4 SYLVIA. . Novell af Arthur Stahl. . (Öfvers. från tyskan.) Det kändes kyligt, ett oväder var i annalkande. De gamla kastanieträden på slottsterrassen vaggade hit och dit för den begynnande stormen, några blixtar lyste fram då och då genom de mörka molnen, fåglarne flögo oroligt fram och tillbaka. Annars var allt stilla i slottets omgifning. Utsigten från den höga terrassen erbjöd stora massor af tät barrskog, som omgaf den högt liggande egendomen såsom en tät fästningsmar och på långt afstånd derifrån skönjde man residensstadens torn. Glasdörrarne tilllträdgårdssalen stodo öppna, det var redan skumt derinne, medan ännu det brutna ljuset från åskfyllda himmelen hvilade öfver landskapet. 7 En ung qvinna med yppig gestalt trädde ut ur halfdunklet i detta ögonblick och stödde sig i orolig rörelse mot terrassens marmorbalustrad. Hon bar en hvit klädning, som var sluten ända upp till halsen, det svarta hårets tunga flätor lågo liksom en krona på hennes hufvud och de mörka, glödande ögohen stirrade öfver skogsbrynet ut i det fria. En gammal tjenare i rikt livrö kom ut på. terrassen och anmälde flera gånger, att aftonnåltiden var serverad, men den unga qvin-4 nan hörde honom icke och han stodder villådig qvar. Samfidigt kom ur trädgårds-1 alongen en man med förnäma later, ståtligt itseende och betraktade scenen. Han gaf enc ink åt tjenaren och gick fram till den unga it i lamen. Sylvia, hvarför så tankfull?, sade han, ils