Positörens förled Detta häfte af den lik: redbart som liffullt verksamme tonsättaren innehåller 1: Tillegnan, 2: Våren och Sylvia komma tillbaka, 3: O! finge jag fara (komp. för Louise Michaeli), 4: Slåttervisa samt 5: Kom tillbaka, qvartett för sopran, alt, tenor och bas — bland hvilka stycken företrädesvis utmärka sig JV 1, 3 och 5 genom behagliga melodier och ett synnerligen vårdadt ackompanjemang, som, då det ej till öfverflöd är moduleradt, låter iden framstå klar och lagom uppburen. AZ 2 och 4 tyckas oss jemförelsevis mindre lyckligt utförda, hvaremot qvartetten med dess täcka, intarn karakter och skickliga stämföring måända är det mest anslående arbetet i samlingen och troligtvis kommer att ofta gifvas inom våra musikaliska kretsar. F. ÅA TIO Sånger vid piano. Ny upplaga, häft. 5, tillegnadt fröken Augusta Hallren (Stockholm, Abr. Hirsch.) Stiftaren af Norrköpings sångförening Frans Alfred Frieberg har gjort sig ett populärt namn genom de täcka och flärdlösa visor, som tid efter annan flutit ur hans penna, och om hvilkas omtyckthet och ynnest hos den större allmänheten det nu upprepade utgifvandet af några bland dem i sin mån bär kraftigt vittnesbörd. Kompositörens skrifsätt och skaplynne äro alltför väl kända för att vi här skulle behöfva särskildt egna dem någon skildring. Häftet innehåller tre nummer: Längtan, Kommer — kommer icke, samt Oro. Frithiof Hertzman. Fantasistycke för piano, tillegnadt Fredrik Lindholm; op. 3, och Tre sånger vid piano, op. 4 (Stockh., Abr. Hirsch.) Då dessa arbeten äro de första af br Hertzman, med hvilka vi gjort bekantskap, begag. na vi tillfället att helsa honom uppriktigt välkommen. Samtligen röja de en musikalisk begåfning, som icke är mången gifven och som lofvar ganska mycket både af känsla och fantasi, hvarjemte kompositören äfven besitter ett formvälde, som väl förtjenar att uppmärksammas, Med afseende på sångerna skulle vi vilja varna för frestelsen att möjligen genom väl mycket detalj-arbete i harmoniväg låta idn nedtyngas eller skymmas af experimenterna, Pianonumret utmärker sig i hög grad för både friskhet och elegans och skall säkerligen blifva allmänt omtyckt. Halfdan Kjerulf. Fire Sange efter Emanuel Geibel för Mezzo Sopran eller Baryton med Piano. Op. 20. (N:r 4 af efterladte Arbeider). Stockholm. Abr. Hirsch. Kjerulf töreter det egendomliga af en stör konstnär, som redan innan han lemnat det jordiska blifvit erkänd och hyllad, icke blott af partier, utan af hvarje sångens vän och idkareipvorden, och icke blott, ej ens i första rummet, af sitt folk, utan af tre, i musikaliskt hä seende, likasom i andra, närbeslägtade natio ner. Vi veta oss alltså ej behöfva bifoga nå. gra särskilda loford till den fallt tillräcklig rekommendation som hans blotta namn på fitelbladet, af ofvannämnde sånger för dem innebär, utan intyga blott för egen del att vi anse dem värdiga detta namn samt att om tonskalden sjelf var ovillig att eller åtminstone tveksam huruvida han borde öfverlemna dem åt offentligheten, och om de af denna anledning först utgifvas, efter hans fråniälle, detta blott bevisar hvilka utomordentliga fordringar han ställde på sin egen diktning, öfverseende som han var med andras, äfven nybörjares, verk. Häftet innehåller visserligen icke någon så gripande och högtlyftad skapelse som den romans, Sjömansflickan,, hvilken utgjorde nästföregående samlings prydnad, men sånger sådana som de här förekommande Sangfugl och Lengsel öfverglänsa emellertid såväl genom innehållets värde och klarhet som äfven i formelt hänseende det mesta af hvad sednare tiders ro tonet i samma genre hembjuda allmänheten. Fredmans epistlar. Musik. Stockholm. Elkan Schildknecht. Den nya upplagan är väl utstyrd och priset — 2 rdr rmt — särdeles billigt. Arrangemanget företer i vissa harmonigångar en och annan nyhet (ex. nr 30: Drick ur ditt glas.) och sådana fåi ett verk som detta lätteligen en air af främmande, som något afsticker mot det allbekanta och hemtrefliga hos samlingen i öfrigt. Det hela vittaar emellertid såväl om studier och begåfning som om varmt nit för det outtömligt rika ämnet. C. W. D. Fyra sånger för en röst med lätt pianoackompanjemang. Det lilla. häftet tyckes egnadt företrädesvis åt natursångare, Melodierna, isynnerhet de båda sista, sakna ingalunda en Viss urspruoglig täckhet, men understödjas blott alltför litet af ackompanjemanget, som ofta nog ligger mindre väl och företer åtskilliga hårdheter (ex. detaljer af fjerde sångens afslutning.) Kritiken afväpnas dock af det helas anspråkslöshet, som lyckligt uttryckes i den tredje sången: Min Jilla visa. Dansmusik, utförd vid festbalen å Börsen den 31 Juli 1869. Samlingen, som gifver en erinring om de k. förmälningshögtidligheterna sistl. sommar, är i sin genre ganska: rikhaltig. Två valser, aVårsångaren och Landtliga skönheter,, begge komponerade af Hermann, en fransäs ur aVillars dragoner,, arr. af Ringvall, samt Festpolonäsen af Lanner äro att räkna bland glansnumren. (Forts. följer.)