CKEHOLM den 5 Janmari. ongl. teatern stå under K. M:t ler under H. M:t konungen? läste för någon tid sedan i Stockholmsett kort meddelande i afseende på ;ckomitens verksamhet, hvilket gick ut å, att komiten kommit till insigt derom, det vore en absolut omöjlighet för k. teaern att reda sig med nuvarandeanslag. Resultatet af komitens verksamhet skulle sålunda förmodligen bli en framställning till K. M:t rörande behofvet af högre statsanslag. Af nämnda meddelande vill det synas som skulle komiten i öfrigt icke ha något förslag att göra med afseende på förändring i k. teaterns ställning och styrelse; mera penningar är, allt hvad som behöfs;-får man blott dem, så skall allting gå bra på denz gamla foten. Det heter nemligen, att komitån torde komma att prestera en utredning, som skall visa olämpligheten af att ställa denna koästanstalt under ett regeringsdepartement. Om skådebanan, — säges det. vidarer — skall vara hvad den bör vara, kan den icke umbära stödetraf-ettmecenatskap, som bäst utöfvas af folkrepresentationen i förening med den regerande familjen, med :en fråntegenten utgående styrelse. Denna senåre behöfver derföre hvarken vara godtycklig eller oansvarig, utan kan af. konungen, såsom den sceniska konstens högste beskyddare, i afseende på föredragning, beslutanderätt.och förvaltningskontroller, ordnas i sådana former, att den ingifver allmänheten det största förtroendet och derigenom äfven bäst motsvarar sitt ändamål. Stockholmsposten har sedermera upplyst, att detta meddelande icke, såsom man förmodat, förskrifver sig från någon ledamot i komiten, att det står helt och hållet för redaktionens räkning, samt att endast dennas åsigter, men icke de som hysas af någon större eller mindre del af komiten,. blifvit i och genom detta yttrande uttalade: Detta gläder oss rätt mycket, emedan-man då kan ega någon förhoppning, attskomiten kommer till ett annat resultat, än, det-som i Stockholmspostens meddelande finnes antydt. Ti föreställa oss att insigten derom, att en nationalteater kan och bör ega den största betydelse för ett lands språk, litteratur och hela estetiska bildning, gör sig. alltmera gällande i det allmänna medvetandet, menatt i jemnbredd med denna insigt också följer öfvertygelsen derom, att..den icke kan autgöra en hof-institution och räknas -med till royauteens ornamenter. 3 Det var en tid, då litteråtur ock koäst endast kunde utveckla sig under högtstälda personers mecenatskap, då poesiens blommor endast kunde utveckla. sig i solskenet af furstliga herrars eller. damers: ;ynnest. och nådiga välbehag. Teatrame hörde också verkligen med till hofvet, voro hofteatrar, i; främsta rummet afsedda att förherrliga höffester och tjena till förlustelse för de allerhögsta personerna och deras8 omgifning, ehuru man fann ör godt att äfven låta menigheten, såvidt