n I Hocelse att indraga engelska flaggan i Egyp-Iten som för ett ögonblick stämde khediven till eftergifvenhet. Denna eftergifvenhet var dock fästad vid vissa vilkor. Sir Henry lofvade nemligen Ismail pascha att hos Porten jutverka en förnyad bekräftelse af 1866 års ferman i successionsfrågan och att ställa , I khedivens äldste son, tronföljaren Mechmed -) Tevfik, under engelska kronans särsklida be-Iskydd. Emellertid, fortsätter samma bref, gå rustningarna i Egypten sin jemua gång. Flera tusen gamla soldater ha blifvit inkallade under fanorna, i arsenalerna arbetas dag och natt, citadellet i Kairo bestyckas . med reffiade kanoner, och på de punkter af . kusten, der en landstigning kunde verkstäl Ilas, uppkastas batterier och bestyckas med I svåra positionskanoner. In ny emission af 12 millloner pund sterling i statsobligationer .Iger likaledes ett slående bevis på huru IsI mail pascha uppfattat den kejserliga ferI manen. Stora trupprörelser föregå i Albanien, Bosnien och Herzegovina. Turkiska regerinIgen fruktar alltjemnt en slavisk resning, en Ifarhåga, som ej blifvit stillad af det dalmatiska upprorets qväfvande. Hon skall fått säkra underrättelser, att det ungserbiska partiet rustar starkt för att hålla sig beredt på en signal till resning, som hvarje ögonblick väntas. Partiet, som umgås med inga mindre tankar än upprättandet af ett storserbiskt rike, omfattande utom Serbien, Bosnien med Herzogovina, äfven Dalmatien och andra under Österrike hörande landsdelar, skall ha vändt blickarne från sin egen furste, hvars politik är dem för fredlig, till den djerfvare fursten af Montenegro, som skulle bli det nya rikets förste konung. I Rumänien råder, som bekant, en i hög rad ofördragsam anda mot den judiska beolkningen, som genom sin företagsamhet vanvit stor utbredning. Alarmerade häröfver, hade några deputerade i kammaren väckt förslag att regeringen måtte uppmanas att på lagstiftningsväg vidtaga åtgärder för att-hindra den judiska befolkningens tillväxt. Härpå svarade regeringen, att lion med en lagstiftning i sådant sylte ej ville taga någon befattning, utan attkammaren sjelf finge taga initiativ i frågan, om henne så lyster. Kammaren beslöt derpå att att återgå till dagordningen. Underhandlingar pågå i Konstantinopel att den gamla benämningen Donautorstendömena. skall äfven officielt utbytas mot namnet Rumänien. i Resningen på Cuba synes nu vara de facto slut. 1500 insurgenter ha vid Tumas sträckt gevär. Det cubanska revolutionsutskottet i Newyork råder numera till ett allmänt nedläggande af vapnen. Deremot har på Hayti respingen mot Salnave vunnit en nästan full-; ständig framgång. Hufvudstaden Port av Prince är. intagen och Salnave hade blott qvar en enda plats vid kusten. Om kyrkomötets i Rom fjerde kopgregation meddelar Giornale di Roma följande: Den 28 December kl. 9 f. m. samlades kyrkomötets fäder åter i Vatikanens sal till en generalkongregation. Den öppnades med en helgeandsmessa, som hölls af erkebiskopen i Baltimore, monsignor Spalding. Den äldste af generalkongregationernas närvarande kardinalpresidenter läste de föreskrifna bönerna. Efter det högtidliga uppropet af namnen på de 24 fäder, som skola utgöra komiten för kyrkodisciplinen, utdelades röstsedlar till val af den tredje komite, som skall sysselsätta sig med klostrens angelägenheter. Derefter började ,fädren diskussionen öfver trossatserna. Åtskilliga erkebiskopar och biskopar uppträdde såsom talare. Kl. 1 upplöstes kongregationen och debatten skulle fortsättas följande dagen. Hvad som under diskussionen yttrats var ännu följande dagen okändt. Det berättas, att man beträffande vetenskapens och litteraturens villfarelser till biskoparne på förhand utdelat en tryckt, temligen allmänt hållen skrift, som hufvudsakligen är riktad mot den tyska skolan. Vi nämnde i vårt förra nummer, att kardinal Schwarzenberg, som hittills varit själen i motståndet :mot det ultramontana partiet, plötsligt i sista stunden drog sig tillbaka, då det -gälde att skriftligen protestera mot ofeibarhetsdogmen. Han hade förut med stor ifver begagnat sitt inflytande för att förmå de vacklande tyska prelaterna till denna åtgärd. Man hade kommit öfverens om, att e tyska och franska biskoparne skulle inlemna hvar sin särskilda protest. Bland de franska prelaterna uppstod någon oenighet vid valen, hvaraf kardinal Mathieus afresa blef följden; emellertid undanröjdes dessa svårigheter. Kardinal Schwarzenberg hade åtagit sig att anskaffa sina landsmäns underskrift på den tyska protesten. Denna var färdig och undertecknad med namn, som man ej väntat finna bland oppositionen. Men när man den 23 December uppmanade kardinal Schwarzenberg sjelf, som dittills varit rörelsens ledare, att äfven underteckna sitt namn, tvekade han och drog sig slutligen tillbaka. Modet svek honom, Efter sitt affall skall han vara mycket nedslagen till sinnes, men saken kan numera ej hjelpas, och kardinal Schwarzenberg har genom sin klenmodighet åtminstope för tillfället sprängt oppositionen. Slaget torde dock ej vara helt och hållet förloradt; ty de tyska biskoparne lära ådagalägga en förvånande fasthet, och de franska äro synnerligen verksamma. Att biskoparne af de båda nyssnämnda nationaliteterna skulle vara emot läran om påfvens ofelbarhet, derpå var man någorlunda beredd i Rom; men deremot har det väckt stor öfverraskning, att äfven österländningarne, ungefär 60 till antalet, och de nordamerikanska biskoparne bekämpa densamma. Ofelbarhetsifrarne beräknas uppgå till ett antal af omkring 500 och äro utmärkt väl organiserade, men oaktadt de uppträda i så kompakt massa, lära de dock börja något draga öronen åt sig. De frukta nemligen ett farligt vapen, som skulle kunna användas mot dem, nemligen presterskapets och den katolskaj religionsundervisningens utestängande ur folkskolorna. En korrespondent i Rom berättar emeller-!. tid i Neue freie Presse, att ungefär 50 kar-! dinaler och biskopar med kardinal Bilis till ordförande haft en sammankomst i Konstantinssälen i Vatikanen för att rådpläga om fälianda 4två fråmans. I) DPåfuone Afolharhate SNS