade vi en viadukt, som var föga säkert bygd. Denna farliga passage skulle snart bli reparerad, enligt hvad man berättade mig; under tiden riskerade hvarje dag flera hundrade personer sina lif der. Bear-River-City eller Corinne och Brigham City äro de sista stationerna på Centralbanan, Afståndet dem emellan är blott 3 miles, men de äro hvarandra anmärkningsvärdt olika: Corinne är en kristen stad, en gentil stad, såsom den kallas i trakterna af Saltsjön, medan Brigham City är mormonismens härd. Denna sekts lärjungar synas mig ej värda stor sympati, emellertid hafva de med all deras trötta de tråkighet några egenNS VDA DR TR, AK POV s JON IRA JP TE