SKOPTL LJUS IVA, UKAICUES ee BYALSALLUUCI Skott aflossades nästan ända inpå lifvet p två poliskonstaplar, som stodo lugnt samta lande vid en slagtares försäljningsbord p torget. Den ene blef dödligt sårad; den an dre hoppas man kunna rädda. TYRONE NASSA Från San Francisco till Newyork. RBeseanteckningar af Rodolphe Lindau. (Ur Revue des deux Mondes.) Den 10 Maj 1869, samma dag Pacific jernbanan invigdes, lemnade jag San Franci: 8c0 för att bege mig till Newyork. Några vän ner hade rådt mig att följa den gamla väger vid fortsättandet af min resa, d.v.s. att fars med ångbåt till Panama, att med jernväg ress öfver näset och sedan på bafvet fortsätta änds till Newyork; men jag bade hört framkastas mer än en invändning mot ångbåtsfärder på denna led. Fartygen voro vanligtvis, sade man, öfverfylda af passagerare och kosthållet var dåligt, uppassningen afskyvärd, osnyggheten förfärarde, isynnerhet för personer, som i likbet med nig debarkerat från en af de stora Pacific-paketfartygen, som äro verkliga modeller för ul tänkbar propret6. Under bela öfverfärd skulle jag för öfrigt blott få dåligt sällslap och äfven med den strängate påpasslighet skulle jag antagligen icke unna värja nig för tjufvar till yrket, hvilka exploiterade piketbåtarne med lika mycken djerfhet, och siickligbet som andra skurkar bearbeta de stora städerna i Amerika. De som togt paketbåtarnes parti förnekade icke dessa oroimnde detaljer; deras försvarstal bestod uti att visa, att sjöresan vore, trots dess obehag at flera slag, att föredraga framför resan på Jaciic-jernbanan, om hvilken man ej hade sy någonting bekant. Fartygen, Påstodo d gingo bra, bade skickliga och erfarna kötener; visserligen skulle jag få åtskilliga stå ledsamheter att utstå på öfverfärden, mn jag kvude nära på vara säker att anlinda till Newyork i godt behåll. På väga k land deremot inträffade mycket ofta allvarsamma olyckshändelser och jag behöfå bara öppna första tidning för att öfvertya mig om att, i anseende till den dålig? beskaffenheten af vissa delar af vägen, administratörernas bekymmerslöshet, tjerctemännens oförvägenhet, man riskerade lif o4 lemmar om man äfventyrade färden på Pacie-banan. Ni får iote en gång ersättning för tt -krossadt ben eller en afbruten arm, tlade man, ty både Centraloch Union-bolgen åtnjuta mycket inflytande och en enskildperson, okänd och utan hjelp, hade ingen utsyt att komma ur fläcken med en stämning pidam. Å andra sidan anmärkte man, at det sällskap jag skulle komma ati od paketbåarne och hvilket, det vore ej värdt att oekadertill, innehölle vågra föga angenäma besindsdelar, dock vore mycket att föredtga framför bergsprängarnes, som skulle följ med mig ända till Nevada, eller jordarbetenes vid jernvägen, hvilka man ej sluppe frår förr än i Omaha. Dessa roughs, såsom an kallade dem, voro, enligt min rådgifvare uppgifter, vida farligare än pick-pockets (fictjufvar) på ångbåtarne; de senare skulle tott befria mig från min börs och min klocka men vid minsta konflikt med de förra vore ntt lif i fara. Allt det der ar icke lockande just, men ag såg dock då icke någon anledning till utt blifva molös. Jag känner af erfaenhet, att den mest sannfärdiga berättelse om svårighetern: eller behagen af en resa redogör blott ofilständigt för de personliga ntrycken hos tn som utstått eller njutit lem. För att vpskatta dylika beskrifninsar till deras räta värde måste man genom n kraftanstränging, hvartill mången ej är mäktig, aflägsnasig från den lugna punkten, ler man läser eger hör dem, och sätta sig på samma plats sor hjelten i Odyseen. Allt förninskar sig då etydligt och faror och njutingar antaga Vuliga proportioner. När man eser bland bergn gör dispositionen för svinlel att man bliraopprörd; då man lefver i tt land der inbggarne ha för vana att gå beväpnade, så saffar man sig, innan man emnar sitt hem en revolver med samma likviltighet som ma i händelse af fult väder .ager sin parapl i hand; med ett ord, för utt vandra längt bråddjup eller alltid bära 0 pistol i fickar utan att känna någon sinaesrörelse , behfver man icke vara moligare än den festkommande. Farorna vid n lång resa ärcicke alldeles illusoriska, men ag vet — och et är snarare läsarens än verättarens skul — att man i allmänhet gör ig skyldig till tverdrifter. Personer, lärda nän eller äfventrare, som bege sig ut för tt söka efter dt okända eller efter rikelom, hafva vid många tillfällen gifvit prof )å stort mod oc ett förvånande förakt för aran; men en rsa på jernväg utesluter, det ir ju helt natungt, hvarje tanke på äfvenyrligheter som höra till undantagen. Der wvarest en hel prld af agenter och arbetare inner det vara ör sig fördelaktigtatt vistas, vå platser, som oupphörligt besökas af en växande massa f resande, der kan man utan ;vekan försöka tt i sin tur färdas fram. Under min vitelse i Sau Francisco hade ag mer än en fing befunnit mig i sällskap med bergsprängte och jernvägsarbetare; jag kunde aldrig i Gras, ansigten upptäcka nDåsot särskildt fasväckande och jag fann lätt, utt de möjliga oehagen af ett dylikt grannskap skulle ersätas genom nyheten af en samvaro, på sitt sät förtrolig, med män som gde stort om ickså ej så godt anseende. Hvad angick tjmstemännens på linien betymmerslöshet och våghalsighet, så sade jag ill mig sjelf, att de hade lika stora orsaker att hålla på sing if som jag på mitt, och när jag anförtrodde mig i deras händer fanns let icke något skäl att Fara rädd för expeimenter, som da ostraffadt förnyade under rela. året. Fyra af mina reskamrater från Japan, som också ämmade sig till Newyork, olefvo ense med mig i alla punkter. Färden på jernvägen hade för oss icke blott nyhetens retande behag, den hade framförs allt fördelen af att icke räcka längre än åtta eler nio dagar i stället för tre veckor, som fordras. för att resa från San Francisco til Newyork, via Panama, Bangården ill Pacificjernvägen befinner sig provisoriskt i Sacramento. Linien, som skall förena denna stad med San Francisco, håller man nu på