annat genom den detaljerade skildringen a aflatskrämeriet i början af 1500-talet, hvara man bland annat ser, hvilken kraft de mes vanvettiga hierarkiska tilltag och missbrul till en tid kunna ha öfver fromma sinner när de uppträda under religiösa förevändnin ar och omgjutna af salvelsefulla talesätt Det behöfs, att någon riktigt djerf och oför vägen kättare, såsom Luther, bryter isen, fö att andra skola våga lyssna till den röst deras inre, som manar dem att sätta sig emo de menskliga missbruken och maktspråkel och ge Gud allena äran. Boken har inga ka lenderillustrationer af den vanliga sorten, mer den är i stället i typografiskt hänseende ut: styrd med en solid elegans, som gör ett sär. deles godt intryck. Den är bunden i mörk klotband med enkla men stilfulla pressvingal och med titeln i guld. Hvarje trycksida i boker är innefattad inom röda lister; de särskilda uppsatsernas rubriker och begynnelsebokstäfver äro tryckta i rödt, liksom titelbladet, der man finner en vignett, framställande Veronicas svettduk. Det hela kan med skäl kallas ett prakttryck, som gör stor heder åt Ivar Heggströms officin. Svensk teaterkalender för 1870. Med 5 porträtter i fotografi och 1 musikbilaga, utgifaf F. M. Björklund. (Ebeling komp.) Denna andra årgång af hr Björklunds teaterkalender är icke obetydligt rikhaltigare än den föregående och innehåller en hel hop saker som äro af intresse för teatervänner. Den illustreras med fem mycket lyckade och på en plansch smakfullt sammanfogade fotografiporträtter af fruarna Strandberg och Kinmansson samt hrr O. Strandberg, Sundberg och Arlberg, åtföljda af korta biografier. Man finner här fullständiga uppgifter öfver såväl kongl. teaterns och de öfriga hufvudstadsteatrarnes som äfven landsortsteatrarnes och Helsingförsteaterns säväl artistiskå som tjenstemannapersonal, repertoire under det si: förflatna spelåret, planer och biljettpriser för Stockholms teatrar, redogörelser för samtliga de artistiska pensionskassor, som här finnas, och för öfrigt åtskilliga historiska och bellettristiska bidrag af F. Hedberg, C. Lundin, B. Lundbergh, (en sång, Natten, ord och musik), B. Schöldström, G. Lundström (Jörgen) m. fl. Det intressantaste är några under titeln På denna och andra sidan ridån meddelade anteckningar om teatern på Gustaf III:s tid af signaturen Bb. Trots bristen på utrymme kunna vi ej neka oss nöjet att härur meddela följande pikanta utdrag: Inom Hongl. dramatiska teatern, som kom till stånd 1787 och hade fått Bollhuset sig upplåtet, fanns ett särskildt utskott, bestående af ordningsmannen för teatern och de förnämsta artisterna vid densamma , Detta utskott hade att afgöra teaterns angelägenheter, såsom upprättandet af repertoire, pjesers antagande m. m., hvarvid protokoll fördes. Dessa protokoller hafva troligtvis, till stor förlust för teaterns historia, gått förlorade vid den eldsvåda, som den 24 Nov. 1825 lade Arsenalsteatern i aska. Men ett es åtminstone ännu qvar, och det är af en så egendomlig beskaffenhet, att man ej vet, huru man skall taga det, antingen som skämt eller allvar. Detta protokoll rör en af konungen författad och anonymt inlemnad pjes: Alexis Michaölovitz och Natalia Nariskinv. Som konungen vid denna tid, då pjesens öde skulle afgöras, ej hefann sig i hufvudstaden, sändes till honom en afskrift af protokollet genom Edelcrantz, d. v. andre direktör, som hade fått i uppdrag att inberätta till konungen allt, hvad som föregick både framom och, bakom kulisserna. Att författarens anonymitet ej tillräckligt kunnat döljas, ser man af de ord, hvarmed Edelcrantz beledsagar protokollet: författaren är obekant, men några uppmärksamme hafva trott sig kunna igenkänna le lion å ses traces. Protokollet är af följande lydelse: Protokoll hållet vid allmänna sammankomsten den 26 Okt. 1789. — — — — Uppläste ordningsmannen en ingifven ny pjes, komedi i två akter, kallad Alexis Michaölovitz och Natalia Nariskin eller den fördolde älskaren, Ledamöterna antogo väl till representation denna pjes, men yttrade sig hvar och en särskildt, som följer: Hr Björn: Som författaren uti sitt företal till pos itvit anledning att tro den vara original, unde han icke deruti instämma, utan fann ban Pjesen vara en lycklig imitation efter en pjes i en akt af S:t Fois, kallad: Le rival suppos6. Hr de Broen fann vid sjelfva titeln af pjesen och de ryska namnen sig så förargad, att han ej mera med någon redighet kunde afhöra läsningen; tror i öfrigt, att teatern ej fd denna pjes kan förtjena något, och tyckte slutligen att den var så höglärd, att han ej förstod honom, hvarför han också beundrar allt, hvad han icke begriper. Hr Ahlgren och fra Marcadet kunde ingentin; säga om pjesen, i anseende till att deras tid vi teatern redan är förliden innan denna pjes kan komma att uppföras. . . Fröken Löf tyckte mycket om pjesen för inventions skull. Skulle den okände författaren åstunda någon explikation på hennes invention, så i så tillbjuder hon sig att den meddela. Fröken Neuman känner ej de ryska herrarne efter de aldrig gjort hennes föräldrar den äran. Fru Remy: Jag är, sur mon honneur, mycket flatterad ati få bli lierad med så förnäma persoi ner. Hr Grönström: Som teatern nyligen baft prof på den tröghet publiken visat för de allvarsamma Mexikanska systrarne, så fruktar han, att samma publik med samma goda smak vid åskådandet af denna pjes skulle kunna få en tylik förnyad paroxysm. De öfriga ledamöterna tego.s En icke mindre besynnerlig öfverläggning egde rum i samma dramatiska areopag vid ett annat tillfälle, då Bellman inlemnat ett divertissement, Den ärorika dagen, i anledning af årsdagen af segern vid Hogland Sedan man fhört uppläsningen af stycket, togs några udda och jemnt på rockknapparne, för att deraf sluta, huruvida det borde antagas eller icke; andra räknade ja och nej på fingrarne, och emedan man började med ja, och fingrarnes antal befanns vara jemnt, kunde ej pjesen vara annat än oduglig. ru Marcadet voterade nej, derför, att hon tyckte pjesen vara elak; fru Haeffner, ja af det skäl, att alla förkastade den. De Broen var den ende, som med händer och fötter arbetade för att få den antagen, och utan tvifvel skulle han lyckats deri, om icke ett annat hinder uppstått, mot hvilket ingen invändning kunde göras. Perukmakaren Götz anmärkte nemligen, att, då han hade förnummit, att i nämnde pjes fordrades en stor peruk och den enda dertill tjenligablifvit från hans gesällerkonfiskerad af polisen, så såg ban ingen utväg att få stycket uppfördt. Hans inkast togs i öfvervägande, och då peruken befanns vara hufvudpersonen i pjesen, så stannade man vid det beslut att icke antaga till spelning det bellmanska divertissementet. Natunföreteelser i dagliga lifvet. Af Karl Russ. led 25 träsnitt. (S. Flodin.) Ett försök att i lätt och underhållande form bibringa unga fruntimmer någon insigt i naturvetenskaperna och derigenom redigare föreställningar i afseende på de föremål, som höra till deras praktiska verksamhet såsom husmödrar. Första afdelningen afhandlar sålunda Kemi i köket,, och afser att lemna