NYSE jaa Mottaga order om åtskilliga förrättnins gar, handtverkare presentera räkningar, er mängd besökande göra förfrågningar efter der era tler andra boken, ser man amannuense! sysselsatta med katalogisering och med del välvilligaste tålamod makande åt sig öch gä: rande sig så små som möjligt, för At kunns lemnaett eller annat bördskörn åt hospiterande forskate. Midt under allt det tal och det sprino fråm och åter, som här blir oandvik: gt, ser man damer sysselsatta med Att göra excerpter, historieskrifvare, Sö genombläddra manuskriptluntety Wiga lärde, som hålla både händerta för Öronen, för att icke alltför svårt störas Under det de genomögna böcker, sem för deras skull blifvit framtagnwn, alltsåminans sträfvande att så mycket fig göra låter begagna det. spatsamma dagsljus, som bestås. idliotekarien och vice bibliotekarien ha På sista tiden fått sig tilldelade hvar sitt ram uti entresolvåningen, hvilka förr disponerats af hofintendenten Räök. Det är nåpot oegentligt att kalla dessa mörka, med ett itet fönster nedvid golfvet försedda kyffen rum, och det lär väl vara omajiligt att der kunna verkställa någöt sådant arbete, som att skrifva någonting vidlyftigare eller läsa finare stil. För att komma till vice bibliotekarien eller till en utanför hans rum befintlig mörk korridor, der en del disputatidhislitteratur är placerad, måste fan först gå uppför en hög, bränt trappa, nästan liknande en 2töge och sedermera på händer och fötter rypa genom ett fyrkantigt hål. Det är lyckligt att den nuvarande vice bibliotekarien är både smärt och vig: för en någorlunda korpalent man skulle denna manöver bli ganska besvärlig, om icke omöjlig. zBeger man sig sedermera ut istora bi ligtekssalen, så finner man densamma hl helt och hållet belamrad tied tvärsötver golfvet gående hylle?, Stående så tätt intill hvarandra, att det jemnt och nätt är möjligt att röra sig emellan dem. Då den långt ringare belastningen förut (d.,v. s. förs den berömda utvandringen till Fiskategången) an. sågs vara högst vådlig för de underliggande hvalfven, så torde verkligen vederbörande slottsarkitekter böra taga i allvarsamt öfvervägande, huruvida det icke är att befara, att både skåp och folianter en vacker dag skulte kunna komma att göra en brådstörtad resa utföre, Den inbitna, faktiga kylar i denna sal är sådan den varit hafver; och uppehåller man sig der någon längre stund, kan man, äfven om nan är väl klädd, ha mycket god utsigt att få sig en, dugtig snufva till minne af besöket. I stenmusei f. d. lokal är det också alldeles öfverfullt. I stora galleriet finnas hyllor placerade icke blott utmed väggarne, utan äfven tvärsöfver golfvet, så att hvarje tänkbar plats är upptagen. Litet hvar torde erinra sig det vid sidan deraf varande I. d. Niobegalleriet, långt och smalt, ytterligt mörkt och fuktigt, Äfven här äro väggarne klädda med bokhyllor, utom längst ned åt ena hörnet, der fukten är så stark, att der placerade böcker inom kort skulle mögla bort. Tvärs öfver golfvet i detta dystra galleri stå skåp, innehållande största delen af den dyrbara manuskriptsamlingen. Äfven f. d. Sergelska kabinettet är fyldt af manuskripter, och der residerar manuskriptamanuensen. Det lilla . k. egyptiska rummet är fullproppadt med volymer. Dessutom har k. biblioteket förhyrt en våning om 9 rum i ett hus vid Arsenalsgatan vära Nybron, hvilka rum äro fylda med böcker. Med ledning af de uppgifter, som lemnales i en k. proposition vid 1865 års riksdag ch ungefärlig beräkning af den tillväxt, som edermera egt rum, kan man antaga, att k. iblioteket nu räknar öfver 160,000 voymer. Dertill komma 7 å 800,000 småkritter och broschyrer, handskrifter till ett untal af 6 ä 7000, samt en kopparstickssamling Vf många tusen nr. Det är svårt att ens pproximativt beräkna penningvärdet af det ela, isynnerhet då många af manuskriperna kunna betraktas snart sagdt såsom värderliga. Men då man kommer ihåg, att land dessa handskrifter finnas sådana som jodex, aureus, den berömda runehandskriften rån år 1300, påfven Aeneas Sylvius bok Sabellicus., med af Erik XIV i fängelset krifna anmärkningar m. fl., hvilka skulle otinga ett pris af många tusen rdr; då man ertill erinrar sig, att de statsanslag, som nder de sista 50 åren lemnats endast för köp af utländsk litteratur sammanlagda ppgå till omkring en half million rdr och ! utligen tänker på den fullständiga samlingen f svenskt tryck sedan 1809 och den nuera mycket rikhaltiga samlingen af svenska sker från äldre tider, så måste man anslå det ateriella värdet af dessa litterära skatter i I milliontal rdr. Finns det då någon rimlighet uti att vårdssa en så dyrbar nationalegendom? Skall an, i vår tid, då det anses för en dårskap t lägga något på kistbottnen, göra ett unntag för detta stora kapital ochlåta det)? fva dödt, derföre att det i brist på lämpa anordningar icke kan begagnas och gö3 fruktbringande så som meningen är och som det öfverallt annorstädes sker med lika stora offentliga biblioteker? Man har arit, huru Henri Martin, OCapellini och S dra berömde vetenskapsmän, som denna! nmar besökt Stockholm, uttalat sin för-)K ning deröfver, att vårt riksbibliotek vore ti tt sådant skick, att de icke kunde få sed samma samt att de mäkta förundrat sig er det lilla de kunnat få se, nemligen exitionsoch läserummen. Det är vissern obehagligt att tänka, att man utomlands Il betrakta dylika förhållanden såsom vittbörd om bristande civilisation ; men långt I hi sligare är det dock att veta, att verk-!de n stora kulturinstitutioner skola genom sp shet och likgiltighet hos vederbörandel af gas i dödvatten och icke få verka,! m om de skulle kunna, i den intellektuella fö ngens tienst. sl k