NICKE HULTS FLAMMOR.) BERÄTTELSE AF FRANS HEDBERG. Jay efter det nu ä sagdt, så må det då i Herrans namn fram, jag kunde inte hjelpa att jag inte kunde smälta att unga herra skulle gå och gifta sig i den der fasliga slagtarfamiljen, och så fick jag höra af tru Karlson Vere på mjölkmagasinet att den der unga knekten skulle vara tokig i slagtardottern också,-och då gick jag ten och talte om för honom: alltsammans, och sa att han skulle akta sig för unga hberrp, och vill nu unga herrn köra bort mig, så göret; men si, häst. kött ville jag inte äta på gamla dat; — och byrån tar jag med mig... Och salig ålderman och frun som ä i himmelen, di ser nog di, att jag villa väl och derför var det som jag gjordet! Och Stina gret sina modiga tårar, och såg så bevekande på Nicke, att hans goda hjerta öfverröstade hans sårade fåfänga, och han sade efter en paus, under hvilken Stina darrade så att kaffekoppen klingade mot kannan: Jag förlåter Stina, för den här gången! Borsta mina stöflor! Gud välsigna unga herrn för det. Drick no kaffe medan det är varmt. Men, slagtarmamselln ? Hon är förlofvad — sedan i går afsel svarade Nicke tragiskt, i det han. vände sig åt väggen. Förlofvad!s ropade Stina glad, i det hon ) Se Ar Bi or 1—14;