STOCKSILM den I7 Dec, En. vårdslösad riksegendom. Man läste för någon tid sedan i officiell: bladet ett tillkännagifvande derom, att me delst en nyupptagen dörr å k. slottet yPp gång till k. biblioteket blifvit anordnad di rekt från Lejonbacken, så att man icke mer behöfde såsom hittills gå öfver stera borg gården genom vestra hvalfvet ned i Logår. a för att i ett hörn af sam nig rv en dörröppning och en tra; uppgång. De föll mig då jag nyligen Dasserade slottet att taga i ögonsigte denna nya, för allmän. hetens beqvämlighet gjorda anordnin; Och att med detsamma göra ett besök i k. biblioteket, för att se, huru man nu har de stäldt med denna institation och hurn mår bjelper sig fram i lokaler, öfver hvilkas otill. räcklighet och föga ändamålsenliga beskaffenhet bittra klagomål redan fördes för flers tiotal af år sedan, klagomål, hvilka tid ef ter annan gealjedit i statsrevisorernas berättelser, k. propositioner och riksdagsförhandlingar, Kungliga biblioteket, eller riksbiblioteket såsom det rättare berde kallas, för att undvika förblandning med konungens bibliotek, som är någonting helt annat, hat, som bekant, sin okal i nordöstra slottsflygeln och den nya uppgången. dertill är på ett sådant sätt, att den alls icke faller i ögonen eller verkar störande, anbragt vid det hörn som bildas af flygelns förening med sjelfva den centrala slottsbyggnaden. Genom några få der ,anbragta trappsteg kommer man uj till: samma trappa, hvilken man förut från Logården begagnade för att komma upp till biblioteket. Jag hoppades, att sedan numera de lägenheter, som begagnades till taflemuseum och för skolptursamlingarne blifvit utrymda, man au skulle ha det litet bättre stäldt, så att det funnes något utrymme och en möjlighet att tillsvidare på ett någorlunda drägligt Sätt draga sig fram, sedan de förhoppningar man hyst, att för dessa litterära skatter få någon egen lokal, som gjorde det möjligt att rätt sköta och begagna dem, blifvit svikna. Men huru blef icke denna väntan gäckad! Jag tror icke att det innebär den ringaste öfverdrift, om jag säger, att det näppeligen i något civiliseradt land finnes ett större offentligt bibliotek, som är så styfmoderligt, så rentaf barbariskt behandladt; hvad 1okal och ändamålsenliga inrättningar för begagraandet angår. Det var år 1768 som k. biblioteket först fick denna lokal. Att man då fann det lämpligt att der inrymma detsamma, är mindre underligt, då man vet, att boksamlingen var mycket ringa, efter det drottning Öhristina verkställt sin stora plandring 1634 och sedan ett stort antal volymer blifvit lågornas rof vid slottsbranden 1697. Tillökningen gick under förra århundradet mycket långsamt, men sedan Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs boksamlingar blifvit med detta bibliotek införlifvade, fann man redan i början af detta århundrade nödigt att tänka Då beredande af ökadt utrymme genom omyggnad af stora salens öfversta afdelnin; ä balkongen. Arsanslaget, som dittills varit ringa, ökades 1823 till 4500 rdr och härigenom samt genom tillvaratagande af årstrycket ökades volymantalet ganska hastigt, så att man redan på 1820-talet måste på öfre galleriets golf uppföra hyllor, som voro J mycket menliga för nödigt ljus och vändrum; på 1830-talet måste en dylik åtgärd vidtagas på mellersta galleriet. , Sedan årsanslaget vid 1840 års riksdag blifvit ökadt till sitt nuvarande belopp, 12,000 rår, och ärstrycket inom landet blifvit mångdubbladt samt många betydande donationer tillkommit, måste man börja belasta stora salen med golfhyllor och uppleta alla småställen, som kunde användas, så att fönsternischer, platserna emellan dubbeldörrarne, förstugor och magasiner försågos med hyllor och skåp och i början af 1850-talet måste stora hyllor uppsättas tvärs öfver den stora präktiga salen, hvars utseende derigenom alldeles förstördes. Den ofantliga tyng1, hvarmed golfret sålunda blef belamradt, gjorde, att man vörjade frukta för hvalfvens bestånd. Man hyrde derföre den vid stranden framför naionalmuseum belägna f. d. Fiskargången, belröflig i åminnelse, i hvilken man packade . n 23,000 volymer och fick sedermera tilltånd att upplägga omkring 4000 band i en: nörk vindslägenhet i nationalmuseibyggnai len. Men då Fiskare ången skulle rifvas:! ch nationalmuseum behöfde för sina egnali ndamål begagna sina lokaler, måste den dell! f k. biblioteket, som sålunda varit ute pål! fyentyr, återvända hem och man skulle beda plats såväl för dessa bokmassor som 1 ;r det donerade stora Engeströmska biblio1 eket. Något förökadt utrymme var också a eredt derigenom, att stenmusei numera le-)d iga lokal under stora bibliotekssalen uppI ts åt k. biblioteket, hvaremot taflegalleriets I ogt mera lämpliga rum icke kunde fås,r nedan prins August behöfde dem. . Om det också icke är mycket glädjande, v är det dock på sitt sätt intressant att) e huru man nu får hjelpa sig fram, a Vid ett besök i k. biblioteket kommer man st uti en tambur, som tillika är vaktmästarey m, och der en mängd bokskåp äro upp-i älda, hvarjemte på stora bord ligger. end ingd litterära alster, dels nyss uppkomnaj ö! ker, dels, etter hvad det tyckes, en hop, P m håller på att ordnas för inbindning. Der lic anför finnas två små kyffen, som spela en sk r roll. De utgöra nemligen på en gånglne nstemännens embetsrum, expedition för 80 åning och återlemnande af böcker, samt lig eoch skrifrum för författare och andra, tri n på stället vilja begagna sådana saker, br n k biblioteket icke kan utlåna (manuså KRT RE WS a Sö