ryokahlndelep vid Jagt. I onsdag eftermiddag inträffade i Ringkarleby socken i Ne rike en sorglig olycka, i det en skomakare vid nam Johan Olsson af våda ibjälsköt gin svägerska, tor aren Per Olssöns i Nasta tustru. Johan Olsson gom Varit en ifrig jägare; vär nämnde dag gtade å harjagt i Ramstenaskogen, ock inötte dervic in brörg Höstru, med hvilken han började sam vara. Troligen stod hanen spänd på geväret, son -han kastat på sin axel, ty hastigt afbrann skotte och träffade svägerskan i magen. Dean sårade in skickades genast till Örebro lasarett, men aflec kort efter hitkomsten. (N. 4.) ; — Fernvägsolycka. Från Berlin skrifve: Gen 26-Dec. följande: Den 21 dennes afreste di rektör Renz med extratåg från Wien. Det begagnades af samtliga konstnärerna, liksom af gällskapets hela öfriga personal samt förde dessutom, jemte 132 hästar, allt bagaget och kostade 12,000 gulden till Berlin. För ett sådant prig kan man naturligtvis vätitå sig all möjlig pPåpasslighet, och djuren och de dyrbara sakerna blefvo derför icke heller försäkrade. Den 23, kl. 3 e. m., var det väldiga tåget redan — mellan Desden och Berlin — endast några tusen steg aflägset från den nära Berlin liggande stationen Hotzendorff, då från denna senare ett godståg kom farande, draget af två lokomotiv. Föraren af det Renzska extratåget bromsade genast af alla krafter och försökte alla möjliga larmsignaler för att förmå det framilande godstågot att stanna i rättan tid; men förs äfves. Godstågets förara inåste antingen sofvit Her varit både döf och blind. Sammanstötningen at de tre lokomotiverna skedde med en sådan våldsamhet, att alla tre maskinerna bokstafligen gingo i stycken. De två lokomotivernas häftiga sammanstötning synes ha räddat vagnarne och deras passagerare från total undergång; ty de efterföljande vagnarne blefvo icke så mycket krosgade, som icke snarare till der grad sönderbrutna, att menniskor och hästar timlade å höger oci YenSter på båda sidor om vägen. — Derigenom uppstodo visserligen åtskilliga stötar och kontusioner, af hvilka flera högst smärtsamma och farliga, men något dödsfall egde deremot icke rum. Deremot afledo redan i går två af hästarne, riktiga praktdjur, om två andra har man icke mera någon förhoppning att de skola kunna räddas. För hvart och ett af dessa ädla djur skall direktionen för den Anhaltska banan enligt gina stads gär betala bundra thaler i ersättning, utan afsebidde på dessa utsökta djurs verkliga värde. Af tjenstepersonalen äro flera så illa åtgångna, att jet väl torde dröja veckor, ja månader, innan de kunna blifva fullt återstälda, under hvilken tid de emellertid fortfara att åtnjuta sin i flera fall höga lön. Af de egentliga exeqverande konstnärerna är, märkvärdigt nog, ingen allvarsamt sårad, ehuru dessa herrar och damer befunno sig i den vagn, som var närmast efter lokomotivet. Ännu under: barare är, att äfven tågföraren; eldaren och koiduktörerna öerätliga undkommit med lifvet. Trots ällt detta, borde man emellertid kunna föreställa sig i hvilken sinnesförfattning den första representationen försiggick i går afton. Huset var öfverfyldt och bifallet entusiastiskt; men samtliga konstnärerna tycktes ännu vara slagna af den nyss öfverståndna dödsfarans skräck, och hästarna vöro så skygga, som om de aldrig hade genomgått nåon skola. Direktör Benä pörsonligen var icke ed på extratåget, utan hade kommit den andra vägen öfver Breslau, hade genast gått till hvila här, och erhöll först vid sitt uppvaknande på morgonen underrättelse om olyckan. Å