BLANDADE ÄMNEN. Anekdot om konung Carl XI. Då Borgholms slott var under byggnad, reste konungen på sitt vanliga vis, endast åtföljd af en stalldräng inkognito genom landet på bondvagn. Ankommen till Småland, tog han nattqvarter på en prestgård en lördagsafton, och blef mycket vänligt emottagen af presten och hans gumma. Under natten blef stark äska, och stridt regn föll, att det slog igenom det eländiga torftaket på prestgården, så att hvar kunfet flyttade sin säng om natten, hade han svåriget att berga sig för takdropp, hvilket orsakade att hav också utkom om morgonen vid mindre godt lynne; men han möttes af den fryntlige presten, som, frågade huru hans gäst sofvit, hvarpå kungen Svarade: Huru kan man sofva i ett sådant rackare4yble, der man ej kan ligga torr; hvarpå presten ödmjukt försäkrade, att han lemnat sin gäst bästa rummet, och att i det rum han och hustrun bebodde, funnos icke annat råd, när dylikt väder inträffade, än att han höll ett tråg öfver mor medan hon fick sofva, och att hon gjorde sammaledes med honom; att den eländiga byggnaden icke kunnat ännu repareras, emedan, då han tillträdde pastoratet, både kyrka och prestgård voro nedruttna och förfallna, och som Guds hus hade företräde, hade det först blifvit bygdt, samt hans fattiga församling lofvat, att när den litet hemtat sig, skulle den också bygga prestgård; och bad han sin gäst visa honom den äran och stanna qvar öfver middagen, och förut höra en kristlig predikan, då han skulle finna ett herrligt Herrans tempel och att kyrkoherden vore älskad af sin församling som en far. Kungen qvarstannade, emottog bjudningen, och erfor icke allenast att kyrkan var vacker, utan att äfven predikan var mer än vanlig, mot man brukade få höra på landet, äfvensom att, när gudstjensten var slut, folket omringade sin kyrkoherde och visade de mest ojäfaktiga bevis att han var af dem älskad. — Efter en intagen tarflig, men treflig middag reste kungen från det välmenande beskedliga prestfolket, särdeles belåten, och tog nattqvarter på en annan prestgård, som var belägen i Kalmar län. När han inkörde på gården derstädes med sin bondvagn, stodo flera ekipager förspända, tillhöriga socknens herrskaper, och blef kungen hvarken at de församlade eller af presten sjelf synnerligen väl emottagen, utan yttrade denne helt högt, att det vore beklagligt att presterna blifvit ålagde den så kallade gästningen och nödgades emottaga obekanta per-oner från landsvägen. Sedan de främmande afrest, vände sig kungen till presten och yttrade: Jag ser ni bor präktigt och längt öfver hvad kungens husesynsordning består,, hvartill denne svarade: Hvad ha vi att göra med den snåle konungens ordningar; när jag kom hit var hären e ändig koja, som icke anstod en lärd karl, hvarföre jag körde den rika församlingen att bygga mig ett anständigt hus,, hvarvid kungen inföll med fråga om kyrkans beskaffenhet, då presten sade att det var ett gammalt ruckle, som i sinom tid skulle blifva ombygdt, och att han nog skulle veta ) Lapparne ta ej gerna annat mynt i betalning än specier. DLapparna såväl som nybyggarne vilja, såväl i Norge, som i Sverge ojemförligt i hellre ha de svenska specierna, än de norska, oaktadt de förras värde är obetydligt större än de senares.