Ae Ra LS Ra TRE -) det sätt, hvarpå van Lennep begagnar detta AR RET f-— RN EN AT käk BÄVERN Fö a NR motiv och derur tager en storartad uppränning till en romantisk tidsskildring är helt och hållet originel. Berättelsens början förflyttar oss med ens midtin utistudentlifvet i Leyden på 1820-talet. Förf. tecknar detta Nfiall sin egendomlighet och spirituella ysterhet med ett lif, en värma och en åskådlighet i de minsta detaljer, att man skulle vara tärdig att tro, att denna teckning icke härrörde från en gubbe och dertill en gammal statsprokurator, utan från en ung man, som endast för få år sedan lemnat akademien. Man får bland annat bivista ett sammanträde, hållet på en studentkammare af sju sinsemellan till börd och vilkor, till lynne och anlag himmelsvidt skilda kamraIter, som dock tillsammans bilda ett kotteri, en liten vitter klubb, kallad de törstiga Plejaderna och utgörande ett slags parodisk imitation efter des. k. Rederykerkammer, ett slags litterära sällskaper, som isynnerhet på 1500-talet florerade i Holland. Måhända ha här föresväfvat författaren några direkta reminiscenser från det vittra kotteri, som han under sin studenttid i Leyden bildade tillsammans med sex andra studenter: de sedermera berömda professorerna Da Costa, Boscha och van der Hoever, ministern Elout, litteraturhistorikern De Vries och den berömde statsoch vetenskapsmannen Falk. Läsaren får vara vitne till de kostligaste parodiska ceremonier och de mest uppstluppna impromptuproduktioner i buoden stil! Det är S:t Niclasafton, då man i Holland plägar skicka hvarelandra presenter. Det bultar på porten, och då den öppnas sticker någon in en korg. Då .depna intages.och-öppnas finner man, att den, i stället för pastejer, som man hade väntat, innehåller ett ryfödt flickebarn. Sedan den första förbluffelsen hos de upprymda studenterna lagt sig, fatta de formligt beslut, att detta barn skall bli de törstige PlejaIdernas fosterbarn, att hvar och en af dem j skall, i sin mån, bidraga till flickans underI håll och uppfostran samt en gång i framtiden till hennes hemgift. En af dem, som är jurist, upprättar bärom ett formligt bolagskontrakt, som de allesamman underteckna. Flickan får efter dagen namnet Klaasje (vulgärt holländskt femininum af Niklaas elIneroa äro anbragta, utan framför allt den det må uppenbara sig hos en ringa och okunbakom hvilket man känner slagen af det lrika, memniskoälskande hjertat, det är ett llöje, i hvilket man ser tårarne framskimra. I Han låter oss blicka in i åtskilliga af det I sociala lifvets brister och skuggsidor, men detta I rättelsen till afhandling eller genom hopade öfyerdrifter till satiriskt pasquill. ldom gör, verka icke störande, derföre att de licke, såsom fallet eljest så ofta är, isynnerI nerhet hos feminina romanskribenter, utgöra nya, omogna läsefrukter, eller tankeöfningar, (som förf. anställer för sin egen räkning, för Iskö Isis ler Klaas) och: efter sällskapet, som antagit sig henne, tillnamnet Zevenster (sjustjerna). Det är denna flicka, som blir bokens hjeltinna och det är de öden och pröfningar hon har att genomgå under beröring med ochinverkan af de till sin karakter och sin lefnadsställnirg så olika fosterfäderna, som utgör bokens romantiska innehåll Det blir härigenom en mångdubbel lifsoch karaktersskildring, icke blott för hjeltinnan, utan äfven för alla kontrahenterna; Författaren inför dessutom inom ramen af sin skildring ett stort antal andra personligheter från samhällets alla områden och det torde väl vara exempellöst att finna en så stor mängd olika karakterer, klart tecknade och konseqvent genomtörda äfven i de minsta skiftningar. Åfven underordnade bipersoner framstå lifslefvande och i en plastisk åskådlighet, som röjer mästarens hand. Med utomordentlig säkerhet håller. författaren förvecklingens många trådar och ingen af dem visar gig vara öfverflödig och blott tillkommen för fyllnads skull eller för en liten tillfällig effekt. Med bred och saftig pensel målar han lifvet i Holland inom alla samhällsområden ifrån den förnämsta landtaxistokratien och de patriciska millionärernai Amsterdam till de största städernas uslaste drägg. Hvad som verkar att berättelsens bredd och omständlighet icke tröttar eller gör intrycket af senilis garrulitas, är icke blott den mästerliga karaktersteckningen, som gör att man får ett verkligt lefvande intresse för personligheterna, deras utveckling och öden eller den skicklighet, hvarmed de flerfaldiga kollisiohumor, af hvilken det hela är genomstråladt. Författaren ler åt det förvända, det dåraktiga, det klumpigt missriktade, åt snobberiet, nig byläkare på landet eller hos den fashionabla hatvudstadsbankiren; men det är ett löje sker helt. naturligt i och genom sjelfva den poetiskt sanna skildringen och utan att någon tendens, något didaktiskt element trän-ger sig i förgrunden, för att förvandla beDe smärre tankentflykter förf. understunatt söka komma till klarhet i afseende på de enklaste metafysiska begrepp eller moraliska sanningar, utan i stället frukter af en snillrik och ädel mans djupa och mångsidiga lifserfarenhet. I händelsernas utveckling pir man på mångfaldigt sätt en Nemeivina, en yttring af dessa moraliska veridslagar, hvilka verka lika säkert och regelrätt, som de fysiska, ehuru vi i lifsförhåls landena endast skymtvis kunna följa dem på spåren. J d I a t d Å i AL d , Å L 4 a r Klaasje Zevensters lefnadsöden är — för att i kortbet sammanfatta vårt omdöme — ett af dessa verk, som icke äro skapade att lefva för dagen; det skall i framtiden räknas bland de verk inom skönlitteratnren, som ger efterverlden en sann, poetiskt utpräglad bild från vårt århundrade, Det är oss ett nöje att kunna egna särskilda loford äfven. åt öfversättningarne af de båda böcker som vi härmed anmält. Cherbuliez roman är, isynnerhet i de poetiskt djupa skildringarne af det inre lifvet hos den af passionen till vansinnets brant drifne Ladislas Bolski, mycket svår att öfversätta. Vi tro ock, att man helst bör, om möjligt läsa den i original; men hr Backman har som öfversättare gjort allt hvad möjligt är och utvecklat en smak och skicklighet, som äro beundransvärda. Btt liknande beröm böra vi egna hr Blomberg, som röjer en förtrolig bekantskap med holländskan och sam isyn14 : däldringen af etndentkinhhen i