2 NICKE HULTS FLAMMOR.) BERÄTTELSE AF FRANS HEDBERG. Hvad attan tusan är det här för slag? ropade värden med stentorsröst, ska ni ställa till baluns före suppen? Det var ett förbaskadt klinkande! n kan ju inte hålla reda på kortlapparne en smull... Men se, bara de der förbaskade knektarne komet, så ska det då alltid bli något krångeln Tack för artigheten, kära farbror! ropade Edvard skrattande, men det borde väl farbror veta att när ungdom är tillsammans, så vill den dansa också. Inte ville någon dansa innan du kom; inte? Men du har då alltid varit en dansmästare i alla väder. Ja, jag hör att farbror säger det! svarade Edvard tort. Å ,Stark lilla! hviskade frun, du ska väl tänka på att vi ha främmande och att våra gäster — — Jag är inte liten!, förklarade Stark, och ämnade just fortsätta i samma ton, då Ölander ropade åt honom ifrån spelrummet, att nu var det hans tur att inträda i spelet, hvilket i förbigående sagd var mycket väl, ty annars hade kanske inte gästerna fått så roligt. . Men i alla fall var det slut på dansen, och som Clara såg förstämd ut, och gradpasserern fåfängt sökte framlocka ett löje på hen37 Be A, B. nr 1—6,