slag, ty en blyertzpenna är vanligen det blygsamma redskapet. Vill sällskapet det eller det? Blandade jaoch nej; började återupprepningar af det redan -många gånger sagda och vederlagda, föranleder åter en af: de ofvannämnda två eller tre att föranstalta Jen votering, Under det denna pågår lossas alla tungans band och barnuppfostran, smörpriser, middagsbjudningar och nya moderinI kräkta terrängen så fallständigt, att det bestämmande ja eller nej ofta nog gifves hur I det faller sig och, just som i Andra kammaren någon gång plägar tillgå, voteringens utgång på ett förvånande sätt motsäger diskussionen. Vanligen är en ny fråga före innan den förstas resultat är kändt, och så fortgår tills den långt framskridna tiden låter den ena efter den andra smyga sig bort. Slutligen är blott den lilla kärnan qvar och då när det både i figurlig och verklig mening blifvit andrum, då göres det egentliga arbeItet, då fördelas de olika uppdragen, inhemItas nödiga upplysningar, anordnas detaljer Im. m,, och dermed är det för den gången slut. Frun hemkommer lifvad och ifrig, nöjd med sin förmiddag, kanske äfven med sin nya hatt, för att vid middagsbordet servera mannen en liten pikant ragöut öfver sammankomsten. Och mannen skrattar och tackar sin Försyn, den farisåen, att de, männerna, ej äro som dessa andra publikaner, qvinnorna. Men om vi skulle göra en liten revue öfver de gode herrarnes bragder på samma fält? Om vi skulle lyfta på förhänget till de ryktbara måndagssammankomsterna vid ett visst torg i hufvudstaden, der jemnvigten i Europa antagligen skall justeras? — men vi äro sjelfva för mycket diplomater att så kasta vår afhandlings lilla blygsamma julle in i de kosmopolitiska bränningarna! Det finnes inom dessa sällskap — vi återgå till våra damer — en liten social stege af utmärkelser, hedersplatser, förtroendeposter, som sporrar för äregirigheten; der finnes rikt tillfälle att vinna och begagna inflytande öfver andra, der gifves fritt spelrum åt qvinnans administrativa förmåga och här finner hon ett fält för sina kunskaper, sin förmåga och intelligens. Har hon ordets makt, i högre betydelse, är här nästan det enda tillfället att pröfva och öfva den; det offentliga talet är en god tuktomästare för det tanklösa mångordiga pratet. Kan hon skrifva, törefaller der alltid uppsatser, utlåtanden, ansökningar m. m., hvartill hennes penna behöfves. Lägg härtill det goda hjertats tillfredsställelse att tro sig medverka till ett godt och nyttigt ändamål, — och man kan ej undra på den dragningskraft detta slags verksamhet på så många utöfvar. Ja, det blifver dem till slut ett stimulus, hvilket de ogerna undvara, och med hvarje återvändande vinter upptaga de gerna detta arbete i den allmänna barmhertighetens tjenst; i åtskilliga fall ett icke alltför obetydligt arbete, fyllande just de timmar, hvilka annars egnades åt flärden eller ledsnaden. . Men frågan har äfven en annän sida. Hvad vinna de fattiga och hvad vinner fattigvården? Man må gerna invända att ett enda menniskolif räddadt från hungersdöd, ett enda barn frälsadt från brottets bana, uppväger tio fall der hjelpen var ett misstag och almosan blott alstrat otacksamhet; att denna otacksamhet, missnöje och anspråk nu spridt sig så djupt och så vida omkring är dock ett sorgligt faktum som ej får förbises. Knappt är någon tiggare nu för tiden så usel att han ej ser eller hör en tidning, och knappt något tidningsnummer som ej har en extra gåfva till stadens fattiga, att omtala. De fattigas pockande på dessa summor, deras oförsynta anklagelser för underslef vid dessa medels förvaltning, äro rentaf otroliga. Tacksamhet må man ej begära i denna endast om rättigheter talande tid, men den snabba utvecklingen af dylika tänkesätt hos de lägsta klasserna är ett handgripligt bevis på det nuvarande allmose-systemets ohållbarhet. Dessatom tillkommer här ännu en sida af frågan, hvilken vi nu blott kunna antyda. Skyddsoch arbetsföreningarne, de hufvudsakliga föremålen för den qvinliga verksamheten, hafva till uppgift att skapa arbete der sådant ej finnes och tillhandahålla det under gynnsamma vilkor: Utan afseende på efterfrågan alstras här en tillförsel som behöfver ett verksamt skydd för att kunna uppehållas. Så länge ett eller annat dussin fattiga qvinnor hvarje vecka kunde förtjena en liten penning var derom intet att säga. Men nu sedan de arbetstagande växt till hundratal inom hvarje församling, sedan tiotusentals rdr omsättas och, utom de frivilliga bidragen, äfven 4000 rdr at stadsfullmäktige anslagits till arbetsföreningarnes upprätthållande — nu får saken ett helt annat utseende. Konkurrensen blifver omöjlig för den som vill söka arbete utan fattigbetyg, fabrikationen af åtskilliga artiklar länkas ur de gamla fotspåren och man skapar alltså på visst sätt, alltjemt nya fattiga. Den onaturligt tillkomna arbetsprodukten måste på ett lika onaturligt sätt realiseras och visar i smått alla protektionismens bedröfliga följder. En vidars utveckling af detta ämne skulle föra oss för långt och det är blett i dess samband med qvinnans arbete och sysselsättning vi här vidrört det. Vi tro åke heller att hon har någon alldeles särskild kal-: lelse till denna slags fattigvård, utan att hon med sådan ifver omfattat denna verksamhet blott af ren brist på nästan hvarje annan : utväg. Det är derföre vi ock med glädje ! helsa hvarje nybruten väg, på hvilken hon ! kan gå framåt till allt flera och mera tack-! samma arbetsfält, kan öka sina kunskaper : ; j : ock vidga sina nu så ofta trångbröstade åsigter, och särskildt synes oss inbjudningen till Stockholms högskola äfven i decta innebära goda löften för framtiden. Låt henne blott fritt få ösa ur kunskapens källa så länge, så 1 djupt hon förmår, och hon skall en dag ej behöfva begär söka, tigga som en almosa hvad som dock är hvarje menniskas första pligt och rätt — ett fritt och sjelfständigt arbete. L.N. Från San Francisco till Newyork. 1 J q S I SEEN RERENETSSKENEND f 8 E Reseanteckningar af Rodolphe Lindan, J n