aringar som iramställdes af den 1 denna folk församling valda deputationen? Ministerpresi denten lofvade i ett af de följande samman trädena besvara interpellationen. Riksrådets representanthus har till presi dent omvalt Kaiserfeld. Detta val får el särskild betydelse deraf, att Kaiserfeld är e afgjord anhängare af den nuvarande författ ningen och motståndare till alla förändringa deri. Detsamma är förhållandet med herre. husets talman, furst Carlos Auersperg, som sitt helsningstal starkt betonade nödvändig heten för alla vännerna af ett fritt stats skick att sluta sig tillsammans omkring kon stitutionen. Att någon verklig ministerkris ännu inträdt förnekas, men splittringen mellan de båda partierna inom kabinettet är så stark. att det är klart att det ej längre skall kunna hålla ihop. och att endera sidan måste utträda. ejsarens personliga sympatier tillhöra den af Beust, Taaffe, Berger och Potocki representerade försoningspolitiken, som går ut på större eller mindre eftergifter åt de särskilda nationaliteterna. För de andra, i synnerhet Giskra och Herbst, hyser han en afgjord antipati, och denna känsla söker han så litet dölja, ått då han återkom till Wien från sin österländska resa och regeringens ledamöter mottogo honom vid bangården, han gick de båda nyssnämnda ministrarne förbi utan att ens märka dem. Redan före kejsarens afresa till orienten skola häftiga scener förefallit i ministerrådet mellan rikskanslern och de medlemmar af ministeren, som tillhöra centralistpartiet. Får man tro en korrespondent från Prag till N. Freie Presse, skall det till och med varit ett ögonblick, då ej blott ministerens, utan sjelfva författningens tillvaro varit i stor tara. Visst är att det gamla ultramontana och absolutistiska partiet, som under de senaste åren varit dömdt till tystnad, ej uppgifvit sina förhoppningar om de gamla goda tidernas återkomst och ej försummar något tilfälle att hviska kejsaren sina råd i örat. Till kejsar Frans Josefs heder måste dock sägas, att han hittills strängt hållit sina förbindelser som konstitutionel monärk. Ett försök tillreaktion vore föröfrigt, med den nuvarande stämningen hos Österrikes tolk, ett vansinnigt företag. De kostnader som ännu fordras till Fuezkanalens fulländande beräknas af Times till omkring 100 millioner francs. Tidningen tviflar emellertid ej, att denna summa lätt skall kunna åvägabringas nu då verlden öfvertygat sig om, att verket kan utföras. Times antyder tillika, att om de franska kapitalisterna skulle lägga armarna i, kors, skulle engelska kapitalister taga sig an saken. I allmänhet har opinionen i England sedan kanalens öppnande förändrat sig betydligt till fördel för densamma. På Tyne vid Newcastle byggas nu ett slags ångbåtar, temligen plattbottnade, uteslutande bestämda för tarten genom Suezkanalen, och en mängd stora firmor i England, Frankrike och Österrike (Triest) ha träffat förberedelser till att bringa till stånd en direkt lastångbåtsfart på denna väg. Den 15 Dec. skulle sålunda flera regelbundna ångbåtslinier öppnas till Port Said och Bombay. Det ser nu ut som det stora kanalarbetet den gamla verlden snart skulle komma att efterföljas af ett dylikt i den nya. Det har redan länge varit fråga om gräfvande af en skeppskanal öfver den smalaste delen af Panamanäset vid Darien. Bolag ha blifvit bildade, men dervid har det stannat. Underrättelsen om Suezkanalens lyckliga fullbordande har dock nu: satt nytt lif i planon. Amerikanarne vilja, som vanligt, ej låta öfverglänsa sig af det gamla Europa, de vilja sin tur visa hvad amerikansk företagsamet kan uträtta, och en expedition af två faryg, under befäl af commander Selfridge, skall början af det nya året afgå till Darien för att företaga en noggrann undersökning och utstaka linien för den nya kanalen, hvarpå urbetena sedan oförtöfvadt skola taga sin början. Från kyrkomötet i Rom berättar Times korrespondent, att de särskilda nationaliteernas biskopar hållit sammankomster för att ådslå om sitt blifvande handlingssätt. De ingerska biskoparne sägas enhälligt vara emot sfelbarhetsförklaringen; äfven alla de böhmiske prelaterne lära vara oppositionelt sinnade detta afseende, och kardinal Schwarzenberg, som understödes af en mängd tyska biskopar, I kall ha öppet förklarat, att han ämnar bekämpa denna dogm; likaså äro de franska relaterne med Darboy och Dupanloup i spet-l. sen missnöjda med det påfliga programet. synnerhet harmas fver föreskrifterna, sura förslagen sl s och diskuteras, lå kyrkomötets meu. sar derigenom göras ill verkliga maskiner, som sättas i gång geom påtvens vilja. Ej nog härmed tillvällar våfven sig rättighet att utse kyrkomötets la tjenstemän, och ban har icke allenast såsom sekreterare påtragat mötet den ultranontane österrikiske biskopen Fessler och lerigenom sårat de franska biskoparne, utan kven på egen hand utnämnt omröstningsfikalerne, till de ärevördige fädernes stora förvittring. Icke mindre ovilja väckte sammanättningen af det utskott, som intager denl pflytelserikaste ställningen vid kyrkomötet ch med undantag af kardinal Bonnechosel. ndast består af de ifrigaste ofelbarhetskämjar, isyonerhet har biskop Martinsaf Paderjorn utnämning väckt ond blod, emedan han ngalunda anses såsom en passande represenant för det tyska episkopatet. Det s. k. antieonciliet öppnades den 9 d:s San Ferdinando-teatern kl. half 2 e. m. eatern Var rikt upplyst och uppfyld af nenniskor. — Sogeraderna voro till en stor el upptagna af trugtimmer. Grefve Ricciardi, nedlem af representantx WMMaren, der han illhör venstern, öppnade i egenskap af ordörande mötet med ett tal, hvari han Yttrae, att menskligheten måste befrias fran lafveriet, men framför allt från presterna. I Rom hade presternas concilium samlat sig, ch de sade sig vara inspirerade af den heige ande och treenigheten; äfven i anticoniliet dyrkades treenigheten, frihetens, saningens och förnuftets treenighet. (Stormanje bifall). Efter detta tal, upplästes ingångna 1 elegrammer från möten på italienska och tländska orter, hvilka anslöto sig till anti I