LITTERATUR: TIDNING. Innehåll: Två römaner IL. — Svensk Litteraturtidskrift. — Framtiden, tidskrift för fosterländsk odling. — Odhner, Lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks historia. — Folkelesning. — Liueraturoch konstnotiser. Två romaner. Ladislas Bolskis äfventyr. Roman af Victor Cherbulics. Öfvers. från frenskan af OC. J. Backman. (Stockholm Ivar Heeggström.) Klaasje Zevensters Lejnadsöden af J.v. Lennep. Öfvers. från holländskan af C.J. Blomberg. (Hernösand, J. ÅA. Johansson.) IL Det andra af de båda arbeten, som vi här tillsammanstält, är till skaplynne, innehåll och omfattning mycket olika med Cherbulicz nyaste roman; men de ha det gemensamt, att de äro fulländade konstverk och tillhöra den nutida skönlitteraturens allra yppersta företeelser. Det är numera temligen sällsynt, att se större från främmande språk öfversatta romaner särskildt utgifna; det är nästan endast hrr Backmans och Bonniers periodiska häfte-publikationer samt tidningarnes följetonger, som göra den svenska allmänheten bekant med utlandets nyaste romanlitteratur. Vi blefvo derföre ej litet öfverraskade att från en förläggare i Hernösand erhålla en från holländskt original öfversatt roman i 5 delar. Redan detta och författarens berömda namn var egnadt att väcka vår uppmärksamhet. De fem digra volymerna om tillsammans 1750 sidor sågo visserligen litet afskräckande ut; men vi grepo 0ss modigt an och vi hade icke hunnit långt, innan vi funno, att här, var någonting vidt skildt från den lösa mat, som de flesta nutidsromaner lemna; redan efter det vi läst de 6—7 första kapitlen var intresset så väckt, att det icke längre var ett arbete, utan en vjutniog; det gick lätt nndan med den ena delen efter den andra och då vi slutat det hela, lade vi bort detta arbete med den upplyftande känsla man erfar, då man helt oförmodadt fått göra bekantskap med ett mästerverk, vitnande om stor rikedom både i snille och hjerta och om ett moget och folländadt konstnärskap. , Holländska litteraturen är hos oss mindre bekant än den borde vara. Den företer visserligen större omfång och betydelse såsom lärd och vetenskaplig än som folklig litterator; men äfven den rent nationella. holländska skönlitteraturen har att uppvisa ett stort antal verk af framstående betydelse och oförängligt värde. Efter Bilderdijks dödär Jaoh van Lennep odisputabelt Hollands förnämste diktare; det är han som i sitt land stått i spetsen för en liknande omhvälfning på vitterhetens område, som den hvilken hos oss skett genom den 8 k. nya skolan. Född i Amsterdam 1802 blef han 1824 juris doktor i Leyden och harsedermera verkat såsom praktisk jurist och folkrepresentant, Redan såsom student utgaf han Akademiska idyller, som tillvanno sig utomordentligt bifall. Hans beröm såsom stor skald grundlades dock egentligen först genom hans ,Nederlandsehe legenden, ihvilka han i den mest anslående poetiska form behandlade sitt lands sagorika forntid. Derefter följde tre större episka dikter: Jacoba en Bertha, De Strijd med Vlanderen och Het hujs ter Leede en Acegilov, hvilka utmärka sig för trohet mot historien, poetisk uppfattning och glödande fosterlandskärlek. Han skref äfven ett större antal dramatiska arbeten och var den som först införde Shakespeare på den holländska scenen. Bland hans talrika romaner var De Roos van Dekaman (1837) den första, hvilken genast ådagalade, att han äfven i denna art af. produktion var mästare, Så har van Lenneputvecklat den allrastörsta mångsidighet och med glänsande framgång försökt sig i nästan alla diktarter. Häsom diktare är han romantiker i ordets bättre mening; oaktadt sin förkärlek för fornhistorien, de gamla sägnerna och sagorna, står han dock i innerligt sammanhang med nutidens lif och idger. Han har en eldig fantasi, skarp psykologisk blick, som visar. sig i de sannaste och mest fulländade karaktersteckningar, och ett herravälde öfver formen, hvils ket låter honom både i bunden och obunden fälten. et behagligaste sätt utvpvkla alla