SYLVIA Novell af Arthur Stan. (Öfvers. från tyskan.) I flickans barnafantasi framkallade denna tilldragelse flera bilder, ty barn äro födda till diktare. Fadren hade berättat en saga för henne öm en förklädd, rysligt ful föe, men som egentligen var mycket skön och mycket god, samt om en brefdufva. Nu trodde hon med full visshet att hon sett föen och en dufva hade hon, förvarad i ett s!gs bur, ty som den blifvit tagen från ett främmande dofslag, skulle den icke velat bli qvar ensam. Sedar den tiden hade den rn sjuke skolmästaren mycken glädje af sin lifliga elev, ty nu ville hon ovilkorligt lära sig skrifva för att afsända bref till föen genom dufvan. Slutligen stod på ett vackert brefpa er, som hon fått at skolmästaren, med errligt tillmålade bokstäfver, som ingalunda höllo sig till den räta linien: Till Feen: Kom tillbaka b Det var ett svårt arbete, flickans kinder voro purpurröda och hennes ögen glänste när hon lade ihop brefvet och band om det med en trådända. Skolmästaren måste hålla i dufvan och hon band brefvet fast om halsen å den. Derpå skyndade hon med lifsfarlig rådska uppför trappan ända opp på vindsloftet, kysste hjertligt dufvan och lät henne Lä flyga. Brefvet kom icke fram och dufvan kom ) Se Av B, utr 208-—295; 200 vck 300,