går långsamt framåt och pustar våldsamt, l: liksom om bördan, det släpar på, blifvit för tung. Bromsarne äro uppmärksamme på sina : platser. Afståndet mellan Penryn och Auburn lt är blott 12 kilometres och skilnaden i höjd l4 mellan dessa båda stationer är 267 mötres.:i Auburn är en vacker by, som sträfvar att li bli en stor stad. En kyrka af rödt tegell! står på en höjd, väl byggda och väl under-i hållna hus, trädgårdar fulla med blommor, buskar och träd, allt ängifver trefnad och ungdom, De amerikanska byarne långt bort i vestern se helt annorlunda ut än våra, Våra byar äro, på några undantag när, sätet för ett gammalt bondestånd. Husen der hafva en karakter af åldrighet; kyrkan, lemningar af ett gammalt abbotkloster, förskritver Isig från sekler tillbaka; gatorna äro trångå, I knaggliga, illa underhållna; i grannskapet Iser man lemningarne af någon gammal Istörre byggnad, som fått ärfva benämninIgen slott och en historisk familjs Vapen-: I sköld. Bland denna samling landtliga hus kan I man säga att det nuvarande icke är vackert; I framtiden utan intresse, blott det förflutiia kan ådraga sig den resandes uppmärksamhet. I Med de amerikanska byarne är det alldeles tvärtom; det förflutna finns icke, så att säga, det nävarande fäktar och bråkar iied brådskande ifver, och nästan mot sin vilja frågar man sig: Hvad skall det bli-af den här byn om femtio eller hundrade år? Kanske ett San Francisco eller ett Chicago. Dessa städer, som nu räkna sina invånare i hundratusental och sina rikedomar i millioner, hade icke för trettio år sedan mera betydenhet än denna lilla by, hvilken vi i detta ögonblick passera. Ilvad som är karakteristiskt för dessa embryoner till städer, det är att alla nästan utan undantag tyckas hafva en förkänning af deras blifvande storhet och anstränga sig från början att göraj sig den värdig. Den minsta byhåla, hade den också bara tio hus, är indelad efter en vanligen storartad plan, alltid klok och regulier. Man ritar på förhand upp många och breda gator, platsen för den blifvande kyrkan och rådhuset är storartadt utstakad och ingen skulle förundra sig, jag är derom öfvertygad, i fall man talade om operahuset, om jernvägen på en plats, der ingendera delen finnes. Andan hos den amerikanska bonden skiljer sig också väsentligen från den franska bondens. Årelystnaden hos den senare inskränker sig, så länge han är ung, till att göra ett förmånligt gifte, hvarigenom han kan utvidga sina jordegor; gammal vorden önskar han blott, att få dö lugnt i sina för-; äldrars hus och att icke bli öfvergifven af; sina barn. Municipalembetsmannens trefär-, gade skärp är höjden af hans politiska dröm1 mar, hvilka hans grannar anse vara vanvettiga. Bonden eller farmern i Förenta Staterna, när han är af äkta amerikanskt ; skrot och korn, tror sig kunna uppnå allt. Det lilla huset, som han uppbyggt eller köpt, säljer han så fort han kan om det kan ske ; med vinst, så att han får bygga sig ett större eller han kan flytta till en annan by eller stad, der hans förtjenster kunna biil.: mera uppmärksammade. Den eller den,l: som jag väl må gå upp mot, säger han, 1 var en fattig stackare för tre år sedan, nu j är han millionär; min kamrat i skolan och Å l som inte hade mer förstånd än jag, är nu bankdirektör, jernvägsadministratör, medlem af kongressen. Jag skall också bli millionär eller annan framstående man. TMan skryter med sådan öfvertygelse, att det smittar och med hans skryt förena sig så mycken energi, djerfhet och verksamhet, att de ofta nog skuffa mycket långt fram den individ, som braverat med sin förmåga. Jag kan ej säga något om den gamle farmern i vestern, jag har aldrig sammanträffat med en sådan. Jag antager att han drager sig tillbaka till de stora städerna för att der söka hvila och lugn, när han märker att hans krafter ej räcka till att upprätthålla hans platsi den lifliga kamp, hvari han i sin ungdom deltagit. Olikheten mellan de amerikanska byarne och våra är alldeles densamma som olikheten mellan så många andra europeiska och amerikanska förhållanden: Ungdom å ena sidan, mogenhet, kanske skröplighet å den andra. Man kommer ovilkorligen att göra denna banala jemförelse, men den är ganska sanna, så utsliten den är och man kan ej ersätta den med någon bättre. Vi fara alltjemt uppåt; vi passera Clipper-Gap, Colfax. Vi befinna oss på 2500 fots höjd öfver Sacramento, som vi lemnade för knappast fyra timmar sedan. Landskapet har förlorat allt det behag det egde i alen, men det anslår inbillningen genom sin hemska och hotande storhet. I lointainen ser man de besynnerligt formade bergspetsarne betäckta af Sierra Nevadas eviga snö. Vi snudda vid en förfärlig afgrund, Cap Horn. På 2000 fots djup och så nära vägen, att man skulle kunna kasta en sten dit ned, sträcker sig en herrlig dal, rikt beväxt med träd och tvärs genom den slingrar floden Yuba sitt silfverband. En af våra reskamrater förklarar, att hans nyfikenhet med afseende på afgrunder var fullkomligt tillfredsställd och att enligt hans tro ingeniören, som verkställt utstakningen af vägen, som kunde vara god för getter, antagligen hade föresatt sig att icke ofta resa på den. Bromsaren, till hvilken han vändt sig, småskrattade och menade att man finge väl se ännu värre Vi passera Dutch-Flat, Alta, ShadyRun, Blue, Cation, Emigrant-Gap. Vi äro a 6000 fots höjd, i en region der banans Könstruerande varit förenadt med ofantliga svårigheter. Vi fara genom tunnelar som tyckas aldrig vilja taga slut, vi resa öfver gapande djup på broar, om hvilkas solidit6 Jag hoppas det bästa, hura klena de än se ut; vi fara på kanten af branter, hvilkas botten ögat knappt förmår urskilja, slutligen åka vi på en sträcka af 40 kilomötres genom en rad af skjul, som nästan utan afbrott löpa hela vägen framåt genom Sierrans snöregion. Dessa snöskjul äro af ett anmärkningsvärdt byggnadssätt, som gifver en egen prägel åt Central-linien. Qn Än nå da böänrradalavnoa aft Qinvran ha LL te Fa DD TV FLÖG DI JA 4 MV SA FR Kö At st ff Jr Jr RN AE fr br EJ) Pärt föl JR Jr ft rt Jä JR RA i rd RER Bra Rd md