twmplare saker kunna göras, nyttiga för hem-n: aet, såsom halmskor, mattor m. m. ? INRE ARNERI tansakningea med mördaren Tropman. i På telegrotväg ingick för några dagar sean underrättelse, ätt den sorgligt ryktbare t Propmznn fått sin dom, som lyder på dödstraff. För den vidlyftiga ransakning, somle esförinnan hölls med honom, meddelas i deln utländska tidvingarne utförliga redogörelser, vilka vi här något sammandragna, återgifva. 1 Ransakningen började den 28 December inför Seinedepartementets assisdomstol. Tilloppet af nyfikna till justitiepalatset var icke mycji set betydligt. Utom de personer, som erhål-1 it inträdeskort, hade ungefär 100 eller 2001 personer samlat sig utanför domsalens dörr. Men polisen, som var temligen starkt representerad, tillät dem icke lärge stanna qvar, itan dref ut dem ur justXciepalatset, så att klockan omkring 10 7:a förmiddagen endast ! polis och några tiXningsrapportörer befunnol! sig i förmaket. Sjelfva domsalen var redan l! långt före kleckan 10 alldeles uppfylld; ett; stort antal personer kunde ej insläppas, ehuru le hade inträdeskort. Midt i salen stodo nå-t ra stora bord, på hvilka fru Kincks och t hennes sex barns kläder lågo, deribland den illa Fiortenses; vidare det stycke bröd och 1en korfbit, som den lilla flickan ännu hade i händerna, när man drog fram henne ur gropen, samt spaden, yxan och knifven, med hvilka mördaren verkställt sitt brott. Dessa saker, men isynnerhet de sju eller rättare sagdt åtta offrens kläder gjorde ett djupt intryck på de närvarande, och man såg många af fruntimren torka tårar ur ögonen. Trängseln i salen blef förfärlig efter klockan 10, då ett antal advokater med våld trängde sig in. Ett tumult uppstod, som först lade sig, när domstolen klockan half 11 satte sig. Den kejserlige generalprokuratorn Grandperet och generaladvokaten Merveilleux-Duvigpaux samt den anklagades advokat Lachaud intogo på samma gång sina platser. Klockan fram emot 11 infördes den anklagade. Hans ankomst väckte en ofantlig sensation. Alla stego upp för att bättre kunna se honom. Tropman är liten till växten, med spensliga och ungdomliga lemmar. Hans ansigte är magert och slappt, hans hy det oaktadt icke blek; öronen äro röda i kanterna. Utan att vara skygg, är hans blick dock icke just fast, då allas ögon riktas på honom. Oftast fåter han blicken sväfva öfver fill jurymännen. Betraktad framifrån, ser han ut som en gosse, men hans profil vittnar om energi. Hans fint formade örnnäsa skjuter djerft fram under den hvälfda pannan, och hans öga besitter i profilen mycken fasthet. Nedre delen af hans hufvud är simpelt. Underkäken hänger vid hufvudet likt ett vildt djurs. Hans tjocka hår är kammadt bakåt öiver hjessan och bakom öronen. Öfverläppen hår en tillstymmelse till mustascher, och skäggfjun omgifva ansigtet. Han är klädd som arbetare, bär en något sliten svart öfverrock, en mörk sammetsvest och halsduk med nedvikta skjortkragar. Hans hals är stark och temligen lång. Sex gensdarmer bevaka honom. Notarien läser upp anklagelseakten. Tropbör lugnt på och törblir till och med vid de ohyggligaste ställena fullkomligt likgiltig dervid. Han blir dock förlägen och blek, då det talas om den intrig, hvarigenom han sökte förskaffa sig penningarne på posten i Guebwiller. Jurymäpnen betrakta den anklagade mycket uppmärksamt, men han visar icke något tecken till rörelse, då det redogöres för detaljerna vid mordet å modren och barnen och omnämnes, att dessa senare ropade mamma, mammal! Efter uppropet af vittnena börjar förhöret med Tropman. Den anklagade uppgifver med fast stämma sitt namn: Jean Baptiste Tropmann, bosatt i Cernay, mekanisk arbetare, 20 år gammal. När han stiger upp, stöder han händerna mot skranket framför sig: hans händer äro fina och knotiga, hans armar ovanligt långa. Presidenten: Tropman! Er fars affärer tyckas ha gått illa; er mor, hvilken ni gjort så olycklig, hyser en synnerlig förkärlek för er. Från er barndom har ni visat prof på en besynnerlig karakter; ni var dyster, föga meddelsam, utan någon n Redan då talade ni om er plan att urvärfva förmögenhet. Ni var ovanligt bö Ja vill meddela ett bevis härpå: N arbetade må er bror Edmond, som nu 7 söldat e Ni slog honom med en hammar r Soldat, (1 stog Bdmond kallade er . 9 så att han blödde. talade om e-. en ny Kain och tillade, när han Den 55 att ni var lik en ilsken hund. har nrklagade: Det är icke sannt. Om han sagt det, så har han talat osanning. Presidenten: I December 1868 skickade er far er till Paris för att uppsätta maskiner. Då träffade ni en landsman vid namn Gaspard, tillsammans med hvilken ni bodde i närheten af Gröna stigen, således der ni sedermera gräfde ned edra offer. Der likasom i Cernay lefde ni nästan ensam, och om ni någon gång samspråkade med Gaspard och en annan landsman Aron Sich, talade ni alltid endast om era planer att bli rik. Som ni var ganska skicklig, så skickade er far er äfven till Roubaix för att uppsätta maskiner. Hvad gaf er far er? : Tropraan: Någon bestämd lön hade jag icke, Dö KN min fars affärsvånner gaf mig hvad jag beuB. Presidenten I Roubaix talade ni äfven om att hastigt samla förmögenhet. Ni sade till uppasserskan i hotellet, att ni hyste den lifligaste önskan att bli rik, äfven om ni måste föröfva något dåligt streck. Derefter skulle ni resa till Amerika. Tropmann: Det kan jag möjligen ha sagt till m:lle Sophie, men jag åsyftade den uppfinning, :som jag hade gjort. Presidenten: I Roubaix gjorde ni bekantskap med den allmänt aktade familjen Kinck. Ni var fadern Jean Kincks förtrogne. Han var en man, hvilken kunde framställas såsom en föresyn för alla arbetare. Han var arbetare, blef derpå märstare och hade förvärfvat en viss förmögenhet, som uppskattas till 80,000 a 100,000 francs. Hans hustru var en god maka och en god mor, och en mordisk hand dödade denna familj ända till det barn, som ännu icke var födt. Huru gjorde ni bekantskap med Jean Kinck? Tropmann: Jag träffade honom ofta på källaPresidenten: Denna var belägen i ett hus, som Kinck egdeNi satte er afsides med honom och