NY SSR VELAS teatergästerna få således i vinter deltaga ien ku i sedeläran, — oc —Ar Bref från en vandrande botanist. VI. Hals den ,31 Aug 1869. Sedan i går afton befinna vi oss åter hå nere vid fjorden för att sända vår under som maren insamlade skörd sjövägen hem. Jur kersdalen lemnade vi, som vi nämnt, i sön dags vid middagstiden. Då vi icke nu be höfde någon häst för våra saker, gingo vi öfver Kärnfjellet, utan den genare vägen ge nom den s. k. Uren. Vi hade hört denn väg omtalas såsom särdeles farlig, men de kunde vi just ej finna. Visserligen var de ganska kinkigt att komma fram på en 3 4 ställen, såsom t. ex. ett, der man måst krypa under eu framskjutande klippa me ett par tums breda bergskanter till fotfäste under det man rakt under sig har den bru sande elfven, men den vägen är dock i de hela mycket mindre påkostande och mycke angenämare än den andra vägen öfver, ar fjellet; också anlände vi kl. 5 till Beshulnae der vår förra värdinna visade Fig alldelc tröstlös öfver, att vi kommo Så. der oförhap pandes, så att hon ej kvade hafva någe rart att bjuda oss på, ,en morgonen derp trakterade hon oss med utmärkt goda kako mm. .M., SOM hon uu fått i ordning. Då i gär åfton Komma till Hals, blefvo vi äfve er pa det bjertiigaste mottagna . bekahta. Jertiig. mottagna som gaml I morgoa lemna vi åter Hals och g till Storjord, der vi af forstmeister Könj; äro Pibjudna att stanna öfver natten. On torsiag gå vi åter till Junkersdalen och an träda dagen derpå, såvida vädret det tillåter vår resa öfver fjellen till hemmet. Det kar också vara tid att tänka på återtåg, ty vå garderob börjar befinna sig i ett beklagligt tillstånd och våra komager ha vi måst låt laga, dessutom började det natten mellan der 27 och 28 att falla snö i fjelten, hvilket fortfor hela dagen den 28:d2, då vi voro uppe på a sista skörden af Soelvaagtind för att msaml den rara Carex scirapvidea och voro vi nära att frysa fingrarna af oss under gräfvandet i den snötäckta marken. På söndagsförmiddagen snöade det äfven nere i dalen och alla fjel äro ännu snötäckta ända ned till björkgränsen. Innan jag lemnar Saltdalen vill jag försöka i några få ord beskrifva fjellen så, som de här vanligen förekomma. Öm man från den Jemna och furubevuxna dalen vil bestiga ett fjell, så stöter man först på de branta och med grann björkskog bevuxna lierna. I skygd af denna björkskog frodas den mest YvPiga gräsvegetation blandad med våra vackraste ormbunkar, såsom Cystopteris montana och Aspidium Lonchites, samt en massa Hieracier och öfver alla dessa höja Aconitum septentrionale — kanske den allmännaste växten i lierna — och Mulgediom alpinum sina. al stora: blå blommor lysande klasar. Der nagon bar klippvägg finnes, trodas i springorna Saxipaga Cotyledon med sin tusenblommiga hvita b omspira, uppskjutande från en rosett af gröna blad med hvita kanter, samt den utför bergväggen nedhängande Saxifraga MZoides med sina från ljusgult till mörkrödt Zarierande blommor. Då man kommer högrenpp börja björkarna antaga mer knotiga och förvridna former beh allt flera af de egentliga fjellväxterna bli synliga. Man är nu snart uppe i fjellrestonen — den s. k. Salixregionen är här till följd af fjellens branthet knappt värd att nämna — der på mera sanka ställen en mängd Carices anträffas; fuktiga sluttningar intagas af en ljusgrön gräsmatta blandad med åtskilliga för dessa lokaler egendomliga fjellväxter såsom Veronica alpina. Gentiana nivalis, Bartia alpina m. fl. De torra berg;sarne deremot, hvilka intaga största arealen fjeller, äro antingen alldeles kala och hysa I SINa. springor nägra få torra växter såsom are.x rupestris och Poa glauca eller äro beuTna med den för fjellen egendomliga grå getation af lafvar och risiga buskväxter,! vilka dock vid närmare påseende äro utmärkt vackra såsom Dryas med sina Hvit-: sippans likvande blommor, fastän mycket större, Rhodadendron laponicum, vår enda re1 resentant af Alprosornas slägte, Pollodoce 1 ned sina röda flasklika blommor, Azalea, j vilken bildar stora, af små ljusröda blom1 nor lysande mattor och framför aila andra s en litla Andromeda hyniodes med sina kry-: ande mosslika stjelkar, från hvilka fina blomt kaft höja sig, i toppen bärande en liten,, 6 I k ä j r k sx J iljekonvaljen liknande, hängande blomma. Jå man kommer ännu högre upp, träffar man ä de eviga drifvorna, under hvilka, stänligt vattnade af snövattnet, de högsta fjell z äxterna hafva sitt egentliga hem. De här lmännast förekommande äro: Salix herbaea, verldens minsta träd, hvilken uppskjuter r jorden blott ett par blad, mellan hvilka itter ett litet hänge; vidare vårt minsta gräs :otobrosa, algida, ett par arter at slägtet axifraga, Ranunculus nivalis, samt drottingen bland dessa blommor Ranunculus glaalis med sina stora hvita eller rosenröda lommor. Den gytjiga marken täckes dock ke på långt när af dessa växter, utan är 0 en antingen bar eller betäckt af en mossa, 1 pm åt densamma ger en ännu dystrare blåsj röngrå färg. oo dt P.S. Iiett af mina förra bref nämde jag, lri it jag på ett ångfartyg hade en reskamrat st ertigen af Roxbourgh, hvilken årligen vistas I ti Norge vid Alten, der han sysselsätter sigg ed laxfiske, och då han talar bra norska, st han särdeles god vän med bönderna, hvilti et synes af följande berättelse. För någral!le sedan hade en ny kyrka blifvit bygd derfj ädes, men medel till klockor fattades och ai 1 sockenstämma var utlyst för att göra utäm Adartill rya 0 a 27 2 ur Ra